Februari 2012

pics. tumblr, johnér, flickr.

Nu åker jag och Mikael ut till Arlanda och väntar på att få hoppa på planet som ska ta oss till Doha, Qatar. Efter en liten sväng där så flyger vi vidare till Sri Lanka och lever öliv i några veckor. Jag planerar att surfa, titta på fantastiska tempel, köpa krimskrams, klappa bebissnablar på elefantbarnhem, äta massa ris, klättra upp på heliga berg och ligga under palmerna och läsa.

 

Bloggande blir nog ganska svårt eftersom jag ska göra just allt ovanstående. Men

desto mer när jag kommer hem!

Pepp pepp PEPP!

Vi ses i mars vettja.

Tre fina grejer såhär en fredag i februari.


Paket ser absolut allra bäst ut som gubbar med mustasch. Vimplar hänger bäst i form utav utskurna mönster. Moln är den bästa formen.

De senaste dagarna har det varit så intensivt jobb att jag ungefär glömde bort hur Mikael såg ut eftersom jag träffade honom så lite. Att satsa helhjärtat på sin karriär har liksom det som baksida. Att man finner sig stående halv elva på kvällen med en reflexskärm i huvudet, en skål med morot och kumminsoppa i ena handen och fixar en modells jävligt flådiga kristallsmycken med den andra näven.


Vi har jobbat med filmreklam för anrika, franska märket Baccarat som gör allt ifrån glas till ljuskronor och smycken i kristall alltså. Och såhär såg det lite ut genom min instagram.

Värsta bästa ljusterapin med ungefär en miljard wattslampor som strålar in från alla strålkastare. Vi höll dessutom till i fina Tvålpalatset vid Mariatorget på Söder så det var idel franska dörrar och knarriga trägolv.

Såhär ser rosor för 10 000 kr ut.

Jag matchade pastellhavet en dag i tunika från Oman, tröja gammal som gatan och H&M-halsband.

Ibland får man stå lite bakom en dörr och sen när producenten säger "nu!" springa fram med massa rosenblad som ska kastas upp i luften av en modell. Sen går man och mördar fler rosor så att det kan kastas i en evighet.

Trött som ett as på tunnelbanan hem. Tog med en gul gisslan att ge till Mikael.

Appropå gula, fina saker så hade en av smink och hårtjejerna denna Balenciaga i tweed. Galet begärlig.


ps. skulle man ha lust att följa mig på instagram så är namnet florencekajsa ds.

"I trust her instincts over mine"

Se filmen HÄR.

Ett fantastiskt fint porträtt av designern Rick Owens och hans

fru Michele Lamy. Otroligt rörande och vackert om deras jobb tillsammans,

sätt att tänka och varandra.

 

Slutscenen med hennes svarta fingertoppar är så otroligt härlig och obskyr.

"who say a nail has to be the size of a nail?"

Precis så.