<h1> <</h1>

Stockholm filmfestival

; ;


Det interaktiva projektet "Under the Rainbow" är nysatsningen på årets upplaga av Stockholms filmfestival, vars genomgående tema är frihet. Rebecca Unnerud har gått igenom programmet.


 

Temat för årets festival är frihet och i programmet återfinns flera filmer som belyser frihet eller avsaknad av densamma i olika delar av världen, bland annat i 12 Years A Slave (filmhistoriens kanske starkaste skildring av slaveriet i USA), The Fifth Estate (Julian Assange-porträttet) och Manuscript's Don´t Burn (om iranska regimens dödskjutningar av författare, aktivister och intellektuella). Mark Cousins är inbjuden för att hålla ett seminarium på temat. Han är skaparen bakom den hyllade dokumentärserien The Story of Film som nyligen gått på SVT och visar sin nya dokumentär A Story of Children and Film på festivalen.

Några av festivalprogrammets filmer handlar om sexuell frihet och är kopplade till festivalens nysatsning, det interaktiva projektet ”Under the Rainbow”. Denna regnbågshelg pågår 6-10 november med högaktuella filmer på temat, liksom diskussion med filmskapare och skådespelare samt en färgsprakande fest. Det filmerna har gemensamt är att de uppvisar homosexuella relationer med ett riktigt djup, långtifrån stereotyper och klichéer som vi vanligtvis ser i populärkulturen. Följande filmer visas under ”Under the Rainbow”:


• Kill your Darlings

Daniel Radcliffe är mycket mer än Harry Potter vilket han markerar i denna film om beatpoeternas dekadenta värld. Ett mord resulterar i mötet mellan Allen Ginsberg, Jack Kerouac och William S. Burroughs – en glödande författargeneration i lindan av sina litterära karriärer. En vacker och pulserande skildring av människorna som utmanade gränserna i efterkrigstidens USA.


• Gerontophlia

Den ikoniske provokatören Bruce LaBruce är tillbaka med en ny långfilm som visar upp queerfilmarens mest ömsinta och romantiska sidor. Lake jobbar på ett ålderdomshem där han träffar Mr. Peabody. Snart utvecklas romantiska känslor över generationsklyftan mellan de två männen. Ett satiriskt verk om besattheten av ungdom inom gaykulturen. Regissören kommer gästa festivalen och delta i ett face2face.


• Vic + Flo Saw a Bear

Det lesbiska paret Vic och Flo, tidigare straffade brottslingar, slår sig ner på Quebecs landsbygd när den förra släppts från fängelset. Men snart börjar Vic känna sig instängd av det nya samboskapet och hennes övervakare dras in i relationen. Mystisk berättelse med mörk humor, oväntade utvecklingar och excentriska karaktärer. Regissören Denis Côte deltar i ett face2face under festivalen.


• Concussion

Debuterande Stacie Passions film har prisats på bland annat filmfestivalen i Berlin. Den handlar om Abby som (när hon träffas i huvudet av en baseboll) börjar ifrågasätta hela hennes liv. Hennes fru, hemliv och karriär känns plötsligt meningslösa och Abby börjar istället jobba som prostituerad för kvinnor. Stacie Passion kommer att vara på plats för ett face2face på festivalen.


• Tom at the farm

Det franskkanadensiske underbarnet (blott 24 år!) Xavier Dolan (Jag dödade min mamma, Hjärtslag och Laurence Anyways) är tillbaka med en gastkramande psykologisk thriller. Tom reser till landsbygden för att gå på sin döde älskares begravning. Väl där upptäcker han till sin förvåning att ingen vet vem han är, eller att han hade en nära relation till den avlidne.


• Främling vid vatten

Regibelönade Främling vid vatten handlar om Franck som tillbringar sin sommar på en nudiststrand som blivit en känd mötesplats för homosexuella män. Långsamt utvecklas det erotiska dramat till en mardrömsliknande thriller som aldrig skyggar för explicita sexscener eller nakna manskroppar.


• Will you still love me tomorrow

Weichung lever sedan nio år tillbaka i ett stabilt och tryggt äktenskap med sin hustru Feng. De har en sexårig son tillsammans och allt verkar frid och fröjd, åtminstone tills Weichung träffar en gammal vän som också är gift men på sidan av lever som homosexuell singelman. En annorlunda romantisk komedi om oväntade uppvaknanden i ett samhälle styrt av konventioner.


• Blå är den varmaste färgen

Den fransk-tunisiske regissören Abdel- latif Kechiche, känd för Couscous och Svart Venus, vann Guldpalmen på årets filmfestival i Cannes för sin berättelse om ett ungt lesbiskt par. Med sin längd på tre timmar och användning av långa, sexuellt explicita scener har filmen blivit en riktig snackis. Men överlag lägger berättelsen mer fokus på parets vitt skilda samhällsbakgrunder än det faktum att de råkar vara homosexuella. På ett befriande sätt får kärleksparat vara två kvinnor utan att detta görs till sensationalism från filmskaparnas sida. I den ena huvudrollen syns Léa Seydoux, en stor favorit hos mig efter hennes insats i Sister som jag skrev om på förra årets filmfestival. Filmen är baserad på en hyllad serieroman av Julie Maroh.

Några andra guldkorn bland filmerna är Sofia Norlins poetiska drama Ömheten. Hon vann långfilmsstipendiet för kvinnliga regissörer 2011 och presenterar nu resultatet. Filmen handlar om fyra unga människor och deras framtidsdrömmar i ett Kiruna som bokstavligen skakar under deras fötter. I huvudrollerna syns Lina Leandersson och Sebastian Hiort af Ornäs, från Låt den rätte komma in respektive Sebbe. Sofia gästar festivalen i ett face2face.

En annan långfilmsdebutant är Anthony Chen som i Ilo Ilo berättar om Teresa som rest från Filippinerna till Singapore på̊ jakt efter ett bättre liv. Hon tar jobb som hushållerska i en familj som till det yttre verkar perfekt, men som bakom stängda dörrar helt saknar kärlek.

Bluebird är en djupt gripande långfilmsdebut, samproducerad av svenska Erika Wasserman (Man tänker sitt, Avalon) och svenske Dino Jonsäter (Tinker Tailor Soldier Spy). Filmen handlar om skolbusschauffören Lesley som när hon når slutstationen på sin rutt återvänder hem utan att veta att en sovande pojke lämnats kvar i den iskalla bussen och under natten drabbas av hypotermi. Skuldkänslorna sprids och anklagelserna haglar. I en biroll syns John Slattery (Roger Sterling i Mad Men). Regissören Lance Edmans gästar festivalen för ett face2face. En annan som gästar festivalen är ingen mindre än den franska regissören Claire Denis (Chocolat, White Material) som kommer att bli tilldelad Stockholm Lifetime Achievement Award och visa sin senaste film Svinen.

Foto: Knut Koivisto
 

Slutligen ber jag festivalchefen Git Scheynius lista några sevärda filmer med feministiskt förtecken från festivalen, hon ger mig följande titlar:

Mademoiselle C Gloria LifeGuard Blå är den varmaste färgen Vic + Flo Saw a Bear White Reindeer Återträffen Afternoon Delight Cutie and the Boxer och Jin

Några av de nämnda filmerna kommer att recenseras här under själva festivalen. Fesitvalen pågår 6-17/11.




Prisad kortfilmsregissör redo för nästa utmaning


För ett år sedan vann kortfilmsregissören Johanna Paulsdotter 1 km film, vilket är en säker indikator på nya talanger inom svensk film (tidigare vinnare är bland andra Alexandra Dahlström, Babak Najafi och Jens Jonsson). Feministiskt Perspektiv tog ett snack med regissören som nu är redo för långfilmsformatet.

 
 

Hej Johanna, vad handlar din film om?

– Tolv är en historia om de bästa vännerna Alva och Tilde, vars vänskap sätts på prov under en dag på äventyrsbadet. Filmen handlar om viljan, eller icke-viljan, att bli tonåring och att "göra slut" med sin kompis.

 
Foto: Alexander Westergårdh

Vad vill du väcka för frågor med den?

– För mig kändes det viktigt att skildra den tidiga puberteten hos tjejer, om hur stort det är att få mens, att plötsligt vara olika och vilja olika saker, för jag tycker så sällan vi får se de här sakerna tas på det allvar dem faktiskt förtjänar. Det var liv och död när man var tolv år. Och mensen är en stor grej. Det är så primitivt och ett definitivt avslut på något som varit, vare sig man vill eller inte.

Hur mycket har priset betytt för dig? Hur har arbetsprocessen varit? Blev det som du hade tänkt dig?

– I och med priset har jag fått chans att utmana mig själv ytterligare som regissör. Filmen hade en stor budget för att vara kortfilm, med team och teknik som en långfilm och jag fick äntligen samarbeta med en producent. Det är klart det var en häftig utmaning! Arbetsprocessen har varit speciell, då flera delar av filmen utspelar sig under vattnet, på en sådan tropisk och svårhanterlig miljö som ett äventyrsbad, samt att jag har arbetat med yngre skådespelare än tidigare. Jag är jättestolt och glad över vår huvudrollsinnehaverska Malin Dahlbäck som aldrig tidigare filmat eller ens gått på casting innan den här filmen. Hon är helt grym! Trodde aldrig jag skulle hitta nån som var så perfekt för rollen som hon. Hon knockade mig helt enkelt med sin närvaro, sin blick, men också med sina ord redan första provfilmningen; ”Jag har vinnarskalle”. Då visste jag att hon var rätt.

Foto: Alexander Westergårdh

Många av ditt produktionsbolag Tjockishjärtas filmer handlar om normer, könsroller och sexualitet. Varför intresserar du dig för det?

– Ja, alla mina filmer berör det. För mig är det ett sätt att leva och ett ansvar jag har om jag vill ha en förändring i samhället och på bioduken. Jag önskar att ingen ska behöva bedömas utefter vad för kön vi har fötts med, och det finns inget som äcklar mig mer än att se en film där man oreflekterat porträtterar efter stereotyper, både karaktärssmässigt och filmiskt. Det är något vi pratar mycket med varandra om i Tjockishjärta när vi ska göra våra filmer; vad för konsekvenser och betydelser våra val av porträttering kan komma att få.

Kvinna och regissör, tror du att du har fått kämpa mer i branschen än du hade behövt om du var man?

– Jag tror att vi är på väg mot en förändring. Vi är många unga kvinnliga filmare som på olika sätt har fått vara med om stora satsningar på kvinnliga regissörer, så personligen har jag inte upplevt mig själv kämpa mer än någon annan regissör. Det enda är väl att man kan känna att man som kvinna har högre krav på sig. Att man inte har råd att misslyckas på samma sätt som ens manliga kollegor, för då kanske man inte får göra en film igen.

Framtida projekt?

– Just nu går jag som på moln av inspiration till en långfilm. Idén slog ner som en blixt och jag kan inte släppa den. Den kommer bli tekniskt avancerad med mycket specialeffekter och jag hoppas att jag ska få göra den. Det kräver år av arbete, men jag är redo.



Texterna publicerades i dagens Feministiskt Perspektiv.

;


Nu finns "Sister" på dvd, Schweiz Oscarsbidrag och en av förra årets bästa filmer enligt mig. Jag såg den på Stockholm Filmfestival i november och skrev sen denna recension för Feministiskt Perspektiv.

I en fattig och föräldralös lägenhet, i skuggan av en lyxig skidort i Schweiz, bor 12-åriga Simon (Kacey Mottet Klein) med sin storasyster Louise (Léa Seydoux). Eftersom hans syster är oansvarig och inte tar hand om sin bror (varken ekonomiskt eller känslomässigt) tvingas han stå för hela försörjningen. Hans metod är att varje dag stjäla skidutrustning från de rika turisterna för att sedan sälja vidare till barnen i området där han bor. Han stjäl inte för att kunna köpa Tv-spel och liknande utan för att ha råd med toalettpapper och för att stilla de värsta hungerskänslorna.

Filmens inledning ställer många frågor: Var är föräldrarna? Varför beter sig systern som ett barn och tillåter lillebrodern att stjäla och riskerar att åka dit? Det som slår mig tidigt i filmen är att det är kontrasterna som gör denna film så bra. Kontrasten mellan storasystern och lillebrodern, deras deprimerande höghus mot de sagolikt vackra Alperna, deras fattiga kläder mot turisternas överdrivna skidkläder och mötet mellan Simon och brittiskan Kristin Jansen (Gillian Andersson). I mötet med Kristin Jansen och hennes barn blir det, om inte innan, tydligt hur ensam Simon är och hur mycket han längtar efter trygghet, närhet och kärlek. Jag känner så mycket för Simon.

"Sister", som är Schweiz Oscarsbidrag 2013, innehåller fantastiskt foto, grymma skådespelarinsatser och en överraskande vändning. Den lyckas också med något ganska ovanligt: att vara ganska händelselös utan att vara allt annat än tråkig. Jag kan redan nu våga påstå att "Sister" är den bästa film jag kommer att se på festivalen och trots stor konkurrens är jag övertygad om att den kommer få ett pris på lördagens prisutdelning. Varför? Den känns som en kritiker- och publikdarling.

Betyg: 5/5

;


Nu finns "Call Girl" att hyra, filmen där kritiken (Palme, objektifering av tjejerna) överskuggade filmens enorma kvaliteter. När jag såg filmen på Stockholm Filmfestival i höstas blev jag överväldigad och satte en femma. Och jag håller fast vid mitt betyg. Läs nedan min recension.

Som Ruben Östlunds, Tomas Alfredsons och Lukas Moodysons filmer kommer "Call Girl" att bli en modern klassiker. Den har alla komponenterna: en intressant och spännande historia med många bottnar, en fantastisk skådespelarensemble med både okända och kända ansikten och är snyggt paketerad med musik, scenografi, kostym och foto i värdsklass. Vi möter Iris (Sofia Karemyr) och hennes väninna Sonja (Josefin Asplund) som hamnat snett i tillvaron. De lockas in i prostitution av bordellmamman Dagmar Glans (Pernilla August). 

Mikael Marcimain har valt att berätta om bordellhärvan på 70-talet genom barns ögon och historien blir därför ännu mer drabbande. Det är historien om män med makt som utnyttjar unga kvinnor. Filmen består av två sammanlänkande berättelser, den viktigaste (och mest lyckade) är den om flickorna och deras öde i bordellmammans händer. Den andra berättelsen handlar om gubbarna i kostym som utnyttjar sin makt och polisen som försöker sätta dit de ansvariga och skyldiga i härvan. Marcimain berättade på invigningen under onsdagkvällen att filmen handlar om olika konstellationer liknande familjer och kallade den skämtsamt för en "familjefilm". Jag älskar filmer som är underhållande och spännande men som samtidigt är modiga, provocerande och har något viktigt att förmedla. Det är ju inte direkt förvånande att mannen som långfilmsdebuterar gör ett mästerverk. Smaka på denna repertoar: "Graven", "Upp till kamp", "Lasermannen"!

Jag har för övrigt aldrig varit med om en så bra filmhöst tidigare där framförallt "Palme", "Searching for Sugar Man", "Hypnotisören" och "Äta sova dö" stuckit ut.

Betyg: 5/5

Se filmen här.

;
;