Förutom att jag inte skulle tacka nej till allt jag tecknat ovanstående (har som varje säsong dille på accessoarer från Prada och Marni och seriösa crusher på kappor från Burberry) skulle jag heller inte skaka på skallen till ett friskt öra som jag kan höra på, en hals som slutar ömma till morgondagens kalas i Uppsala och övrigt lugn och ro i denna stressad kropp.
Jag känner mig själv väl och för tillfället är jag i en sån enorm obalans. Jag sover i princip ingenting, vrider och vänder på saker och nöter sönder hjärnan på livet/jobb/mig själv/framtiden/universum. Jag önskar att man kunde trycka på paus, få lite perspektiv och sen fortsätta med laddade batterier. Men jag tar mitt slöa öra och jobbar på. För någongång vänder det. Och jag stod ändå med Jimmy Choo-skor upp till armbågarna idag på plåtning och det är ju inte så himla illa.
Livet går i tankens riktning osv osv etc. Så jag försöker tänka rätt.
Så fin liknelse du gav, med hjärt och lungräddning för blommor! Sant.
Känner igen det du beskriver här ovan, skulle också vilja trycka på paus. Flera gånger. Nu är en sån period. Det ska gå! Men lite andrum hade inte skadat=)
Lycka till med allt du tar dig för!
älskar allt du ritar som vanligt! haha, ja, det känns galet att jag snart ska börja leva i verkliga livet. sjukt läskigt och lite spännande. även om jag är vuxen på pappret kommer jag alltid att vara ett barn i sinnet dock, så du behöver inte oroa dig!
Jag känner likadant, som om det krävs något väldigt litet för att få mig att tappa balansen. Jag försöker tänka bort känslan, men den biter sig fast. Kanske är det vintern.