Jag har en Iphone 3Gs 16GB liggandes på jobb. Den ligger där på skrivbordet oöppnad och vilar. Jag orkar inte byta telefon och ska jag erkänna tycker jag Iphone är lite löjligt. Inte telefonen nu alltså, den är säkert bra, men de där som har en Iphone. De sitter och pillar med den med något konstigt i blicken. De pratar på ett visst sätt de där Iphonemänniskorna. De viftar med sin Iphone, utbyter små program och tips samtidigt som de stönar: "Den är bra den där Iphonen! Vilken telefon!" Sedan ler de sådär konstigt igen. Loggar in på Facebook på sin aaaajfååån och skriver: "Iphone rockar!" som sin statusuppdatering. Det är nästan något erotiskt mellan dem och deras telefoner. Osunt, liksom.
Åter till den där telefonen på mitt skrivbord. Den har legat på exakt samma ställe nu i några veckor. Det där retar vissa.
"Ska du inte ha den?" Frågar en kompis mig på besök. Han tittar på den... längtansfullt.
"Jo."
"Men du använder ju inte den." Han pillar på förpackningen med pekfingret.
"Nej."
"Ska den bara ligga där?" Han lyfter boxen och vänder och vrider på den.
"Jupp."
"Jag skulle vilja ha en Iphone. Är den upplåst?" Han tittar på mig.
"Mmmm..."
"Varför använder du den inte? Vill du inte ha den?" Han pillar på locket.
"Alltså, jag är rätt upptagen... vad vill du?" säger jag och pekar att han ska lägga ned boxen på bordet.
"Ha en Iphone." Han ler. "En upplåst."
"Ta den här då."
"Verkligen?! Är du allvarlig?!?"
"Nej, självklart inte. Stick nu." Han tittar frågande på mig. Jag säger: "Verkligen! Sluta kladda på mina saker och gå och käka frukost eller något. Skärp dig."
Vad fan är det med Iphone och vissa människor?!?! Jag fattar inte.
Nu ska jag låta den ligga på skrivbordet i några veckor till bara för att jävlas.