Den norrländska sommarnatten är sagolik för de som uppskattar det magiska dagsljuset dygnet runt. Men likväl en mardröm för de som inte är vana, eller kan anpassa sig, till att titta ut genom fönstret 3 på morgonen och mötas av en blekt men ändå upplyst värld. Som om natt är dag och solen glömt sin ellipsformade bana runt jorden och stannat på sin plats på himlen ovanför vår del av planeten.

Mikael är bättre och vi tar några lugna dagar i Åre. Hemma från sjukhuset och med fjällvärlden som rogivande horisont. Ikväll tar vi bilen mot Jämtlands inland för att grilla med vänner precis jämte kohagarna med sina betande, bruna djur med stora, varma ögon och imorgon åker vi sakta mot Stockholm med stopp på ställen där det står handskrivna loppisskyltar.

Vi vet ännu inte vad som hände eller vad som är fel men uppföljning på kaoset häromdagen följer. Tills dess ska vi jobba lugnt, sova länge och njuta av sommaren.

Denna sommaren har, hittills, varit både den bästa och antagligen värsta i mitt liv. Fantastiska ögonblick har vävts ihop med de jobbigaste nyheter, magiska dagar har kantats av sorgliga stunder och bergochdalbanan vi kallar livet har sällan krängt så mycket. Det är ingenting jag kommer skriva om här överhuvudtaget för både min egen och andras skull.

  Men jag hade några superba dagar i Lund hos Linnéa och hennes Karl. Tills jag fick inse att de man trodde stod en närmast också är de som kan såra en djupast. Som tur var fick jag bygga en borg av kuddar och täcken i raringarnas soffa, dricka cola och kolla på Sound of music under tiden jag då och då utbrast i arga/ledsna/besvikna utfall.

   Hemkommen till mina föräldrars hus tog jag en bloggfri helg för att träffa människor som betyder mycket, och började den här dagen med att trycka känslorna på paus och stå i en blå och vitruig klänning bland farmor och farfars hallonbuskar i Båstad och stoppa varannat bär i munnen och vartannat i hinken. Sen kraschade livet ännu en gång och alldeles för många ångestfyllda timmar senare har jag packat ihop mina grejer och åker mardrömslikt tidigt med flyget från söder till norr, Östersund, sjukhuset och han jag älskar mest.

Det kommer att bli bra. Det blir det alltid. Nu är det viktigaste att få vara tätt intill bara. Och finnas där. Jag uppdaterar här då fort jag kan/hinner/orkar/vill men när stormen lugnat sig så gör vi en restart igen och fortsätter sommaren som varit den bästa någonsin. För även om det varit den värsta så HAR den också varit den bästa.

Pics. LeLove

Ta hand om de ni älskar.