Idag har jag diskuterat könsroller och genus inom modevärlden och speciellt inom vintage och secondhandsvängen. Otroligt intressant eftersom vi kom fram till faktumet att svenska män ofta visar sig vara väldigt mycket modigare när det kommer till att handla andra handskläder. Kanske för att man här i Svearike inte är lika rädda för att vara metrosexuell, att vara unik, sticka ut och bära sådant som strider emot könsnormen? En intressant diskussion som vi lämnade oavslutad så länge. Men efter att ha pratat om killar i New York, pojkar i Paris och män i London insåg vi att svenskar är ganska i framkant.

Kul!

Långa landet falukorv och mellanmjölk kan också.

Om jag var kille skulle jag lätt använda dessa manschettknappar som min morfar gjorde på sextiotalet. Små saxar på klarblå emaljbotten! Nu tänker jag tvinga på Mikael dem istället.

Någon som frågade häromdagen vad min morfar hade för yrke. Har ju visat upp en del av hans emaljsmycken på senaste tiden så därför är det kanske lätt att tro att han gjorde något sådant men det är ganska långt ifrån faktiskt. Han var läkare med egen mottagning. Mycket jobb så på fritiden var han kreativ som få. Kanske därifrån jag fått min pysselådra?

Skriv en kommentar

Men så fina!

Han var ju verkligen jätteduktig! Kul att det går i släkten :)
Kan tänka mig att man behöver få utlopp för kreativitet och lite galenskap ( galenskap = www.expressen.se/halsa/1.1992169/fin-grans-mellan-kreativitet-och-galenskap) om man har ett så ansvarsfullt jobb.

åh, vilka fina!

Items klockor känner jag till och jag kollade upp de andra du skrev om. Snygga, men jag är inte så mycket inne på digitala grejer faktiskt. haha, kan bero på att jag måste tänka så länge för att vara säker på vad klockan är..

vilka fina!

himla schysst diskussion där.
ps. du är himla fin. puss,

oj vilka fina!

var det klump-i-magen-skolprojektet som visade sig vara sådär intressant? Jag gillar när saker går över ens förväntningar.

Jag tycker ändå att det är för få killar i sverige som vågar, men. Dom som vågar, ja. Dom syns! Och det gillar vi! Stockholms grabbar är ju väldigt bra på det, har jag märkt.

Ja alltså, min pojkvän vågar litegrann. Men jämfört med London-boysen så vågar han extremt mycket, sen ska vi inte ens tala om boysen i resten av det här landet.... :)

Kommentera