Björn Ranelid. Snacka om att den snubben väcker känslor. Jag har efter Melodifestivalen (där han tydligen gick vidare) mer eller mindre hört alla i min omgivning såga honom, kommentera hans utseende och på alla sätt förringa, håna och i allmänt uttrycka sig som några jävla idioter.

Ni som ylar över kvalitén i hans nummer ska hålla käften. Jag arbetar i branschen och ni fattar inte hur vi - som arbetar UTANFÖR lilla skitsverige - skrattar röven av oss åt ALLA bidragen. Det är så fantastiskt dåligt att det är ren humor. Artisterna kan inte engelska, de kan inte sjunga, låtarna är skrivna av gubbar och föredettingar vars utveckling inom musikskapandet helt har avstannat. Det är direkt pinsamt från början till slut.

Det är inte en fråga om vilket bidrag som är bäst utan helt och hållet vilket bidrag som suger minst.

Jag sågar Melodifestivalen för den är pinsam och har INGENTING med bra musik att göra. Det är ett dreglande skitjippo för - och av - idioter.

Ranelid är för alltid i min ringhörna eftersom han en gång trollade fram en av de vackraste meningarna jag vet.

"Bär ditt barn som den sista droppen vatten i en öken".

Så... Ranelid... skit nu i den där sunktävlingen. Ge dem inte nöjet. Ge dem inte tittarsifforna. Jag vet att SVT & Christer Björkman har räknat med hatet som uppkommit och utnyttjat det - och dig - för att skapa rubriker. Skapa dina egna och hoppa av skiten... det har nämligen aldrig hänt innan.

Punkt.

AB - Exp - 2 - 3 -

Nya "forskningsrön" runt "sjukdomen" fetma dyker upp med jämna mellanrum. Det senaste är från Finland och som vanligt när det handlar om saker från Finland så är det så klart dåligt. Så här:

"Det är i det centrala nervsystemet hungersignalerna hanteras, det är också därifrån aptiten styrs. De finländska forskarna från universitetet i Åbo och Aalto-universitetet i Helsingfors har i sin studie fått fram nya bevis på att det är hjärnan som spökar när vår matlust blir för stor. Att vi vräker i oss mer än vi behöver verkar bero på en obalans mellan de delar av hjärnan som styr vårt belöningssystem och de delar där förståndet sitter."

Det är alltså hjärnans fel att tjockisar äter för mycket. Hjärnan har hand om massor med saker. Hjärnan styr armar, händer och får dem till att forsla mer och mer mat till munnen. Som sedan tuggar maten och sväljer den. Det är en väldigt ond hjärna som ser till att tjockisarna blir tjocka. För att säkerställa att tjockisarna inte slutar äta levererar hjärnan endorfiner för att "knarka" tjockisarna till ett tillstånd där de fortsätter tugga maten. Under tiden detta sker sitter tydligen tjockisarna hjälplösa, i ett mörkt mentalt hörn i sin egen hjärna och gråter över sitt öde.

"Deras slutsats är att hjärnan spelar en stor roll för fetma och övervikt."

Grattis Finlandsforskare! Det är bra att ni sparkar in öppna dörrar! Resten av världen är helt övertygade om att det är tjockisarna själva bär ansvaret för sin fetma. Jag känner en snubbe som MÅSTE gå till gymmet fyra gånger i veckan för annars ser hans ämnesomsättning till att tjocka till honom. Detta är han medveten om och därför gymbesöken. Han tycker det är skitdrygt (4 ordentliga gympass i veckan när man har familj är jobbigt!) men som han själv säger: "Vad fan är alternativet? Att bli tjock?"

Det är ändå lite roligt med tjockisarna och deras forskarvänner. De har den senaste tiden fått det till att det är genetiskt, att deras celler fungerar annorlunda, att det är ett virus och nu är det alltså hjärnans fel. Win! Det vi ser är ett slags världsrekord i att slippa ta ansvar.

Om tjockisarna inte vill äta, men hjärnan "lurar dem" till att göra det ändå så snackar vi alltså någon form av missbruk. Missbruk är ingen "sjukdom" utan helt enkelt ett resultat av ett klent psyke hos en individ som inte kan ta sig i kragen.

"Vad du äter! Inte konstigt du är tjock!"

"Nej, det är min hjärnas fel! Allt smakar så gott!"

"Det är väl för fan DIN hjärna. Hjärnan är ju du! Sluta ät!"

"Jag kan inte!"

"Vad fan! Ge fan i min mat! Håll dig på din sida av bordet!"

"Jag kan inte sluta! Hjääärnaaaaan styyyyyr!"

"Argh! Det där är min arm!"

"Maaaaaaaaaaaat! Ge mig maaaaat!"

Påminner lite om zombiekulturen. Man kanske borde göra en splatterfilm? "Attack of the fatties!". Jag ser framför mig där filmens hjältar (kanske ett slimt, vackert par) kämpar sig förbi horder av tjockisar som försöker äta världen. Det ska finnas med hagelgevär, en plogbil (Yes! Jag ser det framför mig!) och massor av explosioner! Vi snor den där virusidén de hade och gör så att om någon blir biten av en tjockis så utbryter kraftiga svettningar och allt ser efter några timmar plötsligt mycket gott ut.

Favoritscenen är när hjältarna tar två skivor C4 med en granat i mitten och räcker fram den till den fruktansvärda "person noll" - Ursprungstjockisen som startade det hela - med kommentaren:

"Mac Boom?" säger hjälten och försöker trycka ut den explosiva sandwichen genom en dörr.

"YAAAARGH!!! Give me burger! Must eat!" säger fettot medan tjocka fingrar ivrigt trycker in rubbet i munnen.

*Anomnomnom...*

Boom!

End credits.

"Pappa."

"Hm?"

"De kommer nog ringa från skolan idag."

"Jasså? Varför det?"

"Vi hade en liten konflikt under utflykten idag." säger han där han står och kör små cirklar med ena foten framför sig.

"Jasså, det hade ni? Om vad?" undrar jag.

"Jag kallade en extralärare för får." berättar sonen.

"Ajdå." säger jag.

"Jag kan ha bäat lite med." lägger han till.

"Ouch." säger jag. "Får man fråga varför?"

"Jo... du vet vi har fruktstunder när vi är ute? Och när de andra var klara med sina äpplen så kastade de dem i en buske i skogen."

"Ja?"

"Och jag och en till... vi åt bananer... men när vi kastade våra bananskal så var det en lärare som blev arg och sa att man inte fick kasta bananer i naturen."

"Va? Varför inte då?"

"Det visste hon inte. Hon sa bara att det fick man inte för det var inte bra."

"Ok."

"Så då började vi fundera på varför man inte fick kasta bananer i skogen. Men då blev hon sur och sa att hon inte visste exakt varför men man ska inte göra det. Och så sa hon åt oss att hämta bananskalen."

"Och då?"

"Då sa jag att folk som gör på ett sätt utan att veta varför är får."

"Och?"

"Ja... sedan började vi bäa."

"Vad gjorde ni under tiden ni bäade?"

"Hämtade bananskalen."

"Ok. Bra. Då vet jag."

Det var några dagar sedan men jag har inte fått ett samtal. Dang it.

I Uppsala har man en regel om att varannan övergångsskylt ska ha en fru Gårman. Vilket är ett mycket bra exempel på hur löjliga dimensioner en urspårad jämlikhetsdebatt kan få.

Glöm nu inte bort att det är i det politiskt korrekta landet Sverige vi bor i... så problemet var självklart inte löst genom att introducera en kvinnlig symbol... oh, nej... nu "måste man" byta ut skylten eftersom fru Gårman inte var tillräckligt pk. Hon är alldeles för yppig och har för kort kjol enligt kritikerna. Hon är helt enkelt för snygg.

Den "förbjudna" fru Gårman - jabba!

"Korrekt" fru Gårman - ZZzzzzzzz

Förresten är det tur att man anar lite längre hår på den "korrekta" fru Gårman. Annars hade det sett ut som en blottare på väg till parken.

Jag inväntar nu med spänning alla genusförespråkare som vill ha en "hen"-skylt. Det måste vara 100% rättvist i det här landet... för annars kan någon bli kränkt. Och i Sverige är det lika illa att bli kränkt som när ett land anfaller med kärnvapen.

Jag vill bara påpeka att samtidigt som den här diskussionen pågår i Uppsala så händer det riktigt allvarliga saker i vår omvärld.

SLUTA BRÄNN VÅRA SKATTEPENGAR PÅ TRAMS!

En av de bästa böcker jag läst på mycket länge. Den handlar om Ae, en av universums sista kriminella, som blir rekryterad att eliminera en planets population. Det första som den hemlighetsfulla uppdragsgivaren gör är att befria Ae från hans fängelse i en stjärnas mitt.

Varför heter boken "Stone"? Tja, det får du reda på redan i första kapitlet.

Adam Roberts är en av de absolut bästa SF-författarna just nu. Läs. LÄS!