Musiktips

I Cannes har en extrainsatt visning av "Searching for Sugar Man" satts in av Svenska Filminstitutet och SVT1 visar denna extradionära pärla till dokumentär på söndag 12.55. 

På min gamla blogg Djungeltrumman skrev jag följande rader efter att jag hade sett filmen 2013-01-07: 

"Searching for Sugar Man" är äntligen sedd och jag kan inte fatta att jag väntade så länge med att se den. Men vissa filmer tror jag inte att jag ska gilla fast jag hör vänner och kritiker runtomkring prata om den som en av de största filmupplevelserna 2012. Att inte ha faktan kring den otroliga historien om musikern Rodriguez i förväg är en fördel eftersom dokumentären då blir en fantastisk berg-och-dal-bana. Dokumentärformen är inte revolutionerade utan typiskt standard med många, pratande män som filmas men intervjuobjekten är alla intressanta och väl valda. Historien är så fascinerande och musiken.... STARK fyra!". 

Jag tycker att Maliks död är så fruktansvärt sorglig, tänk då hur det måste vara för de som kände honom. :( 

Jag har älskat Kent så länge jag kan minnas. Ja, långt innan "alla" började gilla Kent under Vapen & Ammunition-plattan och de efterföljande plattorna. 

Min kärlek till Kent är inte lika stor som på gymnasiet och åren efter men jag gick på deras senaste turné och ska gå på Kent-festivalen i juni på Gärdet. Deras album "Tigerdrottningen" släpps på onssdag (Valborg) men redan nu kan man smyglyssna på en låt om dagen på Spotify. 

Igår släpptes "Skogarna", idag släpptes "Godhet" och imorgon är det dags för "Din enda vän". Sedan tidigare är "La Belle Epoque" släppt. Och ja, jag älskar de alla. Kanske att jag gillar Godhet bäst, känns lite mer som gamla Kent..men jag älskar de politiska texterna i de andra två. 

Här hittar du låtarna. 

Min recension av miniserien "Ettor och nollor" som har premiär på SVT på söndag.

"The Great Gatsby" bygger på den klassiska boken av Francis Scott Fitzgerald med samma namn. Det är andra gången boken filmatiseras (förra gången var 1974). Historien kretsar kring amatörförfattaren Nick Carraway som lämnar landsbygden och beger sig till New York våren 1922 där han möts av en värld av jazz, moraliskt förfall och dekadens. Jag tycker om den. Den är mäktig, snygg och svulstig. Och ganska ojämn. Det är för ytan man ser filmen även om historien är fin och skådespeleriet är bra (framförallt av Leonard DiCaprio, en av mina absoluta favoriter).

Miljöerna och kläderna (den italienska modeskaparen Miuccia Prada har skapat ett 40-tal av filmens charlestonklänningar, i nära samarbete med kostymören Catherine Martin, och det är ett överdåd av fjädrar, stenar och annat glamouröst) i kombination med den mäktiga musiken gör att filmen blir ett visuellt och musikaliskt mästerverk.

Betyg: 4/5

Se filmen här.

Tack och lov så var jag bara sjuk ett par dagar så igår kunde jag gå på Miriam Bryants konsert som jag hade fått en inbjudan till.

Miriam har verkligen en fantastisk "Adele-röst" som frambringar rysningar. Jag såg henne tidigt i somras på Hultsfred och blev sjukt imponerad. Kolla in bilderna här.

Galet att hon bara är 22 år !!! Bästa låtarna tycker jag är "Etched in Stone", "Finders Keepers" (som hon inledde med), "Last soul on earth" och största hiten "Push play" som hon självklart avslutade med. "Easy Street" är också en riktigt bra poplåt och handlar om tjej hon hatar jättemycket: "hon låg med min pojkvän". Det finns mycket ilska i rösten i den låten. Efter hon och bandet har spelat klart "Easy Street" lägger hon till: "jag menar mitt ex...".

Minus är att hon går på långt efter utsatt tid och slutar spela efter cirka 35 minuter och bjuder inte på några extranummer trots publikens ihärdiga applåder och vrål. Även om Miriam Bryant är helt "färsk" och har en begränsad reportar kunde hon bjudit på en låt hon redan hade spelat eller kanske en cover? I vilket fall, en liten fantastisk spelning!