Jag erkänner motvilligt och under press att jag ibland tycker att Lana del Rey är okej. Jag tycker fortfarande att hela grejen med henne är ganska pretto och plastigt men samtidigt så tecknar jag jobb väldigt bra till hennes musik av någon outgrundlig anledning. (På samma outgrundliga sätt som musiken till Twin Peaks får mig att somna som ett litet barn)

OCH, som nyfrälst blomsternymf och växtknarkare så ser jag rosenskimrande på hela tanken med blommor-på-huvudet-grejen. Så nu ligger det en hög med loppisshoppade fakeblommor och väntar på att limpistolen ska gå loss. 

Kan bli episkt eftersom jag har helt andra ramar för vad more is more innebär. Och less is more för den delen också. 

Den här tecknade jag ju i höstas i någon sorts Lanainspireratdelirium.