Satt och letade efter en bild i min gamla blogg och fick skumma igenom arkiven runt årskiftet 07/08 men försvann totalt in i en nostalgisk liten personlig resa.

Inte nog med att min garderob både är en helt annan, och precis densamma, jag är också så himla förändrad som människa. Men just klädesmässigt är det ofantligt kul att se. Vad lekfull jag var och hur jag blandade hej vilt från dag till dag. Till viss mån gör jag det fortfarande men jag kan sakna den där blandningen av vuxen och barn, färg och form, stil och årtionden.

Ni som inte läst min blogg så länge (och ja, jag ska verkligen fixa så arkiven flyttas över hit till Whatsupsthlm.se) kan kika tillbaka på gamla bloggen om ni vill.

Tills dess bjuder jag på en liten bildkavalkad.

Jag och 70-talet vi har alltid gillat varandra. När denna bild togs var jag 18 år, tror jag, och jeansen hade jag haft sen jag gick i sjuan. Haha

En av mina coolaste second handklänningar. Bar den och jackan på VRs första bloggala/mingel/fest faktiskt.

Här började min fäblesse för knästrumpor.

Blusen är Bitte Kai Rand och något utav det första jag köpte på second hand. Hade haft den länge länge men inte riktigt vågat använde den.

Bodde fortfarande hemma så jag hade hela vårt hus och trädgården att plåta dagens i.

Åh! På natten efter att jag plåtat min första spelning i Åre på Bygget. Armaniskärpet är min mammas gamla och suveränt eftersom det är vändbart - på ena sidan rött och på andra svart!

Jag gjorde min egna tolkning av den första catwalkvisningen som totalt tog andan ur mig - Guccis AW 07. Mustiga färger med Busnel och Burberry användes.

70-talsflört igen. Poser schmoser.

Fast 60-tal är ju inte heller helt fel. Och lugg är banne mig inte så fel det heller.

Knäppt kort hängselkjol från Topshop i London och lika knäppt långt hår.

Jag klapprade omkring hemma i 10 - 12 cms klackar bara för att det kändes så fint till kläderna.

En annan sak som är annorlunda är hur mitt liv ändrats. Under den här perioden var jag stundtals som absolut sämst och mådde fruktansvärt dåligt vilket märks på kroppen. Ibland önskar jag tillbaka såsom jag såg ut då men när det kommer till kritan är hälsan viktigare än något annat. (Jag hade alltså inga ätstörningar utan det var andra problem.)

Även om jag inte går runt i killerklackar särskilt ofta (eller särskilt bra) finns det få saker som fångar mitt öga och min uppmärksamhet såsom ett par riktigt snygga och gärna annorlunda skor. Och helst ska de vara tillräckligt skyhöga för att man ska kunna bryta minst en handled om man trillar.

1. om jag inte missminner mig, ett sammarbete mellan Wivianne Westwood och det lekfulla märket Melissa. 2. hardcore DIY från en amerikansk bloggerska. Ett par riktiga porrpjucks omvandlade till en svart, smutsig rockhistoria. 3. mina drömmars skelettskor från Dsquared. 4. samma som nummer ett fast i svart plast. 5. också DIY. En chiffongdröm på genomskinlig sula.

Gårdagen spenderades på en grå trägbrygga vid vattnet, i en båt med wakeboardåkande killar som höll på att skutta upp och ned av glädje, badandes från klipporna och bara sittandes

på en veranda från ett idylliskt hus på Ingarö med utsikt över skärgården. Episk dag utav magiska proportioner. Livet borde alltid vara en solig augustidag med värme som får kroppen att bli varm innifrån och ut.

   Nu planerar jag inför jobbet med Ida Pyk den kommande modeveckan och knaprar potatisbitar med galna mängder grillkrydda. Skön helg.

Som innan nämnt handlade jag ju en del på loppis när jag var i Skåne. Detta är skörden från en dag på två olika ställen ute på Bjäre, utanför Båstad.

Helt oanvänd, med lapparna kvar, angorajumper från Filippa K. Fick den för 30 kr (!) och jag ska ha den till svarta jeans och en skön kavaj eller ovanpå en slapp klänning tror jag.

(Den mousserade cidern kommer från en gårdsbutik. Om jag kunde skulle jag enbart handla på små gårdsbutiker. Allt är som taget ur en Astrid Lindgrenbok.)

Haffade ett halsband som handgjorts av indianer i Californien för 10 kr och en silver berlock/hänge till ett halsband för 5 kr. Kalasbra! 

Sen ska jag ju göra en rejäl tavelvägg i nya lägenheten så jag har dammsugat loppisar på bra ramar och tavlor. Denna köpte jag för 20 kr och silverfärgen på själva ramen är blekt och fint avskavd här och där. Jag bara plockade ut akvarellmålningen innuti och satte i en bild jag hittade bland massa tidningar.

Pic. Sea of Shoes. Dock fick jag en bild på den här skon skickad till mig av en killkompis för ett tag sedan som bara skrev: "är det här inte precis någonting som du skulle vilja ha?" Oh ja, är svaret på det. Alice i Underlandet är lika mycket inspirationskälla för mig som Nightmare before Christmas.

Jag ska strax lägga in mängder med bilder från min kamera så att de sista dagarna jag är hemma ska kunna bli en sjuk jäkla bildkompott med DIY, pyssel, kläder, second hand och vintagefynd, sötsaker och annat fint, bra och roligt. Igårkväll hade jag besök av min kära Nathalie och nu ska jag strax pilla undan all nytvättad tvätt på golvet (den torkar där..) så att bästa Isabella från märket Bella o Bastian får plats att mysa runt här.

I vanliga fall är jag mycket av en ensamvarg men nu när Grisen är borta och jag jobbar som en besatt på dagarna kan jag inte tänka mig något bättre än att vara omgärdad av vänner på kvällarna.

När jag ligger hemma och är sjuk, som idag, och dagens höjdpunkt är apelsiner i skivor (som jag förövrigt är allergisk emot så höjdpunkten toppas av en brännande känsla i hela munnen) är mitt behov av flärd som störst har jag märkt. Jag vet inte om det har att göra med att min kropp och mitt sinne förargar sig över att mottot everyday is dress up day för en gångs skull får stå tillbaka för metervis av mjukt grått collegetröjetyg eller för att litervis med te och en snytpapperssårig nästipp känns så fruktansvärt oglammigt. Men jag längtar efter överdådiga smycken som klirrar mot halsen, sidentyger som ligger svalt mot kroppen och festligheter med extra jävla allt.

Jag önskar mig Guccis aw-kollektion 07 och 08, Indiskas fantastiska sammetsjacka, broderad folklorism, ryska influenser och bohemisk lyxhippiekänsla.

Det närmsta jag kommer detta är att måla naglarna i Sephoras mandarinfärgade lack som är i ungefär samma färg som Iekelienes sidenblus. Wowkänslan är inte total.

Om jag nu ska vara gnällig så är det ju måttligt kul att mina föräldrar inte ens behagar ringa mig för att tala om hur fantastiskt de haft det i Qatar och Kuala Lumpur. De ringde mina bröder. Men inte mig. Jag är barnet på Frostmofjället helt enkelt. Ensam, borttappad, kall och hungrig.