Det har i år gått hela 20 år sedan Hellsongs gjorde första spelningen någonsin (ute i en lada i Älvängen). 2004 var året år då koncentrationen av Co2-utsläpp låg på 377 PPM, Lena PH ägde sönder med “Det gör ont” och nyssnazisterna landade på beskedliga 1,13 % i EU-valet. Det känns på ett sätt som igår och samtidigt som en fjärran utopisk dröm. Plattan som kom 2013 till “These are evil times” och alla trodde att botten var nådd. Det kanske den var, men mer för bandets del kanske? Luften gick åtminstone ur dem för ett tag.
Men nu, efter några år i dvala, börjar det plötsligt kännas kul att stämma strängarna, trycka ner sustainpedalen och damma av de gamla låtarna igen. Med denna nya känsla föddes också ett starkt sug efter nytt och plötsligt står de här igen. Lagom till tjugoårsjubiléet är de inte bara äldre, utan också fler, bra mycket argare och som om inte allt detta vore nog, med en helt ny platta färdig att släppas. I oktober kommer The Return of the Hellsingers och i samband med det bjuder bandet upp till politisk armkrok, fuldans och allsång . Det vankas hela nio nya låtar, fyra egna dängor och fem gamlingar. Allt på temat mer kärlek och tillsammans, mindre hat och ojämlikhet. Hell yeah!