Recension av Finnhamns Krog – av Marcus A.

Sedan 2009 har jag tillbringat veckan efter Midsommar på Finnhamn, och då varje gång bptt i stugbyn på ön.

Efter några år erbjöds jag av de tidigare ägarna en generös rabatt på stugan, som en gest för att visa uppskattning till mig som återkommande gäst. En rabatt jag alltså inte bad om, utan var helt på de tidigare ägarnas initiativ. Detta bidrog såklart till att jag fortsatte besöka Finnhamn varje år. Inte bara sommarveckan, utan ibland även under höst/vinter samt julbord när det arrangerades på restaurangen.

Det bidrog även till att jag rekommenderade vänner och bekanta att besöka ön, vilket många av dem också gjort.

När så de nya ägarna tog över några år senare så tog Katarina Vinell till min förvåning direkt bort denna rabatt. Efter lite diskussion gick dock Katarina motvilligt med på att istället erbjuda mig ett stammiskort på restaurangen med blygsam rabatt. Dena rabatt var inte ens i närheten av den jag tidigare haft, men jag tyckte ändå att det var bättre än ingenting.

Så jag fortsatte att besöka ön år efter år (även under Corona-åren!) och fortsatte även att skicka vänner och bekanta till ön. Allt från personer som valt att lägga en längre tid av sin semester i stugbyn/vandrarhemmet, tältare eller båtägare som kommit förbi över dagen och besökt restaurangen.

Vissa av dessa hade inte ens hört talas om Finnhamn innan jag tipsade om ön.

Det kändes helt rätt att bidra till att hålla ruljansen på ön levande, och min plan var såklart att återkomma till ön under många år framöver.

Men så i år, när jag som vanligt kom till ön veckan efter midsommar för att bo i min vanliga stuga och äta/dricka på restaurangen varje kväll, får jag av servitrisen veta att de dragit in mitt stammiskort.

Jag blev naturligtvis rätt ställd, eftersom jag inte blivit informerad om detta innan, men valde att inte tänka mer på detta just då. Det var min första kväll på Finnhamn denna sommar och jag ville inte förstöra den harmoni som rådde inom mig. Jag rankar just den första dagen/kvällen på Finnhamn som årets absoluta höjdpunkt.

Däremot valde jag att maila Katarina Vinell dagen efter och frågade om detta. Jag kände då att det nog skulle gå att lösa på något sätt. Jag hade ju haft stammiskortet i mer än tio år, och jag kunde använda rabatten så sent som förra året.

Svaret jag då fick av Katarina var ett kort och opersonligt "Vi tog bort stammiskorten för flera år sedan, sorry."

Jag blev då både uppgiven och irriterad, men valde ändå att koppla bort detta för att inte förstöra resten av vistelsen. Och jag vandrade ner till restaurangen även alla andra kvällar. Numera alltså nedgraderad från min status som stammisgäst. Efter mer än tio år. Oklart varför.

När jag så kom hem valde jag att ånyo maila Katarina för att få en mer detaljerad förklaring till varför de inte prioriterar lojala och återkommande gäster längre. Detta svarade hon inte på. När jag sedan skickade ett nytt mail (tio dagar senare) där jag bad om ett svar och möjligtvis en lösning på detta blev svaret från Katarina "Stammiskorten togs bort för flera år sedan, vi har inte utrymme för sådant längre."

Det känns ärligt talat tragiskt att Katarina Vinell bryr sig så pass lite om att bevara sina trogna och återkommande gäster, och inte inser värdet av spridning och rekommendationer till folk att hitta ut till Finnhamn.

Jag har, som sagt, återkommit till ön varje år i 15 år nu och hur många tusenlappar jag lagt på både boende och förtäring på restaurangen genom åren vill jag inte ens tänka på. Men det har helt klart varit värt det. Jag börjar alltid se fram emot min sommarvecka på Finnhamn redan tidigt på hösten, och tiden då jag väl är där uppskattar jag enormt mycket.

Därför känns det trist att Katarina Vinell tycker det är viktigare att rycka mitt mångåriga stammiskort (som ger mig en knapp hundring i rabatt vid ett besök på restaurangen) än att behålla mig som återkommande gäst för många år framåt och med det fortsatta rekommendationer år efter år.

Det är rätt enkel matematik att räkna ut att "vinsten" Katarina gör genom att rycka mitt stammiskort bleknar i jämförelse med förlusten av att förlora återkommande gäster och potentiella nya besökare på mina rekommendationer. Bara i år vet jag att två sällskap hittat ut till ön och bott i stugbyn efter tips av mig. Och det har varit likadant många andra gånger genom åren. Utöver detta har jag varit mycket frikostig med att dela bilder etc på sociala medier under mina vistelser varje år. Både från stugbyn, restaurangen samt naturbilder under mina dagar där.

Oktober är den tid då jag brukar börja planera nästkommande sommar, och Finnhamn veckan efter midsommar har såklart varit en självklarhet. Det känns mycket tråkigt om denna tradition skulle gå i graven. Men om det är såhär Katarina vill bedriva verksamheten och behandlingen av sina lojala gäster så får jag nog tacka för mig.

Det saknas ju inte direkt alternativ.