Efter blod, svett och tårar hade jag lagt ner all min energi och tid, och nu var dokumentären klar. Jag var stolt och hade en känsla av lättnad. Men så småningom började rastlösheten och tomheten att gro inom mig.
I januari fick jag ett mail. Hami som hon heter hade hört om mig genom filmkontakter. I hennes mail presenterade hon sin idé, projekt och förslag. Jag blev nyfiken och med hopp om ett nytt spännande projekt träffade jag henne. I kaffet där vi satt kunde jag se mig själv i denna person som jag var för ett år sen. Jag såg hur hon brann för sin idé, hur hon så entusiastiskt presenterade projektet. Jag visste att detta projekt skulle fylla ett tomrum och sysselsätta en rastlös person.

Nu är jag med på hennes tåg och ser fram emot ännu en eldig och upplevelserik resa.

När jag första gången satte mig ner för att beskriva dokumentärfilmsprojektet "Against the grain" var allting solklart för mig. Under filmens gång har min beskrivning av filmen ändrats. Gång på gång har jag försökt att hitta svar på djupa och komplicerade frågeställningar. Mitt mål och syfte har varit att ge en ny positiv syn på livet. Att ifrågasätta våra värderingar i samhället vi lever i. Men jag har gjort det alldeles för komplicerat för mig och läsarna. Jag har blivit tvungen att tänka om. Hitta grunden, förståelsen, meningen med idén och hitta svaret på en realistisk nivå. Har dock försökt att förmedla syftet i filmen.

Det är ett krig därute på marknaden för dokumentärfilmer. Jag trodde inte att det skulle vara så tufft. Vilken utmaning! Varje dag som går lär jag mig någonting nytt. Har nu insett att det i stort sett bara är ett tv-bolag i Sverige som visar dokumentärfilmer och det är Sveriges Television, vilket ger dem makt på området. Makt i ett sådant läge är inte bra. Jag har under min tid med filmen varit i kontakt med många producenter, filmare osv. Alla säger samma sak, det borde finnas fler kanaler som visar dokumentärfilmer, då hade kanske Svt inte varit så förfärligt arroganta och nonchalanta i sitt sätt.

Nu var det ett tag sen jag skrev. Winston och jag har haft fullt upp med att få grepp om allt som ska göras nu när dokumentären är klar. Sen vi kom hem från Kenya har vi jobbat dygnet runt för att få ihop allting. Jag trodde inte att det skulle vara såhär tufft att göra en dokumentärfilm! Här är några tips för er som vill göra en egen film:

http://www.voodoofilm.org/artikel/dokumentarfilm.aspx

Idag var vi på Österlens folkhögskola i Tomelilla och höll föredrag. Vi träffade en klass som ska åka till olika delar av Afrika. Riktigt härligt att följa deras projekt och resor. Mer om det skriver jag vid ett senare tillfälle när de uppdaterar sig om sina planer.