Jag älskar min pojkvän. Truly, madly, deeply. Han låter mig larva runt bäst jag vill som en 5- åring ena stunden och hörsammar (ibland) när jag för att i ett annat andetag, en annan sekund, fräser att han fan får ta och städa undan det berg av smulor han lämnat på bordet och att toalettlocket är till för att täcka stolen den är fäst vid.
Så ibland när jag ledsnar på att springa fram och tillbaka för att peta på kameran och fixa fjärrutlösaren tänker jag att han ska få fota mig. "Älskliiiing, ta en bild på mig!" hörs oftare och oftare när han är hos mig. Jag avundas alla bloggtjejer som har pojkvänner som plåtar dem och tillåter en mindre modefotografering hemma.
Men hur mycket jag än älskar Mikael har jag fått inse att han inte riktigt passar för den där rollen som Vinden, Vargen och alla andra pojkvänner har. Det blir liksom mest.. suddigt, skevt och väldigt märkligt. Men jag älskar honom ändå.
Jag kommer aldrig att se ut som en fabulös Elin Kling eller som en sockersöt Cherryblossom Girl men vad gör väl det, egentligen.
Klänning, Hannas. Flanellskjorta, födelsedagspresent från Mikael/American Apparel. Halsband, köpt på loppis. Tygväska, Marc Jacobs. Glasögon, mammas gamla.
