För det mesta går min inredningssmak mer år det exotiska, österländska och färgglada hållet utan att passera gå. Jag uppskattar gamla ting med mycket karaktär, saker med historia, struktur, mönster, form och färg. Men allting behöver en balans och min kärlek till havet och natur väger upp det eklektiska och ibland överväldigande intrycksmättande.

Om jag bara kunde skulle jag ha ett hem med enbart naturliga material och främst då trä. Det finns något så tryggt, så jordnära, i genuint avskalat trä.

Det är därmed inte fy skam att ha en man som arbetar med just trä och dess design/snickeri då jag kan önska mig det mesta som går att utvinna ur en högrest skogsinvånare.

Som vid varje sommars försiktiga början längtar jag mer än något annat till havet och vårt hus i Skåne. Och som varje sommar plockar jag på mig en samling med drivved och pinnar. För att de är så fina. Med sina ljusa, knotiga kroppar och släta yta.

I år ska jag dock inte bara låta min samling ligga utan faktiskt göra något med dem!

Min fascination för glas går ju väldigt bra ihop med drivved. Enkelt sätt att låta båda komma till sin rätt. Element bredvid element av moder jord.

Hittade dessa fantastiska möbler från Bleu Nature häromdagen. Det är någonting just så rent med näsintill oarbetat och bara lätt slipade träplankor.

Även dessa inredningsprylar är från Bleu Nature. Jag älskar tanken på att använda trä i den form man "finner" den utan att göra så mycket mer med den än att sammanfoga med ett annat objekt. Som att ställa en liten skog av pinnar och låta det vara en lampfot. Eller använda ett par solblekta stubbar till stolsben.

Men just drivved är och förblir min favorit. Bitar/pinnar/grenar som tumlat runt i havet och sedan torkat på en strand. Nötta och kantstötta.

Varför inte bara ställa ett par plankstumpar från ett gammalt båtskrov vid handfatet?

Appropå både sommar, Skåne och drivved så är något utav det finaste, och mest märkliga, jag vet konstverket Nimis. Gjort av just drivved som flutit iland vid Kullahalvön, mellan Mölle och Arild, av konstnären Lars Vilks (han som även gjorde profeten Mohammed i form av en rondellhund). Har man vägarna förbi den skånska västkusten en solig dag tycker jag det är mer än väl värt ett besök på denna fantastiska, om än smått otillgängliga, plats och makalösa konstverk/gigantiska klätterlekpark. Det är en syn utan dess like.