Jag försvann iväg lite. Igen. Men Skåne och jobb jobb jobb slök mig.

Just denna vecka står jag i en studio och pysslar med såväl kläder som inredning vilket är vansinnigt roligt men får mina fötter att yla efter fotriktiga skor.

På kvällarna ägnar jag mig åt att gymma, ut och springa i skogen, rädda snokar från att bli mos när de ligger och solar på asfalten och pilla med bilder som ska in på min hemsida.

Så eftersom jag glor på snygga män så kan ju ni också få göra det!

Dessa bilder plåtade vi för ungefär ett år sedan nu och fina Andreas karriär har ju minst sagt gått spikrakt uppåt. Stolt som en mamma är jag!

Att jobba med kvinnliga modeller är såklart jätteroligt men vackra män är inte dumt det heller. Särskilt när de har käkben att dö för.

Styling - Kajsa Tengvall

Fotograf - Ida Bobbo Ragnarsson

Eftersom jag inte får ha en sån här (för Mikael)..

..och eftersom en sånhär kattrackare känns lite att ta i, i överkant (enligt Mikael)..

..och vi faktiskt inte har tid för en sån här (enligt Mikael) så..

..tänkte jag såhär! (enligt mig själv) Om jag vann Bamarangs tävling om Chen Karlsson-lampan där man kan stoppa vad man vill i så är mina sucktande, längtande, saknande, trånande husdjursproblem över! För allra helst vill jag ju ha en hamster men eftersom Mikael tycker att dom är läskiga så klarar han inte av att se dom. Men om jag hade en lampa där man kan ja, stoppa vad man vill i så skulle ju hamstern kunna leva livets goda glada dagar i skenet av en ekonomisk och miljösparande lampa samtidigt som 1.85 cm man i strumplästen slapp bli hysterisk vid anblicken av en liten nos, en skojig rumpa och pyttesmå klor.

Grönska och välmående i mängder åt den lille i lampan och en from pojkvän som inget anar att familjens dammråttor fått sällskap av ännu en liten luden vän.

Oj. Eh. Jag försvann lite ett tag där. Men man måste ju jobba ibland!

Sandra-korven (det är bra att vara en korv alltså) utmanade mig på den här 11-frågor-leken och jag är ju inte den som bangar något sånt!

Såhär går reglerna:

- Each tagged person must answer the 11 questions given to them by their “tagger” and post it on their blog.
- Then, choose 11 new people to tag and link them in your post.
- Create 11 new questions for the people you tag to answer.
- Do not tag back to the person who has already tagged you.

Och här är Sandras frågor som jag besvarar:

1. Bo på en båt resten av ditt liv eller aldrig mer se havet? Att aldrig mer se havet vore en pina och jag skulle inte ha något emot att bo på en husbåt så jag väljer alternativ ett. Mikael har ju faktiskt ägt, och bott, på en båt på Strandvägen här i Stockholm så jag tycker att vi ska köpa en igen. Han säger att allt luktar tjära men det kan det ju vara värt?!
2. Aldrig mer äta middag tillsammans med någon eller aldrig mer få åka utomlands?

Jag lever för att resa så det vore ju fruktansvärt att veta att jag aldrig mer skulle göra det. Å andra sidan är ju hela grejen med att resa också att dela det med någon. Och då exempelvis äta! Inte för att jag är så intresserad av mat men det är ju nödvändigt.

3. Bästa stad i Sverige och varför?

Jag älskar Stockholm. Har alltid gjort. Ibland går det här stället mig på nerverna. Men det handlar väl egentligen inte om staden i sig. Annars är Malmö och Helsingborg favoriter. Stockholm älskar jag dock för att det är byggt på öar och man alltid är omgiven av vatten. För att det är en storstad i miniformat och för att vissa gator i Gamla Stan och Söder är så fina att de är knäppt!

4. Vad skulle du döpa ditt nya husdjur till? Vi säger att det är en hamster.

Jag har alltid tyckt om att döpa djur till högst bombastiska namn. Desto mer pompösa desto bättre. En hamster skulle jag nog döpa till Nietzsche. Eller Gaudi. Fast jag är väldigt inne på att döpa en framtida hund till Kalaspuffen!

5. Ditt godaste recept?

Jag lagar mat på väldigt basal nivå. Det är högst rudimentärt skapande med ingredienser helt enkelt. Men allt med quinoa, avokado och fetaost är gott!

6. Det brinner. Du får bara rädda en enda sak. EN, inget fusk. Vad? Ps. det får inte vara något levande.

Men gud i himmelen. SVÅRT. Kanske.. min stora skolplansch med världskartan?
7. Senaste lögn?

"Nej jag sover inte alls!" (jag har extremt svårt att kliva upp på morgonen och har typ SMguld i snoozing. Det händer liiite för ofta att jag vaknar av att telefonen ringer och då ljuger jag jämt. Förutom när mamma ringer. Hon genomskådar mig.)

8. Vinter resten av ditt liv eller aldrig mer få prata engelska?

Det blir ju svårt att resa om man inte talar engelska. Men vinter resten av mitt liv? Nää det fixar jag inte. Jag får vässa kroppsspråket.
9. Sak du önskar att någon ska uppfinna?

Ett botemedel förr oss som aldrig vågar tro att vi är bra nog och som trillar ned i dom där mörka hålen till depressioner. Livet kan ju inte vara en fest jämt men det ska vara tillräckligt festligt för att man ska orka gå upp varje dag.

10. Den finaste filmscenen som finns?

Jag har faktiskt ingen speciell favorit. Men när lilla tjejen dansar runt med hela sin familj på scenen i 'Little miss Sunshine' blir jag glad i hela magen och när de skriker under bron i 'Cabaret' tänker jag att det är en sorts ultimat lycka i all sin enkelhet.

11. Favoritdjur?

Mus-med-snabel. Har med största sannolikhet ett avancerat namn på latin och så men jag föredrar att säga mus-med-snabel. Kärlek vid första ögonkastet på Washington DCs Zoo och jag vill helst ha en hel liten hög. Annars gillar jag ponnysar och faktiskt det mesta med päls.

Nu har ju alla besvarat den här listan och jag är så himla sist på bollen. Så jag lägger inte till några frågor eller taggar vidare. Om inte någon känner ett skriande behov av det såklart.

Jag tycker att det är råfint med höga klackar. Det kan verkligen lyfta en hel klädsel skulle jag  vilja sträcka mig till att säga lite klichéeartat. Men jag skulle vara en rejäl hycklare om jag sa att jag gick runt i det själv. Ge mig en timma i ett par bekväma kilklackar och jag ser ändå i kors av smärtor och får tvångstankar om att amputera migsjälv med ett bestick.

   Det är superfint med alla vackra modetjejer som dör för Isabel Marant och går runt dagarna i ända i, inte kilklack utan platålösa, pjucks från Stella McCartney och får mer milslånga ben än vad de redan har. Men jag har taxben och de får jag leva med. För jag glider hellre runt i boots och är glad än i något som placerar permanenta ilskerynkor mellan ögonen.

Men ibland låtsas jag att jag har skitlånga ben och susar mellan vardagsrummet och köket i ett par Banana Republics från New York. Med färgglada strumpor i såklart.

Om jag får tillåta mig att orera lite om designsamarbeten så tänker jag göra det ett kort slag.

Jag brukar ju varken stå först, eller sist, i kön när H&M lanserar sina collaborations helt enkelt för att de sällan tilltalar mig. Tänker lite såhär, är inte hälften så snobbigt som det låter, att om jag vill ha ett märke så köper jag just märket; inte ett samarbete med det märket.

   För visst tyckte jag att nästan allt av Marni for H&M var jättefint (särskilt Coppolas film med Bryan Ferry + Roxy Musics gudomliga Avalon). Men.. jag vill inte dela dom plaggen med halva Stockholm. Chansen, dvs risken, är ju extremt mycket mindre att jag möter någon med ett plagg från Marnis huvudlinje. Dyrare ja, men desto mer unikt. Inte för att jag vill vara elitistisk men jag ser inte meningen med att köpa Marni for H&M eftersom det vattnar ur plaggets värde för mig.

Jag tycker det är bra att modehusen gör sig tillgängliga för den stora massan men i slutändan intresserar det inte mig. Kläderna tappar helt enkelt lite av sin.. untz.

Men OM jag skulle satsa på ett köp där någon av de dyra bjässarna gör ett gästspel i ett främmande rum så skulle det nog bli något utav ovanstående. Kenzo gör 60-talspoppiga tygskor med Vans, Marni rockar schyssta Acapulcodoftande plaststolar och Missoni låter Converses sneakers zigzaga sig fina. Jajemänsan.