Februari 2011

Bra grejer utan inbördes ordning.

Att sitta och jobba vid matbordet med arbete upp till armbågarna och kasta en blick på ett stycke vintage, haute couture Pierre Balmain och en knäpp sidenkimono som hänger på väggen.

Att inse hur extremt duktiga, kreativa och inspirerande vänner man har som exempelvis gör lampor med renar gjorda av gamla aliminiumburkar.

Att sitta och skriva en lapp och ha ett tungt silverarmband gjort av egyptiska nomader runt handleden.

Att en söndag få sitta ned och äta edamamerbönor med flingsalt, kakor och dricka smoothie som precis vispats ihop i en mixer med nytinade bär.

Att inse att även om Sveriges modescen ofta är förtvivlande tråkig så finns det förmågor som skapar framtidsvisionära ting med extra allt. Som Beckmanseleverna.

Att sitta och vela mellan att ha ljust gröna naglar som vanligt eller kanske rosa, turkosa eller gula och komma på att "vad fan, jag tar en färg på varje nagel".

Att komma ut till köket, hitta det skinande rent och allt porslin nydiskat av Mikael och ett litet stilleben av grönsaker och frukt på ett fat.

Nu ska jag duscha efter att ha varit på ett tyst och stilla gym och tränat i en timma och sen åka från ön och köpa blå färg till håret och förhoppningsvis träffa Gustav som är i stan!

Mamma, jag vill ha ditt halsband.

Puss och kram, din dotter Kajsa

Sen jag såg Stella McCartneys SS/11 visning med de citrusmönstrade plaggen har jag haft en viss längtan efter någonting i min egen garderob som andas samma fräscha lemonadkänsla. Hur lycklig blev inte jag då när jag hemma hos Ida fick höra meningen "du Kajsa, jag har lite klänningar som är väldigt fina men aldrig får komma ut och användas..." och sedan ser denna skapelse dras fram ur en pappkartong.

Den är inte direkt lik McCartneys plagg mönstermässigt men den ger mig exakt samma känsla. Apelsinlundar i sydeuropa, blomsterfält och havet och himlen som kuliss.

Stella McCartney SS/11

Tänkte försöka ta igen och summera förra veckans avsnitt av Stylisterna. Tyvärr har jag inga bilder på den här datorn så det blir lite bildlöst så länge.

Första uppgiften när vi åkte till Independent Kostymförråd var en helt fantastisk upplevelse. Har varit på SVTs kostymförråd innan men Independent var nästan snäppet bättre. Medan alla andra deltagare sprang omkring inne på avdelningarna med kläder för 40-, 50-, 60-, 70-tal osv så hade jag ju den mer teatraliska avdelningen för mig själv då jag hade sent 1800-tal istället för 1900-tal. Tyvärr missförstod jag uppgiften lite då jag trodde att vi skulle koncentrera oss mer på själva epoken/stilen i sig än vår tilltänka person.

Jag blev helt enkelt förvirrad i all stress och det pressade tidsschemat.

Sedan kändes det lite märkligt att höra att Madonna inte skulle ha på sig en sådan lång kjol. Mig veteligen har ju Madonna setts i alla tänkbara stilar som existerar men krasst sett så var det ingen typisk Madonna-look, nej.

Andra uppgiften att göra ett mood-board för Sara Lumholdt var mer eller mindre en lång tirad av ångest. Vi hade ju ingen aning om vem hon är idag. Hur hon ser ut, vad hennes stil, smak och tycke är. Inpräntat på min näthinna fanns bilden av A-Teens i tighta spandexkläder och glittrig ögonskugga. Jag valde därför att köra på en total helomvändning från just det. En ny satsning, en ny kärriär och framförallt en ny revanschkänsla var mitt mål och det jag strävade efter i klädform.

Har läst och fått jättemånga kommentarer om Melodys pris att gå på Poledancing med Sofi Fahrman, där hon valde att ta med mig. Jag tyckte att det var väldigt, väldigt jobbigt att vara med på passet. För det första kändes det lite förödmjukande att behöva stå och jucka på en stolpe framför en kamera men för det andra, och främsta, kändes det så irrelevant för programmet. Visst var det en kul grej att filma och visa i ett program men vi var ju där för att lära oss stylistyrket. Inte puta med häcken.

Nu var tjejen som lärde ut hur skön som helst och sjukt grym. När kamerorna stängdes av och vi fick leka runt lite som vi ville var det betydligt roligare. Och jobbigt fysiskt!

Jag är jätteglad att min fina Melody valde att ta med mig när hon vann, men jag hade önskat att priset varit något annat.  

Har ni någon fråga? Shoot.

Ganska ofta sitter jag hemma på Lidingö, knaprar på ett par (okej, en näve) oliver och inser att ojdå, jag ska ju vara på kalas/middag/event/någonting om väldigt kort tid.

Då gör jag såhär:

Antagligen ser jag ut ungefär på det här viset. En kofta, lite smink och ett hårband jag slängt ihop utav ett sammetsband. Skönt och lagom vardagligt.

Så drar jag fram min mammas gamla locktång. Den använde hon när hon lockade håret till sitt bröllop så det spelar ingen roll att den är ful, det är ett fint minne och dessutom den bästa locktång jag använt!

Eftersom det tar alldeles för lång tid att locka hela håret så snurrar jag bara upp det yttersta 1 ½ - 2 dm. Håller fast locktången en halv minut eller så och släpper sedan. Sprayar, drar fingrarna igenom håret och sen är det klart.

Knyter sammetsbandet som en rosett vid hästsvansens fäste istället.

Väljer ut en klänning, knyter bandet i midjan.

Och sen är jag klar att dra iväg på vad det än må vara jag ska på.

ps. Allt som allt tar det cirka en 15 minuter! ds.

ps2. Nu ska jag faktiskt iväg och intervjua Lars Wallin så då piffar jag lite extra. Ska man träffa Sveriges couture-gud så vill man ju vara fin! ds.