Jag står på tå på lätt 75 % av mina bilder av det här slaget. Helt omedvetet. Försöker nog indirekt kompensera för mina våldsamma 160 cm över jorden.
Klänning, H&M. Tröja, Roxy/köpt i Indonesien. Skor, Deichmann.
Hej osminkad tjej.
Tack för gulliga kommentarer igår hörrni. Hela mitt väsen skriker för tillfället efter socker trots att jag just matade den med lunch. Skyller på att jag är stressad inför Amerikatt-valet och är allmänt sjöstjärna idag också. Mhm.
Sitter hemma och är allmänt småolycklig över livet sådär som det är ibland. (fast på den senaste tiden har det varit lite väl mycket av den varan) Försöker peppa mig att skicka viktiga mail och få saker att hända men om självförtroendet inte finns så är det svårt. Jag tvivlar jämt på vem jag är, vad jag gör och mina förmågor. Det är min onda cirkel. Ett mail med ett nej, eller en kommentar som jag tolkar som vass kan få mig på totalt fall. Jag blir en mental sjöstjärna och tänker att det ju är naturligt, för varför skulle jag vara bra? Jag är mjuk och degig med spretiga ben.
En öroninflammation som kom studsande tillbaka, kliande allergiprickar på benen och mensvärk x 7 gör ju dessvärre ingenting bättre heller.
Men allt handlar alltid om att bryta mönster. Så jag kokar en hyffsat majestätisk kopp med te, filar på texter och tänker att så länge mamma tycker att jag duger och är bra, då måste jag ju ändå vara det? För mammor är allsmäktiga.
Innan jag åkte till Italien tänkte jag såsom följer:
Modemässigt är det stövelformade landet känt mer eller mindre mest för följande modehus inom branschen; Versace, Dolce & Gabbana, Gucci och Roberto Cavalli.
Vad har dessa som gemensam nämnare?
Detlillaextra aka guld/glitter/strass/paljetter osv i all oändlighet.
Vissa kallar det stundtals osmakligt, jag kallar det ganska ofta underbart.
Och eftersom jag inte för allt i världen ville vara sämre så piffade jag till den bästa accessoaren för en vecka under gassande himlavalv; solglasögon.
Och jag gjorde det ordentligt.
Hade en idé om renässans möter Tavi och får ett glammigt Lula-kärleksbarn med olivhy. Så jag inhandlade massa små tygrosor i rosa.
Sen grävde jag fram a) ett par lagom Cavalli-esque solglasögon och b) ett gammalt strasshalsband som jag slaktade.
Mätte och måttade och klurade en sväng med hur mycket strass jag ville ha och langade sedan fram limpistolen och satte igång.
Och här är resultatet!
Rosor i nederkant och sidorna och en öve både med strass blev det. Är sugen på att göra ett par med rosor runt hela en dag. Ska bara hitta lite billigare. Panduro är ju ett rån! (Sponsra mig!)
Hade dessa på mig på Sicilien såväl på stranden som inne i stan och kände hur jag smälte in med hela mitt väsen. Jag hörde nästan hur de viskade bakom min rygg "är det Donatella? Är det hon?!". Då har man lyckats med sin sydeuropeiska förvandling.
Eftersom jag blev mäkta förtjust i även den franska versionen av solglasögon med extra allt så gjorde jag även en variant på Chanels schyssta pärlbesatta. Ett inlägg om det kommer en annan dag!
Välkommen till det sjukdomsmässigt olycksaliga livet med Kajsa Tengvall.
Sidekick i dagens sjukvårdsprogram är Mikael. (och min fot som somnar hela tiden)
Under tiden mannen är inne på operation för sin hand, förvisso en planlagd sådan, så sitter jag och kliar på mina nya utslag i ett hörn på sjukhuset.
Tydligen är jag ganska rejält allergisk mot penicillinet jag fick mot min öroninflammation i förra veckan så igår vaknade jag med svullna prickar över hela kroppen förutom ansiktet.
Går nu under namnet Prickikorv och en vända till Cityakuten till, ett ofrivilligt möte med Björn Ranelids orangea bringa, tre kurer medicin och bulliga, svullna fötter senare så är jag vid halvgod vigör. Kliar diskret men ser antagligen ändå ut som en loppbiten hund.
Började min vecka halvstarkt med öra som fortfarande sa aj.
Gick sen ut starkt och klädde till och med på mig!
Hade danskt halsband och åkte till TGR.
Och gör nu ett ganska svagt upplopp som antagligen bara kan botas med ostbågar (och 9 tabletter + salva per dag).
I nästa veckas program förväntar jag mig åtminstone att vara lite Lindsey Lohan, åka på rehab eftersom jag inte klarar av att trappa ned på både topsandet och tabletterna samtidigt och ett pyttelitet benbrott!
I somras gick Mikael äntligen med på min briljanta idé att måla en matta på vår uteplats! Jag skred till verket innan han hann ångra sig och tänkte visa hur jag gick till väga. Hur enkelt som helst är det!
Började med att måtta upp hur stor jag ville att mattan skulle vara. Detta är yttre kanten. Använde helt vanlig maskeringstejp.
Eftersom jag haft dille på gult, och särskilt den här mjuka citroniga nyansen, och råkade ha en burk hemma blev valet enkelt. Nu råkade detta vara en vattenbaserad färg och ingenting man egentligen ska använda utomhus tydligen. Men faktum är att den funkade finemang!
Penseln är en syntetisk, billig sak och ganska smal. Gjorde det lättare att måla inom tejpen.
Sen tejpade jag naturligtvis en lite mindre rektangel innanför den yttre kanten eftersom det är svårt att måla rakt annars. Fick besök ungefär sju gånger av skogssnigeln som gärna ville smaka på färgen.
Tillslut vände han och gick hem.
Målade två lager varvet runt och gav mig på franskanten det sista jag gjorde. Man kan ju göra lite hur man vill men jag gjorde en småslarvig freestylad rad där fransarna låg lite hullerombuller om varandra sådär hemtrevligt. Väntade en halvtimma med att riva bort tejpen så att färgen fick torka ordentligt på konturlinjerna.
Ja och såhär blev det! En pastelligt citrongul matta som man inte behöver vare sig vädra eller banka dammet ur. Bara att sopa rent ibland.
När vi köper hus en vacker dag (längt!) så ska jag måla mattor inomhus också lite överallt tänkte jag. Mikael blev nämligen ganska förtjust i slutändan så hej och hå, här ska målas i framtiden!
