Om exakt sex dagar visas det första avsnittet av Stylisterna. Jag har vänt och vridit på det. Funderat och diskuterat. Slagit min panna blodig och ryckt upp mig.
Det är JOBBIGT att komma till insikten om att massa människor snart ska se mitt liv, och de andras, ur en så märklig vinkel. TV-vinkel. Men om sex dagar är det alltså dags!
Häromdagen snackade vi en hel del om det magiska i couture. Det genuina, rena hantverket där inget lämnas åt slumpen och varje detalj är lagd med omsorg. Det var ju just det som gjorde att jag inte kunde lämna detta stycke modehistoria på Myrorna. Pierre Balmain från 70-talet i en kombination av peach/turquoise/gold som gör mig knäpp.
Bara en sån grej som att dragkedjan är inlagd i en vriden söm som gör att klänningen sluter om runt kroppen är ju smått fantastisk.
Jag kan helt enkelt inte rå för det. Rotade omkring hemma i mina garderober där för att få med mig några fler skärp och detta är vad jag kom till Stockholm med. Handvävda band från Sydamerika, ett kurbitsbroderat midjeskärp och ett par lovikkavantar. Fint så det förslår men kanske inte riktigt det jag behövde. Fast mitt hippie-jag blev glad!
Det är få gånger, jag kan räkna dem på min ena hands fingrar, jag har sett någonting i en butik och känt att jag måste ha. Till vilket pris som helst.
Förra veckan hände det dock. Myrorna i Skärholmen, tidig eftermiddag, massa polyesterklänningar med noppor på rad. Och så någonting som fick mig att studsa upp och ned. Glammigt 70-tal när det är som bäst, handsydd couture, översållad med pärlor och paljetter vid fållen, urringningen och midjan. Pierre Balmain för en spottstyver av vad den är värd.
I vanliga fall använder jag i princip enbart grönt nagellack. Kanske inte den mest diskreta färgen men jag har fastnat för det och sveper på ett lager ljust grönt eller mustigt buteljfärgat för jämnan. Sommar som vinter, vår eller höst.
Bland allt smink vi fick från L'oréal fastnade jag dock för ett varmt korallfärgat som är precis mittimellan rosa och orange på bästa sätt. Nu slåss dessa två om att sitta på mina löjligt små, nedbitna naglar.
En annan favorit är ett djupt mörklila läppstift från serien 'Made for me'. Färgen är no 290 och heter Plum Passion. Sitter riktigt bra och torkar inte ut läpparna. Har använt det mer eller mindre varje dag nästintill under jul och nyårshelgerna.
Tips: om man som jag inte brukar använda läppstift särskilt mycket och tycker att det känns lite mycket med en så skarp nyans kan man måla på ett lager och sen bita av överflödig färg på en bit papper tills läpparna har en mjuk ton utan att vara väldigt "målade".
