Filmspanarna

 

Biografisk film, eller biopic (förkortning av biographical picture), är filmer som gestaltar och dramatiserar historiska eller levande personers liv. Vanligast är biografiska filmer om välkända personer - musiker, skådespelare, författare, politiker - baserade på deras livsöden eller specifika episoder i deras liv. (Wikipedia).

Biopics har det alltid funnits gott om, att kända huvudkaraktärer kunde locka en stor publik togs tillvara på tidigt och personer som Jesus, Napoleon, Florence Nightingale, Jeanne d’Arc, Kleopatra, Elizabeth I, Abraham Lincoln, Adolf Hitler, Casanova, Jesse James, Al Capone och medlemmar av familjen Kennedy har gestaltats. Men biopics behöver inte betyda en filmatisering av en känd persons livs utan kan handla om en vanlig människas öde. Ett vanligt problem med biopics är att de pliktskyldigt följer en mall och vill dokumentera för mycket av en persons liv och det blir alldeles för spretigt. Och oengagerat och opersonligt som med bioaktuella "Diana".

Några av mina favoritfilmer i biopics-genren är "Catch me if you can", "Attentatet mot Richard Nixon", "Control", "Fjärilen i glaskupan", "Casino", "Walk the Line", "A Beautiful mind", "Schindler´s List", "The Straight Story", "The Aviator", "Into the wild", "Chaplin", "Last king of Scotland",  "Dagbok från en motorcykel", "Capote", "All the president's men" och "Gråta med ett leende".

Män, Män och åter Män. Finns det inga bra filmer när det kommer till biografier om kvinnor? Självklart, men männens berättelser är tyvärr i majoritet, då som nu.

Här lyfter jag fram 20 bra filmer med 20 intressanta kvinnor som är porträtterade av några av världens bästa skådespelare. På min lista finns brottslingar, filmstjärnor, politiker, författare, konstnärer, artister och helt vanliga personer som hade  häpnadsväckande öden. Utan inbördes ordning.

 

1. Monster (Patty Jenkins, 2003)

Person:Aileen Wuornos (Charlize Theron) Vann Oscar.

2. Boys Don't Cry (Kimberly Peirce, 1999)

Person: Brandon Teena (Hillary Swank) Vann Oscar.

3. Erin Brockovich (Steven Soderbergh, 2000)

Person: Erin Brockovich (Julia Roberts) Vann Oscar.

4. Timmarna (Stephen Daldry, 2002)

Person: Virgina Woolf (Nicole Kidman) Vann Oscar.

5. Mitt Afrika (Sydney Pollack, 1985)

Person: Karen Blixen (Meryl Streep)

6. A Royal Affair (Nikolaj Arcel, 2012)

Person: Drottning Caroline Mathilde (Alicia Vikander)

7. Sound of Music (Robert Wise, 1965)

Person: Maria von Trapp (Julie Andrews)

8. Temple Grandin (Mick Jackson, 2010)

Person: Temple Grandin (Claire Danes) Vann Golden Globe.

9. Girl, Interrupted (James Mangold, 1999)

Person: Susanna Kaysen (Winona Ryder)

10. Sylvia (Christine Jeffs, 2003)

Person: Sylvia Plath (Gwyneth Paltrow)

11. Balladen om Marie Krøyer (Bille August, 2012)

Person: Marie Krøyer (Birgitte Hjort Sørensen)

12. Monica Z (Per Fly, 2013)

Person: Monica Zetterlund (Edda Magnason)

13. Changeling (Clint Eastwood, 2008)

Person: Christine Collins (Angelina Jolie)

14. Coco – livet före Chanel (Anne Fontaine, 2009)

Person: Gabrielle Chanel (Audrey Tatou)

15. Precious (Lee Daniels, 2009)

Person: Clareece Precious Jones (Gabourey Sidibe)

16. American Crime (Tommy O'Haver, 2007)

Person: Sylvia Likens (Ellen Page)

17. Elizabeth (Shekhar Kapur, 1999)

Person: Drottning Elizabeth (Cate Blanchett)

18. My Week with Marilyn (Simon Curtis, 2011)

Person: Marilyn Monroe (Michelle Williams)

19. Christina (Rouben Mamoulian, 1933)

Person: Drottning Christina (Greta Garbo)

20. The Queen (Stephen Frears, 2006)

Person: Drottning Elizabeth II (Helen Mirren) OSCAR

 

 

Jag fick i uppdrag av Lena Ostermann att skriva om tre filmer som har påverkat mitt liv. Det är ju inte lätt att BARA välja tre filmer, jag hade gärna skrivit om åtminstone tio stycken. Trots detta är jag nöjd med mina val och det var de tre som först kom i mitt huvud när jag tänkte på starka filmminnen. Läs vilka filmer jag valde och varför det blev just dessa.

Filmspanarna är en klubb där ett gäng filmnördar skriver om olika teman på sina respektive bloggar varje månad. Jag gick med klubben för ett år sedan och har skrivit en hel del texter på min förra blogg Djungeltrumman men har inte skrivit något här så kände att det var dags nu. Månadens tema är: utmana din smak. Jag har tidigare skrivt om en filmupplevelse utöver det vanliga, mat, snö, omstart, på väg och specialeffekter.

Det blev killarna bakom podden "Har du inte sett den?" som förärades uppdraget att välja film till mig. Erik frågade mig vad för filmer jag inte brukar se för att göra hans val lite lättare. Jag berättade att jag allra mest ser filmer inom drama och thriller och att han kan välja något inom (romantisk) komedi, skräck eller science fiction, genrer som jag oftast brukar välja bort. Egentligen var jag bara lite halvärlig för skräck tycker jag om (men ser det för sällan eftersom jag inte har någon i min närhet som gillar det) och renodlade komedier ser jag men tycker att de som regel inte blir särskilt lyckade. Sci- Fi däremot, där var jag helt ärlig. Jag har jättesvårt för övernaturliga inslag. Självklart var det just två sådana filmer han sedan kom med förslag på: "Timecrimes" och "Primer". Jag bestämde mig snabbt för "Primer" eftersom jag har ett minne av att jag har sett den affischen och titeln. Jag läser inte så mycket om filmen innan jag tar mig an filmen men tittar på trailern och får "Das Experiment"-vibbar vilket är något positivt. Såhär efteråt med facit i hand har "Primer" egentligen inget alls gemensamt med det tyska dramat (med en amerikansk remake) och jag ångrar att jag inte valde den andra filmen som Marcus föreslog. "Primer" är långtifrån dålig, bara konstig.

Aaron och Abe, två ingenjörer, jobbar på ett storföretag men vid sidan av det försöker de med några andra vänner komma på olika uppfinningar. En dag gör Aaron och Abe en upptäckt av något som kan vidareutvecklas till att bli en tidsmaskin. De håller allt hemligt för kollegorna och familjerna. De börjar resa tillbaka i tiden för att kolla vilka aktier som har stigit och köper just dessa aktier och tjänar på så sätt pengar. Men snabbt ställs de inför paradoxer när de allt mer desperat börjar resa tillbaka i tiden och därmed skapa en mängd tidslinjer och därmed flera versioner av sig själva.

Här står vi och är svåra.

Jaha, var ska man börja. Jag läser att det här är lite av en kultfilm som många verkligen älskar. Jag har svårt att förstå varför men att den är imponerande kan jag inte slå ifrån mig. Det är lågbudget (7 000 dollar !!) och det är en person (Shane Carruth) som gör nästan hela filmen. Han har skrivit manus, regisserat, producerat, skrivit musiken, varit ansvarig för fotot och spelar dessutom huvudrollen. Och så vidare. En film som har mejslats fram av en superentusiast vill jag bara älska.

Geniet Shane Carruth.

Jag gillar den dokumentära känslan som filmen har och modet att våga ställa krav på tittaren. Det är en intressant och häftig idé. Jag älskar det gryniga 16 mm-fotot som spär på den realistiska stämningen, trots den ologiska historien. Problemet är att jag inte känner någonting när jag ser filmen. Den är svår att hänga med i och det är kanske meningen (regissören är i grund och botten ingenjör och verkar inte ha någon avsikt att "dummifiera" handlingen och dialogen) men jag tror snarare att det handlar om en distansering från åskådaren. Jag förlorar kontakten med filmen flera gånger. Shane Carruth kom in som "sakkunnig" på tidsresor i manusskapandet av "Looper", en film som jag gillar mycket mer. Visst, den är kommersiell och lättillgänglig men den är skicklig och besitter stor berättarglädje. Samma sak gäller filmer som "Source Code" och "The Butterfly Effect". En annan film innehållandes tidsresor är "Donnie Darko" som jag verkligen älskar och som gör mig känslomässigt involverad, minst sagt. Anledningen till varför "Primer" bara blir knappt godkänd av mig när det egentligen är en välgjord och imponerande film kan listas med följande fem punkter:

1.        Jag får inte veta NÅGOT ALLS om huvudpersonerna.

2.        Jag får inte särskilt mycket förklarat för mig och känner mig dum. Men mest ointresserad och ger sakta men säkert upp.

3.        Jag gillar dialogtyngda filmer (exempelvis triologin om Celine och Jesse) men i denna film pratas det hela tiden (om saker jag inte förstår, filmen är full av facktermer och teknologbabbel) men det händer desto mindre. Kort och gott: För mycket babbel och för lite handling.

4.        Just när filmen börjar bli intressant slutar den, filmen klockar in på 1.17. Och kvar sitter jag med alla lösa trådar som jag inte får förklarat för mig.

5.        Det här känns som en film som man "borde" ge ett högt betyg eftersom den är smart, snygg och svår. Särskilt om man har sjukt många universitetspoäng i Filmvetenskap. Men jag står på mig. Däremot är jag övertygad om att filmen bör ses mer än en gång för att tillgodogöra sig och uppskatta den till fullo. Därför kommer denna recension inte avslutas med ett sedvanligt betyg. :)

 

 

Läs vad de andra filmspanarna skrivit på temat "Utmana din smak".

 

Johan och Markus (podden Har du inte sett den?)

 

Erik (podden Har du inte sett den?)

 

Moving Landscapes

 

Except Fear

 

Flmr

 

Filmitch

 

Jojjenito

 

The Velvet Café

 

Rörliga bilder och tryckta ord

 

Movies Noir

 

Fripps filmrevyer

 

Fiffis filmtajm