I helgen har jag bland annat varit upptagen med att hänga på Vintagemässan Bakåt:Framåt på Strand i Hornstull med Elin. Vi tyckte i samklang att det var lite väl mycket folk och att det inte riktigt levde upp till våra förväntningar. Sen är det ju lite trist att något som kallas vintagemässa är så fullt utav second handkläder av det, dessutom, riktigt nya slaget. 

Men det fanns ändå en hel del fint också om man letade!

Här var vi. Elin var precis lika snygg som alltid och jag var klädd i rutigt, hellångt second hand, mockajacka från 70-talet och en jäkligt lång halsduk.

Den här skönheten fanns hos Myrorna. Lite dyr tyckte jag. Såhär i efterhand var den nog värd det. Fruktansvärt fin. Tänker Pradas art noveaukollektion av någon anledning. Färgerna kanske?

Som sagt, väldigt snygg tjej.

Jäkligt härliga illustrationer hos en utställare. Skulle passa in i min tavelvägg.

Mer bilder från mässan kommer. Nu ska jag dock tvinga Mikael att laga köttfärsås och pasta till mig och sen åker vi och tittar på film med vänner!

Saker och ting börjar komma på plats i lägenheten. Igår köpte vi kakel till köket, eller snarare glasmosaik förresten, och jag rensade IKEA på nödvändigheter och en spontanfunnen matta. Ett par tavlot och en hylla är uppe, mina kläder ligger inte precis ö v e r a l l t och det ser inte längre ut som kriget. Idag möter jag upp med lite vänner och åker till BakåtFramåt Vintagemässa vid Hornstull. Kanske hittar lite inspiration till en klädinstallation?

Illustration av mig.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag var en sån bloggare som inte vet någonting om trender. Jag klär mig själv inte särskilt trendmedvetet alls och ofta tycker jag att det är ointressant när jag handlar, vad som ligger rätt i tiden. Personligt mode för mig betyder inte lika med trendigt mode. Men det rycker i den modeintresserade nerven när style.com uppdateras. Jag erkänner det sällan för mig själv men innerst inne vill jag veta vad som är nytt, vem som är nästa nyhet på catwalkens smala landgång och hur de kommande säsongerna ser ut.

Vad jag dock tycker är roligast är att applicera just en trend eller en hajp i sin egen stil med betydligt billigare medel än vad modehusens varianter kostar. H&M for the win.

Minimalismen med nudetoner uppblandat med svart och vitt känns ju inte direkt nytt efter sommarens hysteri över allting hudnära i färg. Men uppblandat med en smula 90-talskänsla, udda skärningar och properhet blir det genast mer intressant.

En Gucciklänning med fokus på midjan för 850 euro eller Karen Millen med rakare former knappar som detaljer för 165 euro. Båda har hög hals och är knälånga.

Sportinfluenser kommer och går ungefär lika kontinuerligt i modevärlden som blommönstrat försvinner in och ut. För att uppdatera sportswearlooken är blockmönstrat med inslag av knalliga färger eller mjuka 90-talspasteller i annars nedtonade nyanser av grått och svart bra.

En kontrastfylld skapelse från Peter Pilotti med block av läder och ull, metallic och neon för 2,373 euro eller en skön jerseyklänning som för tankarna till träningskläder i soft blått från Louise Amstrup för 120 euro.

Mad Menhajpen har fått modevärlden att börja hylla de kvinnliga kurvorna igen och man tillåts ha såväl rumpa som höfter och byst. Det går dock att välja om man vill vara klassiskt, proper 50-talstjusig eller mer utav en sensuell, kurvkramande vamp.

Giambattista Vallis skapelse lägger fokus på axlelpartiet med draperingar men lämnar ändå mycket åt fantasin med knälång längd på kjolen och lite dekolletage, för 1,914 euro eller en kopparfärgad variant från Asos med  välmarkerad midja för 38 euro.

Man hämtar sig långsamt men säkert från helveteshelgen. Mikael börjar bli måttligt (läst: olidligt) rastlös av att vara hemma och sjukskriven. Men när han mår bättre mår också jag bättre så därför tänkte jag visa er förra månadens DIY som jag gjorde till min serie i Länstidningen i Östersund, som vanligt. Hjärtstrumpbyxorna!

Ni har ju redan sett resultatet men såhär gjorde jag.

1. Jag gjorde misstaget att köpa ett par alldeles för tunna strumpbyxor som det blev hål i efter en dag så använd ett par tjockare som det inte bli maskor i så lätt. 

2. Köpte en bit filttyg på Panduro. Kostar 12 kr och då blir det mycket tyg över. Finns massa färger men jag valde knallrosa. Klippte på fri hand och fick två ganska lika former.

3. Tanken var att ha varsitt hjärta på vardera knä så efter lite mätande var det bara att sätta en nål i tyget och börja sy. Ett tips är att nåla fast hjärtat så det inte flyttar på sig och blir snett.

4. Dubbla varv senare med vit tråd som kontrast och cirkus 20 minuter är strumpbyxorna klara. Ganska enkelt när man fått in tekniken i att sy genom de två lagrena (filttyget och 'ena' sidan av strumpbyxorna).

 Man kan väl säga att strumpbyxorna är en smula inspirerad av den här filmen!

Kan man inte vara hjärttäckt från topp till tå på en kak-klänning kan man ju i alla fall ha hjärtan på knäna.

Tack för alla fina ord och er omtanke. Det är lite svårt att ta in allt just nu. Från just era kommentarer till att äta frukost och tänka. Men det finns ljus i tunneln och saker kommer bli bra. Det måste bara få tänkas över, pratas om och få nya lösningar.

Just nu sitter jag på jobbet i butiken på Bondegatan. Mailar en massa och är glad att det är fint väder. Det behöver vi. Att få ha en normal höstdag.

Önskar kanske mest av allt idag att jag hade energi att skriva ett inlägg om hur valet blev i söndags. Hur Jimmie Åkessons obehagligt skrattande ansikte när siffrorna kom om deras steg in i vår riksdag fick mig att gråta så mycket att jag var tvungen att ringa mamma.

Men vi tar det en annan dag. Nu vill jag bara önska mig Tavis tröja i present. Modevärlden menar att 90-talets loggohajp är på väg tillbaka och jag känner att tack men nej tack för Nikelogga á storlek med mitt eget huvud.

Feminist kan jag dock ha skrivet över hela bröstet och magen vilken dag som helst.