Weindels Konditori är som den där svarta klänningen du har i garderoben; inte särskilt rolig men fungerar ändå alltid.
Jag har försökt komma på varför jag inte recenserat Weindels ännu och ärligt talat är det nog för att jag inte kommer ihåg det här stället förrän jag går förbi och råkar snubbla in genom dörren. Jag skulle nog inte medvetet gå hit. Det är inte så konstigt eftersom miljön är så tråkig med en känsla av skolmatsal och tråkigt ljus.
Jag blir ändå förvånad av att se att nästan hela stället är fullt en solig söndag i februari. Andra kommer alltså ihåg det här stället. Det beror nog inte på kaffet. Vi fick bränd cappuccino där maskinen skulle rengjorts för länge sedan och någon måste ställe in kaffemängden och lära sig tempa mjölken.
Nu till det som är bra här: bakelserna. De är stora, söta och saftiga. Disken med bakelser är imponerande så ska du bjuda ut mormor på en fika så gå hit. Det är ändå opretentiöst och känns som ett konditori var innan cafékulturen lyfte upp många ställen under 90talet. De har helt galet stora "dammsugare" och de rosa bakelserna med fjärilar är som en bit av himlen.
En gång åt jag en matpaj här och den var god och prisvärd. I övrigt är det inte ett ställe jag skulle gå till för att äta. Jag kommer nog fortsätta att snubbla förbi när det sker av misstag, kanske köpa med mig en bakelse när det är dags att fika utomhus. Då köper jag kaffet någon annanstans och sätter mig i en park och njuter.
Bra bakelser i en tråkig miljö.
Weindels Konditori är som den där svarta klänningen du har i garderoben; inte särskilt rolig men fungerar ändå alltid.
Jag har försökt komma på varför jag inte recenserat Weindels än...
