Johan Lundh långfilmsdebuterar med "Den som söker", en psykologisk drama/thriller med Josephine Bornebusch i huvudrollen. Filmen är väldigt vacker och har några riktigt bra biroller, framförallt underskattade Ingela Olsson som briljerar i två roller! Annars tycker Rebecca Unnerud att filmen tyvärr är en besvikelse.
Njutafilms proklamerar att "Den som söker" är filmen där Josephine Bornebusch gör sin första dramatiska huvudroll. För mig är Bornebusch inte i första hand ”Solsidan-Jossan” utan har visat att hon har mer än bara en komisk talang, exempelvis i "Hundtricket – The Movie" och framförallt i kortfilmen "Liv lust och längtan" som handlar om ofrivillig barnlöshet.
Här spelar hon Tuva vars föräldrar omkommer i en bilolycka och får först då veta att hon är adopterad. I besvikelsen över att omgivningen inte berättat ger hon sig iväg tillsammans med sin dotter för att hitta sin biologiska mamma. Sökandet leder dem till en liten ort på landet där hon växte upp och hennes ankomst väcker starka reaktioner. Tuva blir alltmer besatt av att få veta sanningen om sin bakgrund och vad invånarna så desperat försöker dölja.
Ett icke-fungerande manus
Bornebusch är bra i rollen, det är inte hennes fel att hennes repliker i vissa scener inte fungerar utan det är snarare manuset som brister. Filmen vill vara både drama, thriller och innehålla rysarelement, att blanda genrer blir sällan bra, något som "Den som söker" bekräftar.
Johan Lundh långfilmsdebuterar och har tidigare bland annat regisserat kortfilmen "Konvex-T" med Felix Herngren. Det känns som att Lundh vill för mycket och det blir ibland svårt att ta historien på allvar när Tuva gör så oerhört irrationella saker á la skräckfilm, exempelvis att flytta till en enslig stuga mitt i skogen trots att hon känner att någon är ute efter henne. Filmen blir stundtals ofrivilligt komisk.
Bornebusch skulle ha huvudrollen i Björn Runges nästa film "Mission 1325", en krigsfilm med bland andra David Dencik, Johan Widerberg och Ann Petrén i rollerna. Efter att halva filmen spelats in läggs den nu tyvärr på hyllan på grund av att finansieringen sprack. Synd. Med bättre manus tror jag att Bornebusch har en lång skådespelarkarriär framför sig, inte bara som komedienne utan även som en skådespelare som kan ta sig an olika sorters roller.
Det bästa med filmen är dels det visuella, ett oerhört vackert foto i de många skogsscenerna, och… Ingela Olsson. Olsson har synts mycket på framförallt teatern (exempelvis i "Valerie Solanas ska bli president i Amerika") men även på film (till exempel i "Så som i himmelen") och på TV (exempelvis "Selma"). Här spelar hon hotellfrun vars hotell Tuva och dottern tar in på för att bo under sin vistelse. Hon spelar även den kufiska tvillingsystern till hotellfrun som efter en traumatisk händelse i barndomen inte har sagt ett ord.
Förutsättningar finns
Ingela Olsson har briljerat i många roller, framförallt på teatern där hon ibland får axla huvudroller medan hon på film och i teve förblir ”birollen”. Här får hon åtminstone två biroller och är trovärdig i båda. Claes Ljungmark är också bra (när är han inte bra?) som prästen som sitter inne på hemligheter som håller på att förgöra honom. Tuvas dotter Saga spelas av Tyra Olin som filmdebuterar och gör det med bravur. Det är hon, tillsammans med Olsson och Ljungmark, som står för de bästa skådespelarprestationerna.
Filmens trailer lovar mer än vad den håller, trailern har en kuslig känsla över sig som inte återfinns i filmen. Det hade varit intressant att se hur filmen hade kunnat bli med ett något bättre manus där en del klyschor och överspel (Björn Granath) hade slopats, förutsättningarna finns verkligen där.
För några veckor sedan recenserade jag filmen "Julie" och konstaterade att filmen, trots sina brister, är modig. Samma sak känner jag med denna film då den berättartekniskt vågar vara långsam och inte består av en renodlad genre. "Den som söker" känns som en B-film, dock en väldigt vacker och ambitiös sådan.
Recensionen publicerades i veckans Feministiskt Perspektiv.
