Befinner mig för tillfället i vad jag kallar 'labila veckan'. Detta innebär, lite kortfattat, att jag har extremt svårt att koncentrera mig, får ingen ro att teckna jobb, får ångest när jag latar mig, stökar till mer när jag ska städa, har en kliande oro i kroppen över livet/jobb/universum och har ett aldrig sinande behov av att sova lite för länge.

Jag sitter i någon sorts jerseyfest till grå kokong av Mikaels hoods med malande huvudvärk och dåliga hårdagar.

En del av mig säger; någonting nytt behöver hända. En annan del svarar: men fixa det då!

   Modet sviker och förvirringen sitter i men jag tänker att ostbågar kan vara katralysatorn som sätter gigantiska hjul i rullning. Eller att jag helt enkelt vågar införliva drömmar i sann Cissi Wallin-anda. Hon är ju bra på att peppa den där tjejen.

På en ren basalt nivå önskar jag att jag kunde lobotomera mig en smula till stillsamhet i sinnet så att jag åtminstone kunde rita bra grejer igen.

Och pyssla.

Tänka på inredning till framtida hus. (huslängtan alltså. Den snöbollseffektar i min hjärna)

Hitta den ultimata collegetröjan.

Planera in äventyr för överlevnad av filbulvintern som flåsar oss i hälarna.

Hota ångesten med något grovkalibrigt och långpipat, ropa "Geronimo!" och ta kontrollen igen.