De senaste veckorna har jag varit i Habo, Smögen/Kungshamn, Malexander och Öland. Det blir några trippar i augusti också (bland annat Gotland) men kommer vara i Stockholm ett tag och jobba men framförallt njuta av det fantastiska vädret. :)
Här är två klassiker som jag skrivit om förresten, Casino och Dirty Dancing. Den senare texten blev på MovieZines Facebook-sida hyllad (av kvinnorna) och ifrågasatt och närmast hatad (av männen)...åtminstone av kommentarerna att döma! :)
Nu finns "Spring Breakers" att hyra, läs gärna min recension och kolla in filmen. Det är den verkligen värd men var beredd på att chockas. :)
Filmspanarna är en klubb där ett gäng filmnördar skriver om olika teman på sina respektive bloggar varje månad. Jag gick med klubben för ett år sedan och har skrivit en hel del texter på min förra blogg Djungeltrumman men har inte skrivit något här så kände att det var dags nu. Månadens tema är: utmana din smak. Jag har tidigare skrivt om en filmupplevelse utöver det vanliga, mat, snö, omstart, på väg och specialeffekter.
Det blev killarna bakom podden "Har du inte sett den?" som förärades uppdraget att välja film till mig. Erik frågade mig vad för filmer jag inte brukar se för att göra hans val lite lättare. Jag berättade att jag allra mest ser filmer inom drama och thriller och att han kan välja något inom (romantisk) komedi, skräck eller science fiction, genrer som jag oftast brukar välja bort. Egentligen var jag bara lite halvärlig för skräck tycker jag om (men ser det för sällan eftersom jag inte har någon i min närhet som gillar det) och renodlade komedier ser jag men tycker att de som regel inte blir särskilt lyckade. Sci- Fi däremot, där var jag helt ärlig. Jag har jättesvårt för övernaturliga inslag. Självklart var det just två sådana filmer han sedan kom med förslag på: "Timecrimes" och "Primer". Jag bestämde mig snabbt för "Primer" eftersom jag har ett minne av att jag har sett den affischen och titeln. Jag läser inte så mycket om filmen innan jag tar mig an filmen men tittar på trailern och får "Das Experiment"-vibbar vilket är något positivt. Såhär efteråt med facit i hand har "Primer" egentligen inget alls gemensamt med det tyska dramat (med en amerikansk remake) och jag ångrar att jag inte valde den andra filmen som Marcus föreslog. "Primer" är långtifrån dålig, bara konstig.
Aaron och Abe, två ingenjörer, jobbar på ett storföretag men vid sidan av det försöker de med några andra vänner komma på olika uppfinningar. En dag gör Aaron och Abe en upptäckt av något som kan vidareutvecklas till att bli en tidsmaskin. De håller allt hemligt för kollegorna och familjerna. De börjar resa tillbaka i tiden för att kolla vilka aktier som har stigit och köper just dessa aktier och tjänar på så sätt pengar. Men snabbt ställs de inför paradoxer när de allt mer desperat börjar resa tillbaka i tiden och därmed skapa en mängd tidslinjer och därmed flera versioner av sig själva.
Här står vi och är svåra.
Jaha, var ska man börja. Jag läser att det här är lite av en kultfilm som många verkligen älskar. Jag har svårt att förstå varför men att den är imponerande kan jag inte slå ifrån mig. Det är lågbudget (7 000 dollar !!) och det är en person (Shane Carruth) som gör nästan hela filmen. Han har skrivit manus, regisserat, producerat, skrivit musiken, varit ansvarig för fotot och spelar dessutom huvudrollen. Och så vidare. En film som har mejslats fram av en superentusiast vill jag bara älska.
Geniet Shane Carruth.
Jag gillar den dokumentära känslan som filmen har och modet att våga ställa krav på tittaren. Det är en intressant och häftig idé. Jag älskar det gryniga 16 mm-fotot som spär på den realistiska stämningen, trots den ologiska historien. Problemet är att jag inte känner någonting när jag ser filmen. Den är svår att hänga med i och det är kanske meningen (regissören är i grund och botten ingenjör och verkar inte ha någon avsikt att "dummifiera" handlingen och dialogen) men jag tror snarare att det handlar om en distansering från åskådaren. Jag förlorar kontakten med filmen flera gånger. Shane Carruth kom in som "sakkunnig" på tidsresor i manusskapandet av "Looper", en film som jag gillar mycket mer. Visst, den är kommersiell och lättillgänglig men den är skicklig och besitter stor berättarglädje. Samma sak gäller filmer som "Source Code" och "The Butterfly Effect". En annan film innehållandes tidsresor är "Donnie Darko" som jag verkligen älskar och som gör mig känslomässigt involverad, minst sagt. Anledningen till varför "Primer" bara blir knappt godkänd av mig när det egentligen är en välgjord och imponerande film kan listas med följande fem punkter:
1. Jag får inte veta NÅGOT ALLS om huvudpersonerna.
2. Jag får inte särskilt mycket förklarat för mig och känner mig dum. Men mest ointresserad och ger sakta men säkert upp.
3. Jag gillar dialogtyngda filmer (exempelvis triologin om Celine och Jesse) men i denna film pratas det hela tiden (om saker jag inte förstår, filmen är full av facktermer och teknologbabbel) men det händer desto mindre. Kort och gott: För mycket babbel och för lite handling.
4. Just när filmen börjar bli intressant slutar den, filmen klockar in på 1.17. Och kvar sitter jag med alla lösa trådar som jag inte får förklarat för mig.
5. Det här känns som en film som man "borde" ge ett högt betyg eftersom den är smart, snygg och svår. Särskilt om man har sjukt många universitetspoäng i Filmvetenskap. Men jag står på mig. Däremot är jag övertygad om att filmen bör ses mer än en gång för att tillgodogöra sig och uppskatta den till fullo. Därför kommer denna recension inte avslutas med ett sedvanligt betyg. :)
Läs vad de andra filmspanarna skrivit på temat "Utmana din smak".
Johan och Markus (podden Har du inte sett den?)
Erik (podden Har du inte sett den?)
Rörliga bilder och tryckta ord
Nu finns "Sister" på dvd, Schweiz Oscarsbidrag och en av förra årets bästa filmer enligt mig. Jag såg den på Stockholm Filmfestival i november och skrev sen denna recension för Feministiskt Perspektiv.
I en fattig och föräldralös lägenhet, i skuggan av en lyxig skidort i Schweiz, bor 12-åriga Simon (Kacey Mottet Klein) med sin storasyster Louise (Léa Seydoux). Eftersom hans syster är oansvarig och inte tar hand om sin bror (varken ekonomiskt eller känslomässigt) tvingas han stå för hela försörjningen. Hans metod är att varje dag stjäla skidutrustning från de rika turisterna för att sedan sälja vidare till barnen i området där han bor. Han stjäl inte för att kunna köpa Tv-spel och liknande utan för att ha råd med toalettpapper och för att stilla de värsta hungerskänslorna.
Filmens inledning ställer många frågor: Var är föräldrarna? Varför beter sig systern som ett barn och tillåter lillebrodern att stjäla och riskerar att åka dit? Det som slår mig tidigt i filmen är att det är kontrasterna som gör denna film så bra. Kontrasten mellan storasystern och lillebrodern, deras deprimerande höghus mot de sagolikt vackra Alperna, deras fattiga kläder mot turisternas överdrivna skidkläder och mötet mellan Simon och brittiskan Kristin Jansen (Gillian Andersson). I mötet med Kristin Jansen och hennes barn blir det, om inte innan, tydligt hur ensam Simon är och hur mycket han längtar efter trygghet, närhet och kärlek. Jag känner så mycket för Simon.
"Sister", som är Schweiz Oscarsbidrag 2013, innehåller fantastiskt foto, grymma skådespelarinsatser och en överraskande vändning. Den lyckas också med något ganska ovanligt: att vara ganska händelselös utan att vara allt annat än tråkig. Jag kan redan nu våga påstå att "Sister" är den bästa film jag kommer att se på festivalen och trots stor konkurrens är jag övertygad om att den kommer få ett pris på lördagens prisutdelning. Varför? Den känns som en kritiker- och publikdarling.
Betyg: 5/5
