Utan rädsla finns inget mod. Och mod, ja det verkar vara drivkraften hos Alabaster dePlume – en musiker som gjort det till sin konstnärliga strategi att hoppa huvudstupa in i det som skrämmer honom. Det kanske låter som ostigt självhjälpsbabbel, men det är så Alabaster dePlume jobbar, hans mål är att desarmera lyssnaren och öppna för empati. Han heter egentligen Angus Fairbairn och var verksam i diverse noisekonstellationer hemma i Manchester innan han lärde sig spela saxofon och blev en del av Londons prunkande jazzscen. Hans musik rör sig bortom formler och skolning, i samma solsystem som Beverly Glenn Copeland och Alice Coltrane, men med en humor torr som en engelsk cider.