Alexanders recensioner

Jag är knappast ensam om att vara en dagdrömmare. Det är nog fler än färre som ibland, medvetet eller omedvetet, låter tankarna löpa fritt och färdas till platser långt långt bort. I mitt fall är det nästan alltid musik som öppnar porten till dagdrömmandet; ibland så diskret att jag knappt märker det innan jag redan är någon annanstans och andra gånger så uppenbart att mitt medvetande får nöjet att åka med från början till slut, nästan som om mitt ”vanliga” jag ser mitt dagdrömmande jag utifrån. Det senarenämnda händer alltid när jag lyssnar på Billy Joel’s ”New York State of Mind” och jag hamnar alltid på samma plats, även fast jag inte exakt vet vart i världen den ligger. Det brukar i alla fall se ut såhär:

En hård höstvind river upp de röda, gula och orangea löven från marken. Himlen är gråmelerad och jag skyndar fram till platsen jag alltid går till såhär års. Väl innanför dörren hälsar personalen mig vänligt välkommen. Det är varmt, murrigt, litet och urbant. Jag sluter mina rodnade händer runt den varma pappkoppen med soppa jag nyss beställt och slår mig ner precis utanför på en av de rangliga stolarna. Soppan är välkryddad, len och mättande. Jag lyssnar på musiken som läcker genom caféets fönster och känner hur alla mina problem rinner av mig när jag dricker den varma vätskan. Runtomkring yr livets stök och stress men i den lilla bubbla jag satt mig i finns inget annat än lugn och behag. Jag blir påmind om varför jag alltid kommer hit.

När koppen är tom reser jag mig och tar de första stegen bort från den behagliga värmen och ut i höstkylan. Normalt sätt fortsätter jag gå tills jag är tillbaka där jag kom ifrån, men idag gjorde jag inte det. Jag stannade. ”Vart är jag någonstans egentligen?”, tänker jag och vänder mig om för att minnas namnet på platsen. En känsla av självklarhet fyller mig när jag läser texten på den svarta metallskylten som likt en pendel svänger fram och tillbaka i vinden.

Det är klart, för det finns inget annat ställe som det här - där personalen alltid är vänlig, maten (och fikat) alltid känns omsorgsfullt hemlagad och alla gäster kan byta känslan från den stressiga vardagen till det som föds här. Morotskakan kunde visserligen varit något mer välkryddad men det spelar inte så stor roll sett till helheten. För alltid är det lika mysigt, alltid lika prisvärt och alltid får jag samma nästintill magiska känsla av att vara här.

Det var alltså inte helt sant, det jag skrev i inledningen, för jag vet faktiskt numera precis vart den här platsen ligger. Det är till Olof Palmes gata 12 jag flyr, tillsammans med Billy Joel. Det är på ”Le Violon Dingue” som jag hittar mitt ”New York State of Mind”.

Jag är knappast ensam om att vara en dagdrömmare. Det är nog fler än färre som ibland, medvetet eller omedvetet, låter tankarna löpa fritt och färdas till platser långt långt bort. I mitt fall är det nästan alltid musik som öppnar p... Visa hela »

Jag behöver be om ursäkt.
Förlåt mig, allt i världen som är glutenfritt. Förlåt mig för alla gånger jag gjort mig rolig på din bekostnad men jag visste inte bättre! Det insåg jag idag när Happy Atelier inte bara stod för det bästa glutenfria bakverket jag någonsin ätit, utan även en av dem bästa bullarna jag någonsin ätit.

Det var på personalens rekommendation jag valde kanelbullen. ”Folk tycker om den och det är min personliga favorit”, sade kvinnan bakom disken med ett leende - och vilken kanelbulle det var. Degen är så frasig utanpå och mjuk och luftig inuti som glutenfritt kan bli och även fast det märks att degen är just en glutenfri deg tycker jag inte att det drar ner helhetsintrycket nästintill alls. Fyllningen är fantastisk både till textur och smak. Den är len men fast, söt från sockret men tydligt kryddig från kanelen och väldigt generöst portionerad. Ett konstverk till degklump!!

I övrigt var det en fröjd att vistas på det lilla bageriet. Det är litet, trångt, mysigt, hemtrevligt och personligt. Kvinnan som sitter längst bak i rummet (bakom ett skrivbord ännu längre bakom kassadisken) med en telefon inklämd mellan örat och axeln mimar ”sorry..” samtidigt som hon gör en paus i sitt antecknande för att vinka dit en annan person i personalen för att hjälpa mig. Hon hade inte behövt ursäkta vad hon nu än höll på med men gjorde det ändå, ett typexempel på en liten och tillsynes obetydlig detalj som för mig som gäst gör stor skillnad. Väldigt snyggt!

Urvalet av bakverk är inte det största men känns ändå spännande, jag hade absolut kunnat beställa en av allt av ren nyfikenhet. Plus för två hela veganska alternativ! Priserna känns rimliga.

Så, en toppenupplevelse från början till slut! Hoppas allt glutenfritt kan motta min ursäkt och att jag kan få komma tillbaka många, många gånger framöver. Det är stort att be om förlåtelse, större att förlåta och störst av allt - det är Happy Atelier bland Stockholms glutenfria bagerier!

Jag behöver be om ursäkt.
Förlåt mig, allt i världen som är glutenfritt. Förlåt mig för alla gånger jag gjort mig rolig på din bekostnad men jag visste inte bättre! Det insåg jag idag när Happy Atelier inte bara stod fö... Visa hela »

Har du någonsin varit kär i en person som för dig vid förälskelsens tillfälle var nästintill okänd? ”Ja”, tänker du och låt mig då tala om för dig att du är i gott sällskap. Jag har också tillåtit fantasin att bygga höga slott och vidunderliga trädgårdar i kärlekens namn, uppburen mellan dröm och verklighet av något lika sant som det är osant. Det var, ända tills jag insåg att min förälskelse aldrig var sann nog att bli riktig. För ibland får man för sig saker som sedan visar sig vara just det - produkter av ens egen fantasi. Ändå blir jag förvånad när det visar sig att Haga Tårtcompani & Bageri inte ens är i närheten av det jag trodde.

Doften som möter mig utanför bageriet får det nästan att kännas som att mina fötter lättat från asfalten och att jag nu svävandes fortsätter ner för trappan och in i deras källarlokal. Väl nere, åter med fötterna på jorden, slår det mig att dunklet som fyller lokalen lägger sig som en tyngd över mina axlar. Inredningen andas gammal men ommålad och det känns som jag hamnat i en gymnasiecafeteria.

Sortimentet är bekant och imponerar inte, kanske har det med presentationen och/eller ljussättningen att göra men utöver ”säsongens bulle” är det ingenting som lockar speciellt mycket. Bakelserna och tårtorna har ett nästan plastigt sken över sig och jag får känslan av tvivel när jag funderar över huruvida de faktiskt är bakade här eller inköpta. Personalen ger ett stressat intryck. Efter att ha väntat några minuter under febrilt kassaknappande lämnar jag lokalen.

Av en händelse blev det så att jag inte åt bullen direkt utan den blev liggandes i sin påse under en tid, vilket förmodligen påverkade upplevelsen av den negativt. Äppelkompotten kunde brutit av det söta och smöriga bättre, degen kunde varit lättare och överlag kunde bullen ha smakat mer. Den är fin att titta på och visst smakar det som en bulle men jag hade förväntat mig mer.

Jag hade höga förväntningar inför besöket på Haga och kanske låg en del av problemet i det. Kanske var det bara en halvdan batch just den dagen eller kanske är vi bara inte menade för varandra som de vi är nu. Kanske kommer jag tillbaka en annan dag, då som någon annan, och inser att det var jag som höll kärleken ifrån oss. Tills dess förblir jag dock besviken.

Har du någonsin varit kär i en person som för dig vid förälskelsens tillfälle var nästintill okänd? ”Ja”, tänker du och låt mig då tala om för dig att du är i gott sällskap. Jag har också tillåtit fantas... Visa hela »

Som att vara på semester och komma hem på samma gång. Mitt nya favoritcafé.

Jag är inte helt säker på hur Fosch gör det. När jag öppnar dörren och tar mina första steg in på det förvånansvärt blygsamma caféet känns det som att jag har klivit in på ett kvarterscafé i Frankrike. Det nästan schackrutsmönstrade golvet, de små rundade borden som löper längs med caféts välvda vägg och en uppsjö av bakverk noggrant uppradade bakom glasskivor. Ingenting står där det inte ska, utan allt känns genomtänkt och iordningställt på ett nästan konstnärligt sätt; som att någon utformat lokalen efter en målning, eller för att den vid vilket tillfälle som helst ska kunna förevigas i en.

Samtidigt känns det avskalat, varmt och bekant. För det är ju inte i Frankrike jag är, utan på en smågata i min hemstad - och det känns minst lika mycket som det andra. Det känns som jag varit här förut, som att jag varit borta, hunnit glömma och nu fått minnena tillbaka. Det känns som att träffa en gammal vän och glädjas åt det nya, samtidigt som det välbekanta fortfarande finns kvar.

Det jag beställer, en brioche bressane och en bryggkaffe, är så bra det kan bli. Bullen är mjuk och lätt som ett moln men har ändå spänst och textur i kombination med en perfekt balans av sötma och väldigt diskret sälta. Kaffet är fantastiskt, precis i min smak. Personalen är jättetrevlig och priserna är marginellt högre än vad som går att hitta på andra caféer - vilket enligt mig tveklöst är befogat. Allt är verkligen super.

Så, en ny favorit. Hit kommer jag komma tillbaka länge. Vi ses väl snart igen då, kompis!

Som att vara på semester och komma hem på samma gång. Mitt nya favoritcafé.

Jag är inte helt säker på hur Fosch gör det. När jag öppnar dörren och tar mina första steg in på det förvånansvärt blygsamma c... Visa hela »

Nobelvärdig prestation från K-märkt tar dem långt men räcker inte hela vägen till en femma. Det saknas något.

Jag älskar konceptet av ett café i en bokhandel. Det är praktiskt, eftersom jag direkt efter upptäckten av en ny bok kan påbörja den tillsammans med något trevligt att äta och dricka; och annars, om jag inte är intresserad av att läsa, bara är en allmänt trevlig miljö att vistas i. Det är dock tyvärr på det ämnet, hur jag föreställer mig att ett bokhandelscafé kan vara, som K-märkt lämnar mer att önska.

Urvalet av bakverk är stort och intressant. Det finns garanterat något för alla. Kvalitén på bakverken är, om jag utgår från min karlspaderbulle och förutsätter att den är representativ för resten av Daniel Roos alster, också riktigt bra. Kaffet likaså. Personalen är trevlig och det finns gott om plats. Priserna känns rimliga. Jag har ingenting att anmärka på sett till något av det här. Det som produceras är riktigt bra.

Men det är inte mysigt. Ljudet från dem barn som leker i barnsektionen bakom mig kommer jag visserligen undan med hörlurar men när jag lägger ned min bok och tittar runtomkring mig känns miljön opersonlig, något färglös, trist.

På Vete-Kattens innergård vill jag bli kvar långt efter att mitt kaffe är slut, för att det är trivsamt. Det känner jag inte på K-märkt, utan jag blir kvar för att jag inte kan släppa boken jag läser.

(Bortse från det som saknas på bullen, jag glömde ta bilden först..)

Nobelvärdig prestation från K-märkt tar dem långt men räcker inte hela vägen till en femma. Det saknas något.

Jag älskar konceptet av ett café i en bokhandel. Det är praktiskt, eftersom jag direkt efter upptäckten av en ny bok kan... Visa hela »

Finns inte mycket att säga som inte redan är sagt. Det är tidlöst, bra standard och någorlunda rimliga priser.

Har allt ett mysigt och trivsamt café ska ha!

Jag älskar Le Kebab Sundbyberg ™️

Bra utbud, bra lokal, bra läge, standardpriser och god mat - ett riktigt bra ställe på alla sätt och vis! Perfekt för något spontant, lunch eller ”i farten”.

Det är ingen kulinarisk upplevelse men det är väl heller inte tanken. Tar man det för vad det är tycker jag det är riktigt bra!

Bra utbud, bra lokal, bra läge, standardpriser och god mat - ett riktigt bra ställe på alla sätt och vis! Perfekt för något spontant, lunch eller ”i farten”.

Det är ingen kulinarisk upplevelse men det är väl heller inte tanken. Tar... Visa hela »