Okej så högt upp kanske jag inte är, men jag hörde just den meningen i en låt. Jag chillar vid mitt fönster och lyssnar på alla ljud jag hör från mina grannar. Alltid musik och i perfekt volym. Ibland någon som visslar en melodi, men mest musik. Veronica Maggio och Oskar Linnros, hela dagarna långa. Undra om det är samma granne som alltid hör på samma musik eller om alla på hela Söder har gått och blivit kär i våra svenska artister? Ja, egentligen spelar det ju ingen roll. Jag tycker det är så sjukt mysigt.

Jag ser upp mot mina grannar mitt emot. Jag känner dom som har THE PENTHOUSE och dom har pride-fest på torsdag. Och det bästa av allt: Jag ska dit : ) !!!

Hur jag än försöker så är dethär med vardag inget för mig. Jag är lessen att säga det, men så är det. Jag ser på huset och längtar till torsdag. Eller åtminstone tills någon kommer med sin vita häst och räddar mig. Tills dess ska jag göra sånt som man måste göra om man inte bor i ett slott och om man ännu inte blivit räddad. Nämligen diska. Ooh. Underbart.

Minns ni? Jag minns det som att det var igår. Vasabon (eller Närpesbon?) Johan Becker från då han var med i Fame Factory.

Ganska sent igår kväll kom jag hem till mitt Södermalm igen. Det känns som att veckan i Vasa gick så sjukt fort. Jag veet att vi båda har vart kassa på att blogga, men hoppas att ni haft överseende. Det har bara vart så svårt att få tiden och fokuset att räcka till. Ni vet, vi snackar wedding-tider. Då är det svårt att hinna med. Vi båda har givetvis tänkt på er kära läsare konstant, och framförallt när vi satt i kyrkan (såklart!). Vi försökte få prästen till att ta en paus under vigseln så vi hann blogga lite, men han vägrade. Förlåt. Dryg prälle.

Nåväl. Vasa har än en gång levererat. Fantastiskt väder, fantastiska människor som bor i stan, och ett fantastiskt bröllop!! Vad mer kan man begära av några dagar i vårt kära grannland?

Det suger rätt hårt att vara tillbaks at the office.. Det är ju den där välbekanta känslan som kommer krypandes, ångesten över att allt roligt är över nu. Igen. Jag har haft en helt grym vecka och lärt känna alla härliga människor ännu bättre, gjort en massa roligt, som vanligt inte hunnit med allt jag velat, inte hunnit säga allt jag borde, skaffat nya vänner, sagt "vi ses väl snart igen?", hoppat på planet hem och knappt fattat att jag ens varit där. Snopet.

Tid. Tid är ju allt! Varför går tiden alltid så fort?

Nå niin. Jag får väl trösta mig med att hemma är ju ändå hemma, oavsett hur roligt det är att vara iväg och resa. Hemma är också bra. Och jag hoppas att Vasa kommer hit på besök snart (hihi, känn pressen nu alla ni som lovat att komma till stan i höst!).

Nu ska jag äta lunch så det inte sker en avlidning här på kontoret. Det vore hemskt onödigt.

Kiitos.

Efter en ganska lång dag så har jag nu flytt från Strampen och hela gänget, hem till Tildas mor. Jag känner mig lite som Ferdinan under sin korkek när jag sitter här och pysslar med det sista. Jag njuter av tystnaden och lugnet före stormen : ) Snart kommer brudarna hit och då lär det bli fullt ös igen!! Jag ser fram emot morgondagen och all kärlek som kommer att spira <3

Hej alla! Just nu är fokuset på liiite annat än bloggen! Vi får be om ursäkt för det men vi pysslar för fullt med förberedelser inför morgondagens bröllop.

Nu ska vi kila iväg för ett sista genrep och få det sista på plats!

KRAM från Vasa