Recension av Gojo – av Agnes L.

Fem stjärnor för koncept, tre för faktiskt utbud.

Jag har velat äta på Gojo i flera år och kan ärligt inte svara på varför det dröjt så länge.

En lugn måndagskväll och restaurangen är halvtom. Jag blir placerad direkt och medan jag väntar på mitt sällskap kikar jag in menyn. Den är välskriven med mycket information så att upplevelsen verkligen ska bli så bra som möjligt.

Jag blir sugen på att prova honungsvin men det är slut. Jag pekar på en etiopisk öl men den är också slut. På frågan vad de har för etiopisk öl meddelar de att de inte har någon av alla som står på menyn. Besviken och förvånad beställer jag Loka.

När mitt sällskap kommer tar jag in en Kenyansk lager och vi enas om att ta in Beyeayenetu; deras mix som kommer med kycklinggryta, hackat nötkött, vegetariska grytor, keso, starka och milda såser. Serveras i en flätad korg med Injera - pannkakor bakade med surdeg och är lagom kladdiga och mycket syrliga.

Här kommer då det allra roligaste. Du bör äta med händerna så se till att tvätta händerna noga. Ett varningens finger höjs också för snyggt lackade naglar. Några av rörorna har tendens att missfärga dessa. Kan du leva med det så go ahead. Några andra gäster valde att ta in bestick men jag gillar att göra som det är tänkt.

Smakmässigt är det mycket smaker, både starkt och sött. Vi fick ingen beskrivning av vad som fanns på tallriken så det är ett stort minus men jag lyckades urskilja kyckling, en spenatröra, ärtkräm och olika köttfärsrätter. Nästa gång jag äter här ska jag be om en utförlig beskrivning så jag vet mer.
Det var lite svårt att äta ju längre tiden gick och det blev till att skrapa upp Injeran i botten på slutet.

Servicen var så vänlig och mjuk. Vår servitör pratade engelska och hon var så mån om att kolla hur vi hade det. Den manliga servitören hade inte alls samma känsla men som tur var slapp vi honom.

Vi blev alldeles för mätta för att orka dessert. Nästa gång kommer jag hellre dela en portion och satsa på lite spännande sides och desserter.