Recension av STHLM Brunch Club Dalagatan – av Agnes L.

Jag har också varit där. Pirret inför den första öppetdagen när en slitit och kämpat så mycket för att få det klart i tid. När dagen äntligen kommer är en så trött att ögonen går i kors men när den första gästen satt sig är det som bortblåst, glädjen är obeskrivlig.

Konstigt intro tycker du, jag menar på att jag har förståelse för att allt inte klaffar direkt när det kommer till timing och väntetider. STHLM Brunch Club smygöppnade i torsdags och idag var alltså den tredje dagen. Hade jag fått vänta nästan 50 minuter på brunch på ett ställe som varit öppet längre hade mitt tålamod och förståelse varit noll (jag var utsvulten) men nu vill jag nämna det så du vet om det när du kommer, får du vill gå hit. Eller iallafall om du tycker om amerikanska pannkakor, ägg benedict och annat brunchigt.

Jag hade svårt att välja men till slut föll jag för den rätt som hade allt jag ville ha; eggs n sausage with a kick med avokado, chorizo, grillad paprika, pocherat ägg och hollandaise på en muffin. Med den lilla terroristen som valde amerikanska pannkakor med lönnsirap och bacon visste jag att jag skulle få smaka det mesta. Alltså gillar du allt det jag nämnde så är mitt val även ditt val. Varje tugga var lika god som den förra och slickade nästan tallriken. Om jag ska säga något så hade jag gillat lite mer syra i hollandaise för ännu bättre balans.

Min gröna juice och den lilla mango-smoothien vi fick medan vi väntade var även de goda. Innan jag slutar prata mat så låt oss prata bacon. Egentligen vill jag ha det knaprigt men med så gott bacon som är är det irrelevant. Mums. Fruktsalladen var fräsch och makens Acai helt klart godkänd.

Personalen var så personligt trevlig och jag förstår att de stressades av väntan från köket. Det var fullt på varje bord och många som väntade och de vände bord med en hand och tig beställningar med den andra. Det nämndes att de skulle få alkoholtillstånd och får jag en Bloody Mary till gör jag en salto av lycka. Att vara bakis och frossa här är en rättighet.

Så, ja. Jag vill gå hit igen. Ska bli kul att se vad lite rutin kan göra för stället. Kanske även lite ventilation kan vara på sin plats, jag luktar fortfarande bacon och pannkakor.