Recension av Restaurang Derelict – av Agnes L.

2016 års första riktiga matminne fick jag här och jag känner att det här kan komma att bli en lång kärleksförklaring till råvaror, service och genomförande så innan vi går vidare vill jag bara försäkra mig om att du redan har bokat in ditt första besök här.

Det kom upp en kort recension med bilder på Yelp som gjorde mig nyfiken men innan jag ens hunnit fundera över det här med att boka bord hade Katarina J redan löst det. Kärlek! Valborgsmässoafton - en dag då det är okej att dricka ljummen öl, frysa vid den första grillningen och titta på en stor brasa medan du parerar dig bort från alltför överförfriskade ungdomar (och vuxna också för den delen). Istället så finner vi oss själva travandes så långt upp på norr som du bara kan komma. Vi står på rätt adress men hittar först ingen dörr. Ett svagt ögonblick tror jag att vi är helt fel ute och vi tar en sväng runt hörnet innan vi lägger märke till ett gult oljefat och en massa klistermärken med Derelict. En helt anonym dörr öppnas och en vänligt leende man frågar om det är Katarina. Vi kommer in i en skönt avskalad lokal med tegelväggar, träbord och tända ljus. Det är naturmaterial och häftiga mässanordningar med lampor. Vi är ensamma i lokalen och kommer så vara i två timmar. Lyxigt för oss men en skandal för Stockholm att ett sånt här ställe är halvtomt för att vi rasar ut vintern.

Vi får en handskriven meny med val av stor eller liten avsmak. Enbart råvarorna är presenterade och det kittlar lite lätt i magen. Vi bestämmer oss för den lilla menyn, mest eftersom vi båda är rädda för att bli för mätta och spara plats till en bit ost (den glömde vi bort på slutet). Vi frågar om vinval och svaret är att vitt vin är att föredra. Vi väljer mellan en vit Bourgogne och en rökig (!) Sauvignon Blanc. Sauvignon Blanc får mig att tänka på sommar och blev vårt val.

Resan börjar med deras version av majbrasa. Det kommer in en planka med en liten buske enris komplett med enbär, pinnbröd, petit choux fyllda med ramslöksräm och nässelsoppa serverat i en liten glaskanna. Det är så vackert och komplett att jag hade kunnat sluta där.

På ett sätt är det svårt att berätta om en meny som säkert kommer se annorlunda ut för dig då råvarorna varierar utifrån säsong, tillgång och känsla men låt mig ändå nämna några höjdpunkter.

Japanska ostron som följt med på skepp, sedan släppt taget i Skagerakk och sen överlevde den milda vintern. Dessa serverades som de var med vatteninlagda lingon. Jag tror jag också ska plocka lingon och lägga in i vatten ett par år eftersom smaken utvecklas likt ett gott vin. En annan höjdpunkt var även en hel sotare serverat enbart med en liten flaska ättika. Det är rent i smaken och det bevisar att det går att göra något sensationellt av något så enkelt.

Låt oss inte glömma bort hummer i en smörig buljong med ett helt brytbröd serverat på kökshandduk mitt på bordet. Nu ska här nämnas att vi inte hade hummer med i vårt paket men då de fått flera sällskap som avbokat den dagen och det var preppat så fick vi det som bonus. Vackert på ett sätt men ännu en gång sorgligt med den typen av avbokningar samma dag. Har folk inte blivit uppfostrade bättre?

Det har blivit en uppsats märker jag nu men jag vill ändå tillägga att det här är en restaurang att lägga på minnet. Inom kort upptäcker resten av Stockholm det här och då kommer det bli omöjligt att få ett bord. Gör dig själv en tjänst och boka bord nu. Jag vet att jag nu givit dig alldeles för höga förväntningar men jag kan inte låta bli.