Eventets datum har passerat.
På fredag har Baader Meinhof Komplex biopremiär. Som ni kanske hör på namnet är det en tysk film, och tydligen ska den vara riktigt bra. Klicka på "läs mer" för att läsa recensionen.
Alla pojkar går igenom en Andreas Baader-period. En tid av fascination för arrogansen, för det löst ideologiskt kopplade våldet, för skäggstubben och solglasögonen. Någon gång i högstadiet, en tid av Röda armé-fraktionen-loggan som visningsbild på msn, en tid då alla historiearbeten handlade om ockupationen av Västtyska ambassaden eller Operation Leo. Inte alltid överens med ideologin och metoden, men alltid med viljan och engagemanget.
Uli Edels "Baader-Meinhof Komplex" kommer inte att bidra till avromantiseringen av RAF, snarare till förståelsen. I filmens inledande poliskravaller blir fredliga demonstranter jagade av ridande poliser som lånar sina metoder från brittisk rävjakt snarare än tysk polisaktion, de trycks ner av vattenkanoner och misshandlas av batonger. Det står utom tvivel att ett motstånd behövs.
Edel väver sedan effektivt och tydligt ihop de tendenser och händelser som ledde fram till bildandet av RAF och lutar sig alltid väldigt stadigt mot det dokumentära material som finns från tiden, om det så gäller specifika uttalanden eller utseendet på Benno Ohnesorgs sandaler. Dialogen karaktärerna emellan är givetvis dramatiserad men faller väl in och kompletterar den historiska intrigen. Andreas Baader porträtteras mästerligt av Moritz Bleibtreu som den impulsive gangstern som förvärvat sin ledarposition mer på grund av sin mentalitet än sin intelligens, han kallar Gudrun Ensslin (också fantastiskt spelad av Johanna Wokalek) och Ulrike Meinhof för fittor och de bara skrattar åt honom, de vet att hans makt inte kan mäta sig med deras. Kvinnorna är de verkliga ideologerna och där de brukar våld för att förändra samhället i grunden använder Andreas Baader det till att sno Porschar och Mercedes.
Filmens dramatiska kurva hade kunnat nå botten när Baader, Ensslin, Meinhof och Raspe hamnar på Stammheim efter år av aktiv terrorism, men Edel väljer istället att följa ideologins resa och förvandling från Västtyska ambassaden och München -72 till Lufthansa 181. Någonstans här blir filmen något mer än en historiskt förankrad actionfilm, och blir istället en berättelse om en skapelse som slipper ur ens händer och omformas till något vida bortom ens ursprungliga intentioner. När Baader, Ensslin och Raspe dör i filmens sista minuter är det inte så mycket ett mord eller självmord som det är ett fadermord.
Olle Agebro, Ciné.se
Ciné.se är en av Sveriges ledande siter inom film. De har en seriös syn på film och är ofta sparsamma med hyllningar och höga betyg. Försök bilda dig en uppfattning utan att kolla på betyget, för att se om det är en film för dig eller inte. En film med lågt betyg kan mycket väl vara sevärd.