Eventets datum har passerat.
Quentin Tarantino är tillbaka med sin sjunde långfilm vid namn Inglourious Basterds. Ingen har väl missat att snappa upp premissen om de hämdlystna amerikanska judarna som är ute efter att hämnas på nazisterna. Och att skära av toppen utav deras huvuden.
Brad Pitt spelar Aldo Raine, ledaren för The Basterds, och vid sin sida har han den sjukt uppbulkade Hostel-regissören Eli Roth, som spelar “Björnjuden”. Dessa Basterds främsta uppgift är som sagt att döda nazister. Bortsett från Hitlers smygande närvaro som antagonist, har tyskarna i sin tur en mycket vass, vältalig, karismatisk men oerhört elak överste vid namn Hans Landa, “Judejägaren”, som fenomenalt porträtteras av den något okände Christoph Waltz.
Inledningsvis får vi se denna Hans Landa kallblodigt mörda en judefamilj som håller sig gömde ute på den franska landsbygden. Men, dottern i familjen vid namn Shosanna, överlever och lyckas fly. Vi hoppar fyra år framåt och får reda på att hon nu driver en liten, men framgångsrik biograf. En vacker dag anländer soldaten och filmstjärnan Frederick Zoller till biografen och fattar genast tycke för Shosanna (som för att skaka av sig sin tidigare identitet går under namnet Emanuelle Mimeux). Det visar sig att Zoller, ensam, dödade 250 fiendesoldater från ett klocktorn. Det visar sig också att Goebbles (Hitlers egna filmproducent) var så stolt över Zollers insats att han bestämde sig för att göra en film om händelsen, Nationens Stolthet, där även Zoller spelar huvudrollen.
För att göra en lång historia (filmens 2 timmar 40 minuter) kort lyckas Zoller med sin status och sina kontakter få premiärvisningen av Nationens Stolhet att visas på hans nya kärlek Shosannas biograf. Under premiären kommer de högsta nazisthönsen infinna sig, vilket såklart även The Basterds är intresserade utav.
Shosanna vet att Hans Landa kommer att infinna sig i biografen. The Basterds vet att Adolf Hitler kommer att infinna sig i biografen. Detta är en långsamt uppbyggd konflikt för att slutligen leda till årtiondets kanske mest intensiva och snyggast utförda klimax.
Quentin Tarantino har med sin otroliga kreativa och innovativa förmåga skapat en otrolig historia som både berör, uppmanar till skratt likväl kväljningar, samt lämnar utrymme för fantastiska skådespelarinstatser. Tarantinos kunnighet inom filmmediet, hans öga för det visuella och sin febläss för onödigt våld tar verkligen ut sin rätt i en film om det naziockuperade franska 40-talet.
Trots att Eli Roth uttalat sig om att filmen är “Kosher-porn”, kan man (obviously) urskilja tydliga politisk undertoner vilket vi inte är vana vid gällande Tarantinos filmer. Jag tror att Quentin Tarantino håller på att mogna, men bara till ett lite äldre barn. Han säregna stil lever nog kvar länge.
Inglourious Basterds är ett måste att se just på en biograf, och den har premiär fredagen den 21/8 på SF's Biografer. Rekomenderas från 15 år.