<h1> <</h1>

Filmrecension

Filmspanarna är en klubb där ett gäng filmnördar skriver om olika teman på sina respektive bloggar varje månad. Jag gick med klubben för ett år sedan och har skrivit en hel del texter på min förra blogg Djungeltrumman men har inte skrivit något här så kände att det var dags nu. Månadens tema är: utmana din smak. Jag har tidigare skrivt om en filmupplevelse utöver det vanliga, mat, snö, omstart, på väg och specialeffekter.

Det blev killarna bakom podden "Har du inte sett den?" som förärades uppdraget att välja film till mig. Erik frågade mig vad för filmer jag inte brukar se för att göra hans val lite lättare. Jag berättade att jag allra mest ser filmer inom drama och thriller och att han kan välja något inom (romantisk) komedi, skräck eller science fiction, genrer som jag oftast brukar välja bort. Egentligen var jag bara lite halvärlig för skräck tycker jag om (men ser det för sällan eftersom jag inte har någon i min närhet som gillar det) och renodlade komedier ser jag men tycker att de som regel inte blir särskilt lyckade. Sci- Fi däremot, där var jag helt ärlig. Jag har jättesvårt för övernaturliga inslag. Självklart var det just två sådana filmer han sedan kom med förslag på: "Timecrimes" och "Primer". Jag bestämde mig snabbt för "Primer" eftersom jag har ett minne av att jag har sett den affischen och titeln. Jag läser inte så mycket om filmen innan jag tar mig an filmen men tittar på trailern och får "Das Experiment"-vibbar vilket är något positivt. Såhär efteråt med facit i hand har "Primer" egentligen inget alls gemensamt med det tyska dramat (med en amerikansk remake) och jag ångrar att jag inte valde den andra filmen som Marcus föreslog. "Primer" är långtifrån dålig, bara konstig.

Aaron och Abe, två ingenjörer, jobbar på ett storföretag men vid sidan av det försöker de med några andra vänner komma på olika uppfinningar. En dag gör Aaron och Abe en upptäckt av något som kan vidareutvecklas till att bli en tidsmaskin. De håller allt hemligt för kollegorna och familjerna. De börjar resa tillbaka i tiden för att kolla vilka aktier som har stigit och köper just dessa aktier och tjänar på så sätt pengar. Men snabbt ställs de inför paradoxer när de allt mer desperat börjar resa tillbaka i tiden och därmed skapa en mängd tidslinjer och därmed flera versioner av sig själva.

Här står vi och är svåra.

Jaha, var ska man börja. Jag läser att det här är lite av en kultfilm som många verkligen älskar. Jag har svårt att förstå varför men att den är imponerande kan jag inte slå ifrån mig. Det är lågbudget (7 000 dollar !!) och det är en person (Shane Carruth) som gör nästan hela filmen. Han har skrivit manus, regisserat, producerat, skrivit musiken, varit ansvarig för fotot och spelar dessutom huvudrollen. Och så vidare. En film som har mejslats fram av en superentusiast vill jag bara älska.

Geniet Shane Carruth.

Jag gillar den dokumentära känslan som filmen har och modet att våga ställa krav på tittaren. Det är en intressant och häftig idé. Jag älskar det gryniga 16 mm-fotot som spär på den realistiska stämningen, trots den ologiska historien. Problemet är att jag inte känner någonting när jag ser filmen. Den är svår att hänga med i och det är kanske meningen (regissören är i grund och botten ingenjör och verkar inte ha någon avsikt att "dummifiera" handlingen och dialogen) men jag tror snarare att det handlar om en distansering från åskådaren. Jag förlorar kontakten med filmen flera gånger. Shane Carruth kom in som "sakkunnig" på tidsresor i manusskapandet av "Looper", en film som jag gillar mycket mer. Visst, den är kommersiell och lättillgänglig men den är skicklig och besitter stor berättarglädje. Samma sak gäller filmer som "Source Code" och "The Butterfly Effect". En annan film innehållandes tidsresor är "Donnie Darko" som jag verkligen älskar och som gör mig känslomässigt involverad, minst sagt. Anledningen till varför "Primer" bara blir knappt godkänd av mig när det egentligen är en välgjord och imponerande film kan listas med följande fem punkter:

1.        Jag får inte veta NÅGOT ALLS om huvudpersonerna.

2.        Jag får inte särskilt mycket förklarat för mig och känner mig dum. Men mest ointresserad och ger sakta men säkert upp.

3.        Jag gillar dialogtyngda filmer (exempelvis triologin om Celine och Jesse) men i denna film pratas det hela tiden (om saker jag inte förstår, filmen är full av facktermer och teknologbabbel) men det händer desto mindre. Kort och gott: För mycket babbel och för lite handling.

4.        Just när filmen börjar bli intressant slutar den, filmen klockar in på 1.17. Och kvar sitter jag med alla lösa trådar som jag inte får förklarat för mig.

5.        Det här känns som en film som man "borde" ge ett högt betyg eftersom den är smart, snygg och svår. Särskilt om man har sjukt många universitetspoäng i Filmvetenskap. Men jag står på mig. Däremot är jag övertygad om att filmen bör ses mer än en gång för att tillgodogöra sig och uppskatta den till fullo. Därför kommer denna recension inte avslutas med ett sedvanligt betyg. :)

 

 

Läs vad de andra filmspanarna skrivit på temat "Utmana din smak".

 

Johan och Markus (podden Har du inte sett den?)

 

Erik (podden Har du inte sett den?)

 

Moving Landscapes

 

Except Fear

 

Flmr

 

Filmitch

 

Jojjenito

 

The Velvet Café

 

Rörliga bilder och tryckta ord

 

Movies Noir

 

Fripps filmrevyer

 

Fiffis filmtajm

 

;


"Äta sova dö" blev Svergies Oscarsbidrag. Jag gillar verkligen filmen men tror att "Call Girl" och "Monica Z" hade haft en betydligt större chans att vinna.

Jag tycker att "Äta sova dö" var förra årets näst bästa svenska film (den bästa var "Call Girl") och den besegrar även de flesta andra filmer jag såg 2012. Den innehåller mycket tragik och sorg men lika mycket hopp och kärlek. Den har liknats vid "Apflickorna"  (så fort det är en kvinnlig regissör och kvinnor i huvudrollen är de lika..) men jag tycker att "Äta sova dö" är mycket mer lätttillgänglig, en film som både kritiker och publik kan älska.

Även om jag inte alls kan jämföra mig med Rasas situtation har jag erfarenheter av arbetslöshet och Arbetsförmedlingens handfallenhet. "Äta sova dö" visar Sverige 2013, ett Sverige som många inte vill låtsas om. Det är upp till betraktaren att bestämma hur politisk regissören Gabriela Pichler är, jag tycker hon är mer politisk än vad många politiker är tillsammans men på ett subtilt sätt.

Nermina Lukac trollbinder i huvudrollen och har rättvist prisats för det både i Sverige och utomlands. Det ska bli spännande att följa hennes och Pichlers (som gör sin långfilmsdebut) fortsatta karriärer.

Betyg: 4/5

Filmen finns att hyra här.

Jag har självklart filmen hemma i min lilla samling.:)


;

Nu är snart sommaren slut (försöker att inte deppa ihop utan hoppas på att det blir en lång och varm höst innan den hemska vintern är här) och det är dags att summera vad jag har sett för filmer. Jag har mest flängt runt i sommar och kollat på ganska lite film och tv. När jag väl varit hemma i soffan har det varit Breaking Bad för hela slanten (är inne på säsong fyra nu) men en del filmer har det självklart blivit också. När jag ögnar genom min lista är det lätt att konstatera två saker: besvikelserna har varit få men så även topparna, många medelbetyg här! Vilka filmer har du sett på min lista?

Betyg 2

Wallander: Sveket (film2home)

En av de sämsta Wallander-filmerna jag har sett. Dåligt skådespeleri och mördaren gick att lista ut innan halva speltiden. Krister Henrikssons gestaltning av Wallanders sviktade hälsa gör att filmen ändå når en tvåa.

Hur många kramar finns det i världen (bio)

Söt och mysig film men utan handling. Per Moberg fungerar mycket bra i huvudrollen men kärlekshistorien är krystad precis som filmen i stort.

What to except (voddler)

Fånig komedi om barn som stundtals känns som en B-film men är också riktigt rolig ibland. Många kul skådespelare att titta på som Jennifer Lopez, Cameron Diaz, Elizabeth Banks och Rebel Wilson.

 

Betyg 3

Mördaren ljuger inte ensam (film2home)

En överraskning. Jag har inte läst Maria Lang-böckerna men tyckte att denna Agatha Christie-historia fungerade ganska bra. Filmen är snyggt filmad och 50-talsmiljöerna och kläderna är så vackra. Tuva Novotny och Ola Rapace är som alltid väldigt bra.

Kung Liljekonvalje av Dungen (film2home)

Ungefär på samma nivå som ”Mördaren ljuger inte ensam”. Linus Wahlgrens karaktär är inte med lika mycket som i förra filmen (vilket är något positivt). Det blir aldrig jättespännande men tillräckligt för att vara underhållning för stunden. Fina skådespelare som Tomas Bolme, Bengt Järnblad och Fredrik Dolk i de övriga rollerna.

Wallander: Försvunnen (film2home)

Precis som att "Sveket" var den sämsta Wallander på länge var ”Försvunnen” en av de bättre. En spännande och oförutsägbar historia med bra skådespeleri från alla håll.

 

Deadfall (film2home)

Oj, vilken ojämn thriller. Vissa delar av filmen fungerar bra medan andra känns som plockade från en b-film. Skådespeleriet från Olivia Wilde och Charlie Hunnam (och deras endimensionella karaktärer) är en av de negativa bitarna medan Kate Mara, Eric Bana, Sissy Spacek, Kris Kristofferson och de snygga miljöerna hör till de bättre.

Magic Mike (film2home)

Intressant film som var mörkare och djupare än vad jag trodde. Jag har aldrig brytt mig om Channing Tatum tidigare (har sett honom i för få filmer och där har han varit varken bra eller dålig) men här axlar han en huvudroll på ett övertygande sätt. Jag bekantande mig med coola Cody Horn också, ett ansikte som jag tror vi kommer få se mycket av i framtiden.

Parker (film2home)

En spännande action/thriller-historia där både Jason Statham och Jennifer Lopez fungerar bra i rollerna. Coola Miami-miljöer.

Bäst före (film2home)

Mysig och stundtals rolig film som ibland är tafatt. Den fungerar bäst i de lite mörkare inslagen. Brasse Brännström, Kjell Bergqvist och Göran Ragnerstam är alla väldigt bra.

The Secret Sense (netflix)

Såg om denna underskattade 90-talsthriller/rysare som jag inte har sett på minst 10 år. Jag har alltid älskat Kevin Bacon och i denna spännande film (som ligger på gränsen till en fyra) är han grym!

Now you see me (bio) 

Denna magikerfilm är underhållande och intressant men ganska fånig. Vissa skådespelare känns dessutom felcastade (exempelvis franska Mélanie Laurent), därför blir det inte mer än en trea.

Blondie (köpt dvd)

Marie Göranzon (giganten!!) spelar mamma till Helena af Sandeberg, Alexandra Dahlström och Carolina Gynning. Skådespeleriet är bra men historien är alldeles för kall, pretentiös och ytlig. Det finns så mycket potential men om jag som åskådare inte får lära känna karaktärerna på djupet (när det är en film som vill vara djup) blir det lite tråkigt. Roliga musikval!

Bröllop i Italien (film2home)

Jag älskar dansk film och Susanne Bier ("Älskar dig för evigt", "Bröder", "Efter Bröllopet", "Hämnden") är en av mina favoritregissörer. Jag älskar inte romcoms men just för att det är Bier som står bakom kameran blir "Bröllop i Italien" tillräckligt intressant för att att jag ska uppskatta filmen. Vackra miljöer & bra skådespelarinsatser av Pierce Brosnan, Trine Dyrholm, Kim Bodnia och Paprika Steen.

The Wolverine (bio)

Inte min typ av film direkt men jag blev underhållen, Hugh Jackman är perfekt i rollen och filmen är maxad med snygga miljöer. En stor nackdel är att två av filmens tre kvinnor spelas av fotomodeller och det märks på skådespeleriet om man säger så…

Nära och kära (netflix)

En lite annorlunda romcom med fantastiska Uma Thurman och Meryl Streep. De har en bra kemi och filmen vågar vara lite mörkare än genomsnittet för genren.

Små citroner gula (film2home)

Komedi-delarna fungerar ganska bra och den är rolig och söt. Men drama-inslagen är det värre med och många karaktärer är oerhört endimensionella (Sverrir Gudnason och Dan Ekborg).  Rachel Wärmländer är bra i huvudrollen.  

Betyg 4

The Place Beyond The Pines (film2home)

Ryan Gosling, Bradley Cooper och Eva Mendez i en riktigt bra thriller/drama av regissören bakom "Blue Valentine". Den är lite ojämn och känns inte i magen på samma sätt som "Blue Valentine" men är alltid intressant och skådespeleriet är på hög nivå.

World War Z (bio)

Åh, gillade denna zombie-film fast jag egentligen är helt ointresserad av zombies. Spännande, snygg och Brad Pitt – vad mer kan man begära? Jo, dessutom en bra kvinnokaraktär (Segen) spelad av Daniella Kertesz.

Liv & Ingmar (bio) Min recension.

Känn ingen sorg (bio)

Jag älskar denna film och det är inte bara för att jag är ett stort Håkan-fan sedan högstadiet. Älskar hur den är rolig och sorglös men samtidigt innehåller mycket mörker och allvar. Välskrivna karaktärer som går att känna för, bra skådespeleri, fantastiskt lekfull berättarstil och så en hel del bra musik. :)

Min Adam Lundgren-intervju

;

Min recension publicerades i Feministiskt Perspektiv i våras. Nu finns "Den som söker" att hyra.
 

Johan Lundh långfilmsdebuterar med "Den som söker", en psykologisk drama/thriller med Josephine Bornebusch i huvudrollen. Filmen är väldigt vacker och har några riktigt bra biroller, framförallt underskattade Ingela Olsson som briljerar i två roller! Annars tycker Rebecca Unnerud att filmen tyvärr är en besvikelse.


Njutafilms proklamerar att "Den som söker" är filmen där Josephine Bornebusch gör sin första dramatiska huvudroll. För mig är Bornebusch inte i första hand ”Solsidan-Jossan” utan har visat att hon har mer än bara en komisk talang, exempelvis i "Hundtricket – The Movie" och framförallt i kortfilmen "Liv lust och längtan" som handlar om ofrivillig barnlöshet.

Här spelar hon Tuva vars föräldrar omkommer i en bilolycka och får först då veta att hon är adopterad. I besvikelsen över att omgivningen inte berättat ger hon sig iväg tillsammans med sin dotter för att hitta sin biologiska mamma. Sökandet leder dem till en liten ort på landet där hon växte upp och hennes ankomst väcker starka reaktioner. Tuva blir alltmer besatt av att få veta sanningen om sin bakgrund och vad invånarna så desperat försöker dölja.


Ett icke-fungerande manus

Bornebusch är bra i rollen, det är inte hennes fel att hennes repliker i vissa scener inte fungerar utan det är snarare manuset som brister. Filmen vill vara både drama, thriller och innehålla rysarelement, att blanda genrer blir sällan bra, något som "Den som söker" bekräftar.

Johan Lundh långfilmsdebuterar och har tidigare bland annat regisserat kortfilmen "Konvex-T" med Felix Herngren. Det känns som att Lundh vill för mycket och det blir ibland svårt att ta historien på allvar när Tuva gör så oerhört irrationella saker á la skräckfilm, exempelvis att flytta till en enslig stuga mitt i skogen trots att hon känner att någon är ute efter henne. Filmen blir stundtals ofrivilligt komisk.

Bornebusch skulle ha huvudrollen i Björn Runges nästa film "Mission 1325", en krigsfilm med bland andra David Dencik, Johan Widerberg och Ann Petrén i rollerna. Efter att halva filmen spelats in läggs den nu tyvärr på hyllan på grund av att finansieringen sprack. Synd. Med bättre manus tror jag att Bornebusch har en lång skådespelarkarriär framför sig, inte bara som komedienne utan även som en skådespelare som kan ta sig an olika sorters roller.

Det bästa med filmen är dels det visuella, ett oerhört vackert foto i de många skogsscenerna, och… Ingela Olsson. Olsson har synts mycket på framförallt teatern (exempelvis i "Valerie Solanas ska bli president i Amerika") men även på film (till exempel i "Så som i himmelen") och på TV (exempelvis "Selma"). Här spelar hon hotellfrun vars hotell Tuva och dottern tar in på för att bo under sin vistelse. Hon spelar även den kufiska tvillingsystern till hotellfrun som efter en traumatisk händelse i barndomen inte har sagt ett ord.


Förutsättningar finns

Ingela Olsson har briljerat i många roller, framförallt på teatern där hon ibland får axla huvudroller medan hon på film och i teve förblir ”birollen”. Här får hon åtminstone två biroller och är trovärdig i båda. Claes Ljungmark är också bra (när är han inte bra?) som prästen som sitter inne på hemligheter som håller på att förgöra honom. Tuvas dotter Saga spelas av Tyra Olin som filmdebuterar och gör det med bravur. Det är hon, tillsammans med Olsson och Ljungmark, som står för de bästa skådespelarprestationerna.

Filmens trailer lovar mer än vad den håller, trailern har en kuslig känsla över sig som inte återfinns i filmen. Det hade varit intressant att se hur filmen hade kunnat bli med ett något bättre manus där en del klyschor och överspel (Björn Granath) hade slopats, förutsättningarna finns verkligen där.

För några veckor sedan recenserade jag filmen "Julie"  och konstaterade att filmen, trots sina brister, är modig. Samma sak känner jag med denna film då den berättartekniskt vågar vara långsam och inte består av en renodlad genre. "Den som söker" känns som en B-film, dock en väldigt vacker och ambitiös sådan.



;

Recensionen av "Jakten" skrev jag i våras.

För ett par veckor sedan såg jag danska "Anklagad"  (på Netflix) som handlar om en familj där pappan blir anklagad för att ha förgripit sig sexuellt på sin 14-åriga dotter. Eftersom dottern har hittat på saker förut som inte visats stämma tror inte mamman (Sofie Gråbøl från Brottet) på henne utan tar mannens parti. Ganska snabbt visar det sig att han faktiskt har gjort det fasansfulla brottet men det vet bara advokaten och vi som tittar. Det är ett väldigt bra drama som gör ont och bjuder på väldigt bra skådespelarprestationer.

”Jakten"   är Thomas Vinterbergs nya film och jag som ÄLSKAR dansk film och i synnerhet Vinterbergs ”Festen”  hade väldigt höga förväntningar inför förhandsvisningen i måndags. Filmen utspelar sig i en liten dansk stad runt jul. Vi får följa 40-åriga Lucas, som äntligen har lyckas styra upp sitt liv. Efter en tuff skilsmässa är han en omtyckt förskollärare, har sitt tajta killgäng och har börjat dejta en kollega (Alexandra Rapaport). Han har även börjat bygga upp relationen med sin tonårige son Marcus som planerar att flytta till honom istället för hos mamman där han nu bor. En oskyldig lögn vänder dock allt upp och ner. Ett av förskollans barn, Klara, antyder att han har antastat henne och pedofilryktet sprider sig genom byn som en löpeld och ett fruktansvärt drev mot Lucas inleds.

Dramaturgin är perfekt och stämningen trappas upp ju längre in i handlingen vi kommer. Det börjar som ett fint drama med komiska inslag men slutar i thriller och skräck. Sakta men säkert omsveps vi av lögnen som blir till rena mardrömmen för såväl Lucas som åskådaren. Jag slungas mellan hopp och förtvivlan i hela filmen och detta starka och drabbande drama går genom märg och ben. Många av scenerna är så provocerande att det är jobbigt att titta. Filmen handlar om inbillade övergrepp på barn, men också om vuxenmobbning och hur ett litet frö, som inte ens behöver vara sant, kan sätta igång ett jordskred hos en grupp människor. Även om motsatsen bevisas så KAN ju inte den stora massan ha fel, och det går inte att tillstå att man gjort fel i efterhand.

Mads Mikkelsen är fantastisk och bekräftar verkligen det faktum att han är en av de allra bästa karaktärsskådespelarna och tillhör min 10-i-topp över världens bästa skådespelare. Han prisades på förra årets Cannes filmfestival för bästa skådespelare och han spelar med en intensitet och närvaro som verkligen berör. De övriga skådespelarna är också mycket bra som Theo (Thomas Bo Larsen), han spelar Lucas bästa vän och tillika pappan till den som anklagar Lucas. Allra bäst är nog barnen, Annika Wedderkopp (Klara) och Lasse Fogelstrøm (Marcus), båda i sina debutroller. Wedderkopp har en enormt krävande och viktig roll och lyckas med att både skapa sympati och ilska.

Filmen har en del brister som övertydlighet och flera av vändningarna ser jag på en mils avstånd. Men det spelar ingen roll, "Jakten" är fantastisk som så ofta danska filmer är.

Anklagad

Betyg: 3/5

Jakten

Betyg: 5/5

10 andra bra filmer rörande pedofili:

Happiness  

Sleepers  

Trust 

The Woodsman  

Mystic River 

My Own Private Idaho  

Hard Candy  

Kaninmannen  

Palindromes  

Life During Wartime  

20 favoritdramer från världens bästa filmland: DANMARK:

Susanne Biers Älskar dig för evigt , Bröder , Efter bröllopet  och Hämnden .

Thomas Vinterbergs Festen .

Lars von Triers Dogville , Manderlay  och Breaking the Waves .

Paprika Steens Låt de små barnen...  

Per Flys Bänken , Arvet  och Dråpet .

Anders Thomas Jensens Adams äpplen .

Erik Poppes De osynliga  och Hawaii, Oslo 

Annette K Olesens Förbrytelser. 

Bille Augusts Pelle Erövraren  och Den goda viljan .

Simon Stahos Dag och Natt. 

Nikolaj Arcels A Royal Affair. 




Hyr filmen här.

;
;