November 2012

Jag ägnade en hel kväll åt att bara gå omkring på måfå i "våra" kvarter i Barcelona i somras och plåta streetart eftersom den visade sig vara precis överallt och alldeles fantastisk!

Man har rulljalusier för butiksdörrar och fönster på nätterna och varenda en av dom har någon målat eller sprayat smått, oftast, magiska motiv på. Det är liksom inte fula taggar av någon finnig fjortonåring med hiphop i WESClurarna utan ren och skär konst allt som oftast!

Bara att det känns som att Barcelona ÄR konst i sig gör ju att man vill flytta dit innan någon hinner säga "sangria" liksom. Så otroligt inspirerande.

Om ni fick säga till om vad ni allra helst läser här, vad skulle ni säga då?

Är det mest poppis med kreativa pysselprojekt, illustrationer/tecknat/målat, jobbgrejer med bilder från plåtningar och dylikt, reseinlägg med en miljon bilder på sköldpaddor, fruktträd och snäckbonanza eller kanske.. något annat?

Det är så hiiiiiiimla mycket lättare att blogga när man vet vad som går hem och när man får respons. Skulle ju önska att kommentarer/mail/åsikter/tyckande inte spelade någon roll men om jag sa det skulle jag vara Pinoccio med lång näsa. Och jag trivs ganska bra med min lilla trubbiga näsa. Så spill them beans om vad ni tycker, tänker och känner och jag är idelt (fast ni får tala till det vänstra eftersom det högra är totalt värdelöst för tillfället) öra.

Jag råkar ha vänner som vet precis vad man ska göra för att förtjäna min kärlek.

Ge min presenter.

Må låta ytligt och egoistiskt men jag är i alla fall ärlig med det.

Vägen till mitt hjärta går, mellan socker, djur och komplimanger angående mitt omfattande intellekt, via presenter. 

Häromveckan fick jag dessa tre av den eminenta Fanny. Heads up to her!

Och jo, jag vet att jag har patetiska naglar. (och mamma, du behöver inte fnysa bakom din skärm) Men så fort de vuxit ut så får jag en livskris i miniatyr som ett brev på posten och då är det naglarna som ryker.

I somras bosatte vi ju oss ett tag på berget Igueldo i spanska Baskien med utsikt över ett magnfiktigt vidsträckt hav åt ett håll, San Sebastian åt ett annat och en bergskedja åt ett tredje. Dagar när man sitter med a) ont i halsen b) seriösa skrubbsår över halva högra benet och båda handflatorna och c) en öroninflammation igen så kan man önska att man var där.

På världens vackraste lilla berg med ett skummande hav som bakgrundsmusik och grönska så grön att man fick ont i ögonen. Typ dagar som denna.

Ba tjena bara ben, flaxande hår och svett som rinner ner för ryggen efter att man galopperat ned genom en sorts europeisk djungel!

Förutom att jag inte skulle tacka nej till allt jag tecknat ovanstående (har som varje säsong dille på accessoarer från Prada och Marni och seriösa crusher på kappor från Burberry) skulle jag heller inte skaka på skallen till ett friskt öra som jag kan höra på, en hals som slutar ömma till morgondagens kalas i Uppsala och övrigt lugn och ro i denna stressad kropp.

Jag känner mig själv väl och för tillfället är jag i en sån enorm obalans. Jag sover i princip ingenting, vrider och vänder på saker och nöter sönder hjärnan på livet/jobb/mig själv/framtiden/universum. Jag önskar att man kunde trycka på paus, få lite perspektiv och sen fortsätta med laddade batterier. Men jag tar mitt slöa öra och jobbar på. För någongång vänder det. Och jag stod ändå med Jimmy Choo-skor upp till armbågarna idag på plåtning och det är ju inte så himla illa. 

Livet går i tankens riktning osv osv etc. Så jag försöker tänka rätt.