<h1> <</h1>

Genus

Debutanter och doldisar


Rebecca Unnerud har hittat, sett och recenserat några av filmerna på Stockholms filmfestival som lätt glöms bort bland alla storfilmer. Samtliga filmer görs av långfilmsdebutanter och har kvinnor i bärande roller. En film faller dock inte Rebecca i smaken.


Bluebird

Regi: Lance Edmans

Land: USA

Skolbusschauffören Lesley når slutstationen på sin rutt i ett litet vinterfruset samhälle i Maine. Som vanligt följer hon rutinerna och tittar igenom bussen innan hon låser den men hon distraheras av en fågel och glömmer kontrollera de bakre sätena. Nästa morgon sitter en liten pojke kraftigt nedkyld och medvetslös i ett säte och hela hennes liv faller i spillror. Medan pojken svävar mellan liv och död bestämmer sig den vilsna och dysfunktionella 20-åriga mamman för att straffa Lesley.

Bluebird är ett gripande drama om hur ett litet misstag kan få ödesdigra konsekvenser. Filmen är fylld av komplexa karaktärer och det är lätt att bry sig om dem, särskilt den traumatiserade Lesley (Amy Morton). Även om John Slattery (Roger Sterling från tv-serien Mad Men) gör sin roll som Lesleys man mycket bra är det kvinnorna som är i fokus och deras skuldkänslor över att inte räcka till som människa. Genom filmen blir det tydligt hur kvinnor alltid döms hårdare än män av sin omgivning när de gör såväl omedvetna som medvetna misstag.

Det är en sevärd långfilmsdebut av Lance Edmands som griper tag i betraktaren men du bör inte ha svårt för långsamma filmer, stundtals berättas filmen i ett lägre tempo än nödvändigt och filmens upplösning är inte helt tillfredställande. Filmen samproduceras med Svenska Filminstitutet och är dessutom klippt av svenske Dino Jonsäter, som bland annat har arbetat med Tinker Tailor Soldier Spy.

Betyg: 3/5, Biopremiär 17/1

Ömheten

Regi: Sofia Norlin

Land: Sverige

Ömheten är skriven och regisserad av Sofia Norlin, Stockholms filmfestivals första stipendiat. Filmen handlar om en brytningstid både för Kiruna och för de ungdomar som bor där. Man får följa ungdomarnas väg in i vuxenlivet och hur de tvingas hantera konsekvenserna av en stad i förändring.

Regissören har tillsammans med fotografen Petrus Sjövik verkligen lyckats skildra Kirunas fantastiska och skiftande landskap, skimrande vackert och skrämmande på samma gång. Tyvärr är fotot en av få behållningar med filmen eftersom den lider av stora manusproblem.

Karaktärerna Marcus (Sebastian Hiort af Ornäs), Daniel (Alfred Juntii), Zerin (Lina Leandersson) och de andra blir bara ytligt beskrivna och som åskådare känner jag mig frustrerad över att jag aldrig får lära känna dem. Lina Leandersson (Låt den rätte komma in) har den minst tacksamma karaktären, en roll som hade kunnat skrivas ut ur manuset utan att historien hade fallit för det, vilket är oerhört synd.

Många scener i naturen utan dialog ger ett långsamt berättartempo och ibland blir det för poetiskt. Det bestående intrycket av Ömheten är en stor tomhet trots stora intentioner och förutsättningar. Jag ser kvalitéer i Norlins regi (samtliga skådespelare är riktigt bra, några av dessa är debutanter) och jag hoppas och tror på hennes nästkommande filmer.

Betyg: 2/5, Visas på filmfestivalen på söndag 17/11 (17.00 på Grand) och har biopremiär 6/12

Ilo Ilo

Regi: Anthony Chen

Land: Singapore

Gravida modern försöker ta hand om den upproriske sonen Jiale, arbeta och samtidigt upprätthålla en perfekt fasad medan pappan i hemlighet har problem med karriär och ekonomi. Teresa, familjens hushållerska, har liksom många andra filippinska kvinnor kommit till Singapore i jakt efter ett bättre liv. Jiale visar tidigt sin bestämda avsky mot henne men de finner trevande varandra i det utanförskap som de båda är i.

Filmen utspelar sig 1997 då den asiatiska finanskrisen började märkas i regionen. Filmen tar upp klass- och könsaspekter, det senare i sin skildring av modersrollen då pojkens mamma inte vet hur hon ska hantera sin svartsjuka på sonens kärleksfulla relation med hushållerskan. Den kinesiska titeln kan översättas "Mamma och pappa är inte hemma” och beskriver situationen för så många asiatiska barn som tas om hand av utländska barnflickor medan föräldrarna arbetar för att behålla en lyxig livsstil.

Det märks verkligen inte på filmens utformning att det är Anthony Chens långfilmsdebut. Han har skissat nyanserade porträtt av samtliga i familjen och hur samhället definierar lyckad familj och lycklig människa. Det märks särskilt på pappan som får sparken från sitt jobb och hemlighåller det från övriga familjen eftersom han skäms över att inte vara familjens huvudförsörjare. Karaktären Teresa är trots sitt underläge ingen dörrmatta och hon gestaltas varken som helgon eller martyr.

Filmen är vinnaren av Camera d'Or i Cannes 2013 och Singapores bidrag till Oscarsgalan 2014. Det här är en väldigt realistisk och lågmäld film med ett imponerande skådespeleri. Att filmen inte får ett högre betyg av mig beror på att jag saknar några scener som verkligen ruskar om och ger filmen det lilla extra. Ilo Ilo är en mycket värdig långfilmsdebut av Anthony Chen, blott 29 år gammal.

Betyg: 3(+)/5, Visas på filmfestivalen på lördag 16/11 (18.30 på Zita) och Biopremiär 2013-01-10

Traitors

Regi: Sean Gullette

Land: Marocko, USA

Sean Gullette (som egentligen är skådespelare och bland annat spelar huvudrollen i Darren Aronofskys Pi) har en väldigt cool och intressant huvudkaraktär i sin långfilmsdebut "Traitors". Malika är sångerska i ett feministiskt punkband med namnet Traitors och går med på att smuggla knark för att undvika att hennes familj blir utkastade ur sitt hem och för att finansiera studiotid till en demoinspelning. På vägen får hon sällskap av Amal, som hon bestämmer sig för att rädda ur klorna på knarkhandlarna. Amerikanske Gullette har även skrivit filmens manus och bor i Marocko där filmens utspelas.

Chaimae Ben Acha är ett fynd i rollen som Malika och äger varje scen hon är med i (vilket nog är alla…). Jag älskar Malika, hon är en cool tomboy-tjej som inte ser ut som de andra tjejerna i Tanger där hon bor. Hon har jeans och smuts under naglarna, vilket är anledningen till att hon inte har någon kille enligt sin pappa. Hon lägger hellre sin tid på att skriva politiska låttexter än att ränna runt på klubbar för att ta droger och hitta en kille som ska försörja henne. Hon är frustrerad över sin låsta tillvaro och när hon inte får jobb på sin pappas bilmekanikerfirma bestämmer hon sig för sitt beslut. Det vore inte konstigt om det visar sig att Gullette har inspirerats av Stieg Larssons Lisbeth Salander när han skrev karaktären för hon påminner om henne både utseendemässigt och i sätt att tänka och vara.

Filmen har en helt annan handling än Lukas Moodyssons ”Vi är bäst” och är betydligt mörkare men innehåller samma kraftfulla, punkiga känsla, med mycket energi och bra musik (Nina Perssons man Nathan Larson har skrivit flera av filmens originallåtar). Filmen lyckas verkligen gestalta hur enskilda personer drabbas av de övergripande politiska strukturerna där de rika bara blir rikare och de fattiga bara blir fattigare (och desperatare).

Betyg: 4/5 Visas på Stockholms filmfestival lördag 16/11 (11.30 på Victoria) Ingen svensk distribution är känd i skrivande stund

FEM BONUSTIPS

Fredrik Adolvsson är en riktig festivalräv och har hunnit se många filmer på årets festival. Till vardags jobbar han som skyltmakare på ATA och skribent på MovieZine. Här listar han fem filmer som tar upp genus på olika sätt.



1. Vic + Flo Saw a Bear

Handling: Det lesbiska paret Vic och Flo är tidigare straffade brottslingar som slår sig ner på Quebecs landsbygd när den förra släppts från fängelset. Men snart börjar Vic känna sig instängd av det nya samboskapet och hennes övervakare dras in i relationen. Mystisk berättelse med mörk humor, oväntade utvecklingar och excentriska karaktärer.

Motivering: Nej, de är inte lesbiska, proklamerar regissören Denis Côté. De är människor som råkat bli förälskade i varandra och så känns det. Kvinnor som tillåts vara såväl tuffa som känslosamma. Det är ovanligt.

2. Miele



Handling: Skådespelerskan Valeria Golino, mest känd från Hot Shots-filmerna och som Tom Cruises flickvän i Rain Man, gör nu en visuellt slående debut som långfilmsregissör. Miele ägnar sitt liv åt att hjälpa sjuka människor få ett värdigt slut på livet, ibland utan lagen på sin sida. Hon ifrågasätter allt när en deprimerad man vill bli hennes klient.

Motivering: Detta är en stark debut av en kvinnlig regissör (Valeria Gorino) med en kvinnlig huvudrollskaraktär som undviker att falla in i en oerhört klassisk typ av relation.

3. Will You Still Love Me Tomorrow

Handling: Weichung lever sedan nio år tillbaka i ett stabilt och tryggt äktenskap med sin hustru Feng. De har en sexårig son tillsammans och allt verkar frid och fröjd, åtminstone tills Weichung träffar en gammal vän som också är gift men på sidan av lever som homosexuell singelman. En annorlunda romantisk komedi om oväntade uppvaknanden i ett samhälle styrt av konventioner.

Motivering: Filmen ifrågasätter olika typer av normativa strukturer. Och vare sig de faller tillbaka eller ej så sker det på kvinnans villkor.

4. Carrie (visades som suprisefilm under Horror Night)

Handling: Den blyga Carrie White blir konstant mobbad och förödmjukad av sina klasskamrater och sin mamma Margaret, en religiös fanatiker med vanföreställningar. När hennes plågoandar en natt går för långt visar sig Carries övernaturliga krafter och hon slår tillbaka med full kraft.

Motivering: Jag minns inte Carrie såhär viljestark, så egen, och det är underbart. Kampen mellan Carrie (Chloë Grace Moretz) och hennes mor (Julianne Moore) är oslagbar. Detta är en riktigt bra, effektiv, uppdatering. Biopremiär 29/11

5. Losers



Handling: En svensk långfilmsdebut som bjuder på både nattsvart humor och gastkramande spänning. Ett gäng arbetslösa ungdomar åker ut i skogen vid Borlänge som ett projekt via Arbetsförmedlingen, men väl där infinner sig en klaustrofobisk och ödesmättad känsla. Losers är en ambitiös thriller som lyckas göra väldigt mycket med sina små resurser.

Motivering: Även om de här karaktärerna inte alltid behandlas med respekt av varandra, görs de det av kameran. Av manuset, av regissörerna. Oavsett sådant som kön och utseende. Biopremiär 24/1

Texten publicerades i dagens Feministiskt Perspektiv

; ; ; ;


Det interaktiva projektet "Under the Rainbow" är nysatsningen på årets upplaga av Stockholms filmfestival, vars genomgående tema är frihet. Rebecca Unnerud har gått igenom programmet.


 

Temat för årets festival är frihet och i programmet återfinns flera filmer som belyser frihet eller avsaknad av densamma i olika delar av världen, bland annat i 12 Years A Slave (filmhistoriens kanske starkaste skildring av slaveriet i USA), The Fifth Estate (Julian Assange-porträttet) och Manuscript's Don´t Burn (om iranska regimens dödskjutningar av författare, aktivister och intellektuella). Mark Cousins är inbjuden för att hålla ett seminarium på temat. Han är skaparen bakom den hyllade dokumentärserien The Story of Film som nyligen gått på SVT och visar sin nya dokumentär A Story of Children and Film på festivalen.

Några av festivalprogrammets filmer handlar om sexuell frihet och är kopplade till festivalens nysatsning, det interaktiva projektet ”Under the Rainbow”. Denna regnbågshelg pågår 6-10 november med högaktuella filmer på temat, liksom diskussion med filmskapare och skådespelare samt en färgsprakande fest. Det filmerna har gemensamt är att de uppvisar homosexuella relationer med ett riktigt djup, långtifrån stereotyper och klichéer som vi vanligtvis ser i populärkulturen. Följande filmer visas under ”Under the Rainbow”:


• Kill your Darlings

Daniel Radcliffe är mycket mer än Harry Potter vilket han markerar i denna film om beatpoeternas dekadenta värld. Ett mord resulterar i mötet mellan Allen Ginsberg, Jack Kerouac och William S. Burroughs – en glödande författargeneration i lindan av sina litterära karriärer. En vacker och pulserande skildring av människorna som utmanade gränserna i efterkrigstidens USA.


• Gerontophlia

Den ikoniske provokatören Bruce LaBruce är tillbaka med en ny långfilm som visar upp queerfilmarens mest ömsinta och romantiska sidor. Lake jobbar på ett ålderdomshem där han träffar Mr. Peabody. Snart utvecklas romantiska känslor över generationsklyftan mellan de två männen. Ett satiriskt verk om besattheten av ungdom inom gaykulturen. Regissören kommer gästa festivalen och delta i ett face2face.


• Vic + Flo Saw a Bear

Det lesbiska paret Vic och Flo, tidigare straffade brottslingar, slår sig ner på Quebecs landsbygd när den förra släppts från fängelset. Men snart börjar Vic känna sig instängd av det nya samboskapet och hennes övervakare dras in i relationen. Mystisk berättelse med mörk humor, oväntade utvecklingar och excentriska karaktärer. Regissören Denis Côte deltar i ett face2face under festivalen.


• Concussion

Debuterande Stacie Passions film har prisats på bland annat filmfestivalen i Berlin. Den handlar om Abby som (när hon träffas i huvudet av en baseboll) börjar ifrågasätta hela hennes liv. Hennes fru, hemliv och karriär känns plötsligt meningslösa och Abby börjar istället jobba som prostituerad för kvinnor. Stacie Passion kommer att vara på plats för ett face2face på festivalen.


• Tom at the farm

Det franskkanadensiske underbarnet (blott 24 år!) Xavier Dolan (Jag dödade min mamma, Hjärtslag och Laurence Anyways) är tillbaka med en gastkramande psykologisk thriller. Tom reser till landsbygden för att gå på sin döde älskares begravning. Väl där upptäcker han till sin förvåning att ingen vet vem han är, eller att han hade en nära relation till den avlidne.


• Främling vid vatten

Regibelönade Främling vid vatten handlar om Franck som tillbringar sin sommar på en nudiststrand som blivit en känd mötesplats för homosexuella män. Långsamt utvecklas det erotiska dramat till en mardrömsliknande thriller som aldrig skyggar för explicita sexscener eller nakna manskroppar.


• Will you still love me tomorrow

Weichung lever sedan nio år tillbaka i ett stabilt och tryggt äktenskap med sin hustru Feng. De har en sexårig son tillsammans och allt verkar frid och fröjd, åtminstone tills Weichung träffar en gammal vän som också är gift men på sidan av lever som homosexuell singelman. En annorlunda romantisk komedi om oväntade uppvaknanden i ett samhälle styrt av konventioner.


• Blå är den varmaste färgen

Den fransk-tunisiske regissören Abdel- latif Kechiche, känd för Couscous och Svart Venus, vann Guldpalmen på årets filmfestival i Cannes för sin berättelse om ett ungt lesbiskt par. Med sin längd på tre timmar och användning av långa, sexuellt explicita scener har filmen blivit en riktig snackis. Men överlag lägger berättelsen mer fokus på parets vitt skilda samhällsbakgrunder än det faktum att de råkar vara homosexuella. På ett befriande sätt får kärleksparat vara två kvinnor utan att detta görs till sensationalism från filmskaparnas sida. I den ena huvudrollen syns Léa Seydoux, en stor favorit hos mig efter hennes insats i Sister som jag skrev om på förra årets filmfestival. Filmen är baserad på en hyllad serieroman av Julie Maroh.

Några andra guldkorn bland filmerna är Sofia Norlins poetiska drama Ömheten. Hon vann långfilmsstipendiet för kvinnliga regissörer 2011 och presenterar nu resultatet. Filmen handlar om fyra unga människor och deras framtidsdrömmar i ett Kiruna som bokstavligen skakar under deras fötter. I huvudrollerna syns Lina Leandersson och Sebastian Hiort af Ornäs, från Låt den rätte komma in respektive Sebbe. Sofia gästar festivalen i ett face2face.

En annan långfilmsdebutant är Anthony Chen som i Ilo Ilo berättar om Teresa som rest från Filippinerna till Singapore på̊ jakt efter ett bättre liv. Hon tar jobb som hushållerska i en familj som till det yttre verkar perfekt, men som bakom stängda dörrar helt saknar kärlek.

Bluebird är en djupt gripande långfilmsdebut, samproducerad av svenska Erika Wasserman (Man tänker sitt, Avalon) och svenske Dino Jonsäter (Tinker Tailor Soldier Spy). Filmen handlar om skolbusschauffören Lesley som när hon når slutstationen på sin rutt återvänder hem utan att veta att en sovande pojke lämnats kvar i den iskalla bussen och under natten drabbas av hypotermi. Skuldkänslorna sprids och anklagelserna haglar. I en biroll syns John Slattery (Roger Sterling i Mad Men). Regissören Lance Edmans gästar festivalen för ett face2face. En annan som gästar festivalen är ingen mindre än den franska regissören Claire Denis (Chocolat, White Material) som kommer att bli tilldelad Stockholm Lifetime Achievement Award och visa sin senaste film Svinen.

Foto: Knut Koivisto
 

Slutligen ber jag festivalchefen Git Scheynius lista några sevärda filmer med feministiskt förtecken från festivalen, hon ger mig följande titlar:

Mademoiselle C Gloria LifeGuard Blå är den varmaste färgen Vic + Flo Saw a Bear White Reindeer Återträffen Afternoon Delight Cutie and the Boxer och Jin

Några av de nämnda filmerna kommer att recenseras här under själva festivalen. Fesitvalen pågår 6-17/11.




Prisad kortfilmsregissör redo för nästa utmaning


För ett år sedan vann kortfilmsregissören Johanna Paulsdotter 1 km film, vilket är en säker indikator på nya talanger inom svensk film (tidigare vinnare är bland andra Alexandra Dahlström, Babak Najafi och Jens Jonsson). Feministiskt Perspektiv tog ett snack med regissören som nu är redo för långfilmsformatet.

 
 

Hej Johanna, vad handlar din film om?

– Tolv är en historia om de bästa vännerna Alva och Tilde, vars vänskap sätts på prov under en dag på äventyrsbadet. Filmen handlar om viljan, eller icke-viljan, att bli tonåring och att "göra slut" med sin kompis.

 
Foto: Alexander Westergårdh

Vad vill du väcka för frågor med den?

– För mig kändes det viktigt att skildra den tidiga puberteten hos tjejer, om hur stort det är att få mens, att plötsligt vara olika och vilja olika saker, för jag tycker så sällan vi får se de här sakerna tas på det allvar dem faktiskt förtjänar. Det var liv och död när man var tolv år. Och mensen är en stor grej. Det är så primitivt och ett definitivt avslut på något som varit, vare sig man vill eller inte.

Hur mycket har priset betytt för dig? Hur har arbetsprocessen varit? Blev det som du hade tänkt dig?

– I och med priset har jag fått chans att utmana mig själv ytterligare som regissör. Filmen hade en stor budget för att vara kortfilm, med team och teknik som en långfilm och jag fick äntligen samarbeta med en producent. Det är klart det var en häftig utmaning! Arbetsprocessen har varit speciell, då flera delar av filmen utspelar sig under vattnet, på en sådan tropisk och svårhanterlig miljö som ett äventyrsbad, samt att jag har arbetat med yngre skådespelare än tidigare. Jag är jättestolt och glad över vår huvudrollsinnehaverska Malin Dahlbäck som aldrig tidigare filmat eller ens gått på casting innan den här filmen. Hon är helt grym! Trodde aldrig jag skulle hitta nån som var så perfekt för rollen som hon. Hon knockade mig helt enkelt med sin närvaro, sin blick, men också med sina ord redan första provfilmningen; ”Jag har vinnarskalle”. Då visste jag att hon var rätt.

Foto: Alexander Westergårdh

Många av ditt produktionsbolag Tjockishjärtas filmer handlar om normer, könsroller och sexualitet. Varför intresserar du dig för det?

– Ja, alla mina filmer berör det. För mig är det ett sätt att leva och ett ansvar jag har om jag vill ha en förändring i samhället och på bioduken. Jag önskar att ingen ska behöva bedömas utefter vad för kön vi har fötts med, och det finns inget som äcklar mig mer än att se en film där man oreflekterat porträtterar efter stereotyper, både karaktärssmässigt och filmiskt. Det är något vi pratar mycket med varandra om i Tjockishjärta när vi ska göra våra filmer; vad för konsekvenser och betydelser våra val av porträttering kan komma att få.

Kvinna och regissör, tror du att du har fått kämpa mer i branschen än du hade behövt om du var man?

– Jag tror att vi är på väg mot en förändring. Vi är många unga kvinnliga filmare som på olika sätt har fått vara med om stora satsningar på kvinnliga regissörer, så personligen har jag inte upplevt mig själv kämpa mer än någon annan regissör. Det enda är väl att man kan känna att man som kvinna har högre krav på sig. Att man inte har råd att misslyckas på samma sätt som ens manliga kollegor, för då kanske man inte får göra en film igen.

Framtida projekt?

– Just nu går jag som på moln av inspiration till en långfilm. Idén slog ner som en blixt och jag kan inte släppa den. Den kommer bli tekniskt avancerad med mycket specialeffekter och jag hoppas att jag ska få göra den. Det kräver år av arbete, men jag är redo.



Texterna publicerades i dagens Feministiskt Perspektiv.

;
;