Är det någon av mina läsare som har sett "Spring Breakers" ? Jag är så sugen på att höra vad ni tycker om den. Vad jag tyckte kan ni läsa här.

Åsikterna har gått isär om han var en klassisk voyeur med pornografisk blick eller en av de största fotograferna som dessutom visar en kvinna som vet vad hon vill. Roligt eller upprörande? Förnedrande eller inte? Rebecca Unnerud har bestämt sig.

Helmut Newton är en sådan där fotograf som nästan alla vet vem det är, oavsett om de är fotointresserad eller inte. Han blev känd för sina svartvita, provokativa fotografier med nakna kvinnor, såväl kända som okända. Trots att han är en av världens – genom tiderna – största modefotografer har han ofta reducerats till en snuskgubbe och kvinnohatare. En ny, och mer nyanserad, bild av Helmut Newton och hans konstnärskap växer fram hos mig under torsdagens presskonferens på Fotografiska.

Min-Jung Jonsson, utställningsansvarig på Fotografiska, hälsar alla välkomna genom att berätta att det är en stor ära att få presentera den första retrospektiva utställningen med Helmut Newton som producerats sedan hans bortgång 2004. Utställningen visas i tematisk ordning: mode, naket, porträtt, sex och humor. Stoltheten lyser i Jonssons ögon när hon säger att det känns väldigt exklusivt att Fotografiska nu har utställningen under sitt tak eftersom det är en utställning som visas selektivt runt om i världen. Utställningen som består av cirka 200 verk kommer direkt från Grand Palais i Paris (där den hade premiär) och visar både fotografens modebilder från Vogue och portsätt av bland annat Karl Lagerfeld.

Helmut Newton arbetade parallellt med mode och redaktionella uppdrag, både för världens största modemagasin och erotiska tidskrifter som Playboy. Han använde sig ofta av ljusets kontraster, hårda skuggor och svartvitt, för att skapa något som var nästan futuristiskt. Hans modefotgrafier känns väldigt filmiska och ”det perfekta modefotot”, enligt honom, ”liknar inte ett modefoto, utan en filmscen eller ett porträtt. Vad som helst, bara inte ett modefoto.” Listan går att göras lång på fotografer, regissörer och modeskapare som har influerats av hans utmanande stil, bland annat Ellen von Unwerth, Deborah Turbeville, Mario Testino, Stanley Kubrick, Brian De Palma, Roman Polanski, Yves Saint Laurent, Helmut Lang och Tom Ford.

Hans fotografering var väldigt kontroversiell eftersom den till stor del bestod av nakna kvinnor, dekadens och sadomasochism. Han slog igenom i mitten av 1970-talet, samtidigt som kvinnorörelsen verkligen exploderade. Hans fotografier avbildade kvinnor som uttalade sexuella subjekt – självsäkra rovdjur som tog för sig på ett utmanande "okvinnligt" sätt. Åsikterna har gått isär om han var en klassisk voyeur med pornografisk blick eller en av de största fotograferna som dessutom visar en kvinna som vet vad hon vill. Roligt eller upprörande? Förnedrande eller inte?

Det är lätt att ha förutfattade meningar eftersom han uttalat att han är en pornograf i dokumentären ”Helmut by June”, som fotografens änka June Newton färdigställde efter hans död 2004. Kommentaren var typisk för Newton, han ville provocera och ironisera. Han var pionjären bakom dagens sexualiserade modebilder och exploaterade kvinnor i snygga iscensättningar men det är inte hela sanningen.

”Helmut lekte med manliga och kvinnliga könsroller och övergången däremellan”

På plats på Fotografiska är den svenska modellen Gunilla Bergström som var en av Newtons mest använda modeller. Hon var i 20-årsåldern när hon arbetade med Helmut Newton som var en av de första fotograferna hon jobbade med.

– Jag var rädd och nervös men det var väldigt kul att jobba med Helmut. Jag hade stor respekt för honom samtidigt som han fick mig att känna mig trygg och självsäker.

Ett av Newtons mest kända foton ”Bergstrom over Paris” från 1976 föreställer Gunilla som ligger naken på ett hotellrum i Paris och blottar sin rumpa för oss samtidigt som hon speglar sig i en spegel. Vid en snabb anblick är hon objektet men blir snabbt subjektet med ett stort S eftersom hon tittar på sig själv.

Gunilla Bergström ser sig själv se sig själv. Helmut Newton är en av de första fotograferna hon arbetade med som modell.

Många modefotografier på utställningen består av en kvinnlig blick där det är kvinnan som är den påklädda och iakttar de nakna männen som ligger och poserar, exempelvis på ett foto står en kvinna som oblygt väljer ut sitt byte bland de nakna italienska strandraggarna.

På vissa foton är det kvinnor som är de dominanta och tar saken i egna händer (exempelvis: på ett foto kedjar kvinnor fast en man och piskar honom) medan de på andra är beroende av mannen (en naken kvinna bredvid en kostymnisse). I många bilder laborerar Newton med påklätt kontra naket, dominant kontra undergiven precis som han laborerar med manligt och kvinnligt.

Chefkurator Matthias Harder från Helmut Newton Foundation i Berlin är också med på presentationen och han berättar om ett av Newtons mest ikoniska fotografier: en kvinnodandy i den franske modeskaparen Yves Saint Laurents numera klassiska damsmoking på en gata i nattens Paris. Bilden är från 1975 och är ett varsel om den självständighet och valfrihet som kvinnor skulle kämpa sig till och som hade satts i rörelse under 70-talet.

– Det är ingen big deal nu med kostymer på kvinnor men DÅ var det en big deal. Helmut lekte med manliga och kvinnliga könsroller och övergången däremellan.

En annan av hans mest kända fotografier ”Tied-up Torso” från 1980 visar också upp en androgyn kvinna som ifrågasätter könsrollerna. Kvinnan, med latexhandskar och rep kring överkroppen, spänner sina muskler och tittar beslutsamt bort från kameran.

Det finns flera foton där par, bestående av två kvinnor, möts i ett sexuellt möte helt utan någon tanke på möjliga voyeurer bakom kameran. På exempelvis ett foto från 1979 står två kvinnor i en hotellkorridor och tänder varandras cigaretter på ett utmanande sätt.

Debatten om huruvida Newtons modeller är objekt eller subjekt har pågått i decennier. Han har fått skarp kritik från feministiskt håll, medan andra har hävdat att Newtons kvinnor utstrålar styrka, makt och personlighet – nakenheten till trots. Det som slår mig när jag ser de nakna kvinnorna är att de inte förskönats utan de har hår, prickar och är i naturlig storlek, något som vi sällan ser i dagens modetidningar. Detta upprepas i Newtons foton, vare sig det är för Franska Vogue eller ett vanligt kändisporträtt. Bland Newtons fotografier finns det inga tjejer som spelar på sin oskuldsfullhet á la David La Chapelle utan här presenteras kvinnor (ofta äldre) som den moderna kvinnan vilket kännetecknas av självständighet, självsäkerhet och stolthet oavsett om hon har kläder på sig eller inte. Som Min-Jung Jonsson uttrycker det:

– Jag tittar på de här kvinnorna och känner styrka, de ger mig kraft.

Visst iscensätter Helmut fantasier och sexuella begär men det innebär inte nödvändigtvis att kvinnorna är undergivna genom Newtons lins. Modeoraklet Lotta Lewenhaupt fanns bland de inbjudna gästerna och efter presentationen diskuterade vi Helmut Newton och hans rykte om att vara anti-feminist. Lotta replikerar snabbt ”han är feminist och samtidigt en humoristisk snuskhummer”. Med de orden lämnar jag utställningen och jag kan bara hålla med Lotta, Newtons konstnärskap är precis som det mesta – komplext och kontrastrikt.

FAKTA/Helmut Newton

Helmut Newton (född: född Helmut Neustädter) föddes i Berlin 1920. Han gick som lärling hos en fotograf innan han fick lämna Tyskland 1938 på grund av sin judiska härkomst. Efter kriget bosatte han sig i Australien och inledde sin bana som modefotograf, för bland andra australiska Vogue. 1948 gifte han sig med skådespelaren (och sedermera fotografen) June Brown. På 60-talet bosatte sig paret i Paris, där Newton fick sitt stora genombrott.

Den 83-årige Newton förlorade kontrollen över sin Cadillac utanför det legendariska Hotel Chateau Marmont i Beverly Hills och körde in i en vägg och avled på sjukhuset. Ett par månader senare publicerades Newtons sista bilder i Vogue. Strax innan hans död 2004 öppnade hans fotografiska museum i Berlin, i ett gammalt kasino bakom Bahnhof Zoo, ”Helmut Newton Foundation”.

Sigourney Weaver, Catherine Deneuve, Jane Birkin, Charlotte Rampling, Andy Warhol, Isabelle Huppert och Karl Lagerfeld är några av de kända porträtten som finns att se på utställningen.

Utställningen på Fotografiska i Stockholm pågår mellan den 31 maj och den 29 september. Museet visar även June Newtons dokumentärfilm "Helmut by June", som färdigställdes efter hans död.

Texten publicerades på Feministiskt Perspektiv.

Reklamikon som brinner för feministisk förändring

I Cannes idag bjöd Filminstitutet in till en pressträff med anledning av 50-årsjubiléet och utlovade en utmaning till filmvärlden i stället för ett jubileumsfyrverkeri.

Mer än 1000 filmer har tävlat om Guldpalmen i Cannes de senaste 50 åren – 54 av dem har varit regisserade av kvinnor. En av dem har vunnit, och det var 20 år sedan. Fyra personer av de över 400 som nominerats till en Oscar för bästa regi har varit kvinnor. En av dem har vunnit.

I Sverige har kvinnor regisserat ca 10 % av alla långfilmer de senaste 50 åren. Åtta kvinnor har vunnit Guldbagge för bästa regi de senaste 50 åren, fem av dem det senaste decenniet.

Anna Serner, Filminstitutets VD:

– Det här duger inte. Filmen är den kanske viktigaste kulturformen, den påverkar vårt samhälle och hjälper oss att förstå oss själva och vår tid. Därför måste allas röster höras och allas berättelser berättas. Annars kommer filmen inte vara relevant i framtiden.

Efter det presenterade Anna Serner det svenska målet om en jämställd filmbransch och Filminstitutets fempunktsprogram för förändring – finns i sin helhet här  - och riktade sig sen till hela filmvärlden med frågan: Hur jobbar ni? Hur uppnår vi tillsammans förändring?

Utmaningen riktade sig till filmfestivaler, filminstitut och fonder, och alla som gör film.

– I Sverige är filmvärlden, helt berättigat, kritiserad för bristande jämställdhet. Men samtidigt framstår vi för många andra länder som föregångare och ”best practice” då vi har bättre siffror och en strategi. Vi får redan inbjudningar från hela världen för att komma och prata om hur vi gör. Därför kändes det relevant att presentera detta i Cannes.

Ytterligare en nyhet presenterades på temat film och samhälle: sajten Augmented Society – det vill säga ”förstärkt samhälle”. Här bjuds personer in att kommentera dagsaktuella händelser eller ämnen med en filmreferens.

– Alla har nog sagt "det är som på film" någon gång. Men film hjälper oss också att förstå det som händer omkring oss. I dessa tider känns det viktigt. Det är det vi vill lyfta fram med den här sajten, med både allvar och humor.

Först ut är temat jämställdhet och premiärskribenter är Benny Andersson, kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth och Anna Serner. Under veckan kommer bl a EU- och demokratiminister Birgitta Ohlsson och Rättviseförmedlingens Lina Thomsgård att medverka.

Vad tror ni om det här?

Jag är så glad att Sverige ligger i framkant när det gäller jämställdhet, både i teori och praktik och det speglar självklart även det svenska filmklimatet. Men, precis som övriga världen, visar siffrorna att vi har lång väg kvar och att vi ständigt måste kämpa för att saker och ting inte ska vara "som de alltid varit".