November 2012

I våras var jag inte bara duktigare än nu på att knäppa bilder på hur jag var klädd utan var även himlans blek. Som ni ser.

Något som det var bättre/mer utav var mina biceps. Måste sluta lyfta tunga saker på gymmet om jag vill att mina klänningar ska passa runt överarmen.. tack för generna som gör att jag lätt bygger muskler pappa!

Har två stabila poser ser jag. Bra där.

Och eftersom svenskt vårväder är som det är hade jag två varianter av samma outfit. Före och efter cummulusmolnsinvasion i stil med Mordor.

Klänning, H&M. Väst, loppis/Indiska. Hood, Mikaels/Hurley. Armband, samma saliga röra som alltid från Indonesien.

Fast fräknar har jag stabilt i hela ansiktet, till och med på läpparna, från påsk och långt fram på hösten!

Italien var fantastiskt. SICILIEN var fantastiskt.

Jag har alltid skrattat lite åt mina föräldrar som gång på gång reser tillbaka till landet, återupptäcker gamla favoriter och hittar nya, eftersom min egen resefilosofi är att se nytt nytt nytt. Men jag kan erkänna att det är en ganska stor del av mig som efter den här resan säger; låt oss bosätta oss där. Bland apelsin- och olivlundar, där ALLT handlar om mat, landskapet tar andan ur en och alla pratar sjukt vackert vare sig de skäller på en eller berömmer ens blonda lockar.

Förlåt mamma och pappa för att jag fnissat åt er i mjugg. Jag var nog också italienare i mitt förra liv. 

Vi ägnades oss mestadels åt att sitta på vår patio under vinrankorna och läsa böcker, bada i havet från vår egna lilla strand (ja, alltså den var ju inte VÅR. Vi är ju inte Hiltonfamiljen. Men eftersom det var i slutet av säsongen så var vi de enda från fjärran länder och därmed de enda badankorna) och vandra runt på torra gator i små byar. Vi hade hyrt ett makalöst fint hus med stora trädörrar, egen fruktträdgård där citrusfrukterna bad om att bli plockade och gulliga morföräldrar på våningen ovanför som pratade ursnabbt på italienska fast vi inte förstod. Vi åkte tåg till Cefalú och åt pizza, åkte tåg åt andra hållet till Palermo och kikade efter maffiosos, åt glass och vandrade bland vackra hus. Vi gick på marknader, fyndade små minnen, drack kaffe, inspirerades att ha blommor och växter överallt och framförallt njöt vi av en ultimat semestervecka i ett sorts olivoljedoftande paradis. 

Har åstadkommit, och därmed alltså investerat i, tre nya inredningsmässiga ting i vår lägenhet.

Fast faktum är att det är en lögn. För jag har fått alltihop från plåtningar. Så här har bara investerats tid åt at a) övertala Mikael att vi behöver dessa grejer och b) plantera/placera.

Förbarmade mig över en stackare som fått alla sina långa grenar avklippta. Trodde loppet var kört men jag gav den ett försök till ett nytt liv i en stor tekopp och nu knakar det i spröten!

'

Behövde några nya lådor till pysselmaterial och eftersom vi hade en hel hög inslagna i julpapper till ett jobb så fick jag ta med några hem. Valde dessa eminenta rackare resväskor. 

(för övrigt så är de bruna glaskärlen till vänster också ganska nya. Inköpta på loppis i Småland. Tre vänner trodde att jag hade köpt en bong när jag la upp bild på Instagram. Ser jag ut som någon som röker marijuana?)

Sist men inte minst så blev jag husägare också! Däri förvarar jag krimskrams. Hade jag haft en hamster hade jag förvarat dess mat däri. Så kunde hamstern motionera i hjulet och sen direkt ta sig ett snack efter träningen. 

Alla lådor är köpta på Lagerhaus, hamsterhjulet är från 70-talet och det anatomiska hjärtat har jag köpt på TGR.

Har dåligt samvete för att jag lagt upp bilder på mina havsflickor i så himla dålig kvalitet. Dom förtjänar verkligen någonting bättre!

Så här är hela serien i sitt fulla antal. Fem stycken individer har det blivit. Skulle kunna göra fler men det känns roligare, och bättre, att göra något annat, nytt projekt. Så det är vad jag gör!

Edit: Fast nu ser jag ju att nummer två och tre är jäääättekonstiga i färgen. Skit också!

Som en sorts del 2 på inlägget med hur man lockar fram sin inre Donatella Versace gjorde jag ju alltså den franska varianten också. Men här snackar vi pärlor, den Chanelska varianten på bling.

Jag gillade deras runda solglasögon med pärlbesatt kant men känner väl att priset är lite saftigt även för någon som anser att investeringar i livets goda är ett livsmotto.

Så jag gjorde en egen variant.

Panduro är ju alltid dyrt när det kommer till material så istället köpte jag ett par gamla "pärlhalsband", dvs. med vaxpärlor, och klippte itu det. Kostade mig cirkus 15 kr.

Och sen limmade jag järnet och tryckte dit pärla efter pärla!

Svårare än så var det inte.

Inte runda som originalet men inte så pjåkigt ändå. Dessutom hur enkelt som helst om man känner att livet vore lite lättare med schysst inramning.

En del 3 kommer faktiskt också eftersom jag helt enkelt inte kunde hålla tassarna borta. Det är något speciellt med sena nätter och doften av varmt, smält lim. Det framkallar kreativa visioner från djupet av ens medvetande.