Här om kvällen var jag på en väns väns avskedsfest på ett litet queerställe i Stockholm... Där råkade jag ut för The passive agressive faghag (faghag är alla bögars tjocka tjejkompis).

Killen, som jag aldrig riktigt fick pli på om han var gay eller inte, hävdade bestämt att vi träffats förut och att jag hade nypt honom i börstvårtan och försökt hångla med honom. Han var sinnesjukt söt med sitt lockiga hår men jag kunde verkligen inte placera vart vi hade träffats. Varje ord, varje blick varje rörelse var totalt bevakad av hans passivaggressiva faghag som låg som en blöt filt över honom.

Till slut frågade denna trysexuelle skapelse om vi skulle åka hem till mig, "BINGO RINGO" tänkte jag, äntligen a cashual fuck som jag verkligen var i behov av. Medan han gick på toaletten vaktade jag hans öl och fick ett helt moraltalk av hans faghag;

"Du måste ta det försiktigt med J, han är oskuld, han har aldrig legat med en kille förut, du måste ta det lugnt, du måste vara försiktigt med honom."

Herregud, kände hon så väl till mitt rykte... Hahahah att "ta det lugnt" ligger inte riktigt i min natur... Och inte tog jag det lugnt heller... och för att säga så här, jag tror knappast att han va oskuld med tanke på att det var bord, soffor, diskbänkar, handfat, balkongräcken och golv innkluderade i den ca 45min långa sexakten som slutade med att den förvirrade trysexuelle skapelsen försökte dra en rövare om att han hade varit oärlig och att han hade pojkvän.

Jag försäkrade honom om att jag var gammal i gemet och att han inte behövde oroa sig men att det nog var bäst att han tog en taxi hem...

Idag satt jag på tunnelbannan på väg hem från jobbet.

I mitt fyrsäte satt det en mörkhyad man och en vit kvinna och jag....plötsligt kom en halvsnygg stureplans kille coh satt sig mittemot mig....jag satt och tittade på honom hela tiden och snart väcktes en tanke i mig...

"Stackars lilla vita hetrosexuella man". Inget har han att skylla på, inget givet utanförskap, he is on the top of the world. Jag kan alltid skylla på att jag är bög coh har haft det svårt, den färgade mannen kan alltid skylla på sin nationalitetoch tjejen kan alltid skylla på att hon är kvinna. Men vad ska den stackars vita hetrosexuella mannen skylla på.....stackars stackars stackars vita hetrosexuella man.

Jag kommer nog aldrig sluta älska Carola på ett oerhört ironiskt sätt. Det finns nått spännande med högerkristna religösa människor som på samma gång är en dirket länk till satan.

Carolas nya julskiva heter "Carolas jul i Betlehem" och på om slaget kan vi se Carola kanalisera jungfru Maria. Ta nu i beaktan att den inte heter "Carola - jul i Betlehem" utan "CarolaS jul i Betlehem"... jag tror att hon å det bestämdaste hävdrar att hon själv var med på ett hörn den där gången för 2000 år sedan. Innerst inne vet nog bara hon själv sanningen att hon födde både Belsebubb och Jesus Kristus där i spiltan.

Vilka jävla förlossningsvärkar hon måste ha haft.

Ta ingen skit Carola, see you in hell.

Jag förstår inte hur jag lyckas men jag suger åt mig psyksjuka männsikor... alltså inte killar som är taskiga utan seriöst psyksjuka människor. Har en ny tjej efter mig nu som kom in på jobbet åtta gånger och frågade efter mig. Hon är (om man ska tro henne själv) Fröken Medelpad-98, hon ska vika ut sig i Slitz, fly med en svart zignerare till Finland och starta en modellargentur som ska heta Aida... hon är FAB...

Sen har vi Leila K som kommer in på Åhelns City då och då och säger att jag har fixat gig åt henne för att jag känner någon snubbe i GBG... underbart.

Ikväll avnjöt jag en underbar middag i godavännerlag på Bröderna Olssons... på vägen hem på tunnelbanan träffade jag och Carro killen som spelade Nils Karlsson Pyssling i Astrid Lindgrens filmatisering.

Helt sjukt pinsamt när man bara "Men tja... är inte du från Borlänge, jag känner igen dig sååå väl..."

Gårdagen var i särklass den värsta dagen i hela mitt liv, det kändes som att när som helst skulle någon komma fram och säga "Smile your in the candy camera".

Det började med att jag skulle till Uppsalaoch jobba, blev sittnde mellan centralen och Karlberg i en timme innan tåget evakuerades pga elfel (könsjukdomar och sj är guds sätt att straffa mänskligheten från allt gott).

Väl tillbaka på central stationen i sthlm och över 1 timme försenad till mitt jobb i Uppsala upptäckte jag att x2000 gick så jag frågade om jag fick åka med tilluppsala på min inter citytåg bijlett eftersom alla dom tågen var inställda. Självklart så fick jag itne göra det så jag gömde mig på toaletten och plankade till Uppsala.

Väl i uppsala sprang jag till jobbet för att hamna mitt i ett bankrån, tydligen så ahde rånarna också placerat ut en bomb påstora torget, så där stod jag i hällregn i uppsala utan ett jobb att gå till och inga tåg som gick till sthlm pga elfelet.

PANIK!

Ringde Mia som var och jobbade i Gränby, den kvinnan har någon förmåga att dyka upp som en räddande ängel. Åkte ut till henne där vi skulle bygga ny Diordisk på Åhelns....inga varor hade kommit alls utan där stod vi med två nagelack som var det enda som hade levererats....katastrof, efter många om och män bestämmer vi oss för at återvända till sthlm....med bil.

En långtradare har vält på vägen så det hela tar extremt lång tid när vi plötsligt i Upplands väsby upptäcker att vi glömt en skit viktigt kartong i Uppsala, inget att göra än att återvända till uppsala igen, hämta kartongen och tillbaks till Stockholm. Undertiden kukar ACn i bilen ur hela tiden så ena stunden är det 16grader och andra är det 38....

I bilen får jag veta att jag förmodligen har blivit smittad med svinkoppor....Hallelujha, jag funderade tyst för mig själv om gud verkligen tycker så oerhört illa om mig...suck.