Vi råkar ju ha varit på så många löjligt vackra platser att det är omöjligt att inte känna sig som en show off om jag visar allt. Men på vårt baskiska berg Igueldo kunde man välja och vraka på små vägar som ständigt strävade ned mot havet i långa vindlande streck. Där gick vi.
Min andra hälft och jag.
Klänning, Myrorna. Tröja, Kellerman Vintage. Sjal, Josefin Strid.
"Jag älskar dig du lilla spanska berg." Eller något sånt.
Det första riktiga stoppet vi hade på resan var ett kärt återbesök i Hossegor nere i Sydvästra Frankrike. Då hade vi nästintill sträckkört från Skåne ned genom Danmark, Tyskland, Belgien och Frankrike. Pe-ew! Rasande vackert är det och även om vädret inte var på topp hela tiden under vår första vecka så hann vi ju göra det vi var där för. Läsa, surfa, umgås med de vänner som var där, hänga en del i solen och göra miniatyrutflykter.
Killarna körde en kvällssession bland vågorna och jag gjorde ett bo av täcken och kuddar i framsätet på bilen.
Hade två halsband med mig, ett egenknåpat med grön glassten och ett engelskt mynt som jag fått av Fanny. Hood, Red collar project. Sjal, present.
(Solskyddsfaktor 50 ger en långsam och sund solbränna men låter konstigt nog mina fräknar löpa amok precis hur de vill ändå!)
Min nya grej är att åka ifrån Stockholm så fort väderleksrapporten säger att det ska snöa här så förrförra helgen var jag ju hemma i Åredalen och den här helgen som var så brummade vi nedåt vårt hus i Skåne. Perfekt strategi!
Kan bli jobbigt i det långa loppet men det är värt ett försök.
Anledningar varför jag älskar att vara i Skåne så mycket är ju inte bara att stora delar av min släkt bor där utan också att vi råkar ha världens finaste hus på Bjäre.
Där är allt porslin från Höganäs och knallblått vilket gör att all mat ser typ tre gånger så god ut. Vare sig det är paprikasallad eller gårdagens ledsna rostbiff.
Huset är tvåhundra år gammalt och är ett korsvirkeshus. Renoverat med kärlek och med de gamla handblåsta fönstren kvar så pelargonerna känner sig trygga.
Det har varit ett brukshus och det ska synas.
Jag älskar varenda millimeter, förutom spindlarna som ibland tycks ha blivit muterade och är stora som katter, men kanske mest att det står gammalt glas överallt.
Lakan kan användas som duk också och i sommarhus behöver man aldrig stryka. Det är en regel.
Öppnar man inte fönstret efter att man duschat så får man höra pappa berätta i minst tre minuter om hur badrummet har dålig ventilation så träet kommer mögla av fukten om man inte vädrar. Då kan man som hämnd för att man hört det sjuttioelva gånger peta på pelargonerna så de börjar dofta för han tycker dom luktar alldeles för sött.
Skånehuset<3
Frukt är aldrig lika gott hemma i Sverige som utomlands.
På Sri Lanka var den som godis.
Starring (i rollerna som sig själva):
Vattenmelon
Ananas
Papaya
Minibanan
Lime
I en liten liten butik i en by som heter Legian på södra Bali hittade jag en otroligt varm dag dessa maffiga skönheter till halsband. Helt handgjorde av naturliga material från övärlden och totala konstverk om man frågar mig. Tyvärr så talade mannen i butiken ingen engelska direkt så jag fick inte veta så mycket mer men jag blir fortfarande betagen när jag ser smyckena.
Jag köpte någonting där men i brist på plats blev det något betydligt nättare och mindre. Det får ni se en annan dag!
