Hur hajpade Jeffrey Campbells 'Litas' än må vara kan jag inte låta bli att gilla dem. De är en smula för klumpiga, lite för höga och inte särskilt smidiga alls. Men hej och hå vad de är begärliga ändå! Snörade på mig Victorias pjäser ungefär hela tiden i huset. Och tro't eller ej men de är faktiskt riktigt bekväma att gå i. Trots att man är cirka 15 cm högre över marken än vanligt..

Jag har aldrig varit en sminktjej. Jag går utan problem på stan eller träffar människor utan minsta svep med puderborsten och fem av sju dagar i veckan går jag alltid utan smink. Nu har vi deltagare i Stylisterna blivit rejält försedda med allt vad kosmetika innebär och som jag skrev häromdagen innebär varje stilla ögonblick att man kan bättra på med lite mascara här och fixa ögonbrynen där.

Såhär såg mitt badrumsskåp ut innehållsmässigt för ett par veckor sedan.

1. Med mitt långa hår är det ingen mening med att försöka skapa volym med hjälp av hårspray. Därmed fixerar jag lockar då och då med lite Toni&Guy! 2. När hårtopparna ser ledsna ut får de en dos serum som gör dem mjuka. Från Goldwell. 3. Torrschampoo är definitivt en räddare i nöden och detta är i pulverform som man kammar i. Köpt på Sephora i New York.

1. Förvisso är denna Weleda ansiktsserum för uppstramning av ansiktet men jag älskar doften av granatäpple och dessutom går det blixtsnabbt in i huden! 2. När jag vill tvätta av ansiktet från smink och smuts är det denna mousse från Cliniderm som gäller. 3. För en bättre och djupare rengöring använder jag Neutrogena som en 5 minuters mask.

1. När det kommer till smink är det enda täckande jag använder Make up Stores 'cover all mix'. Bara att blanda till rätt färg med penseln och de tre färgerna och minsta rodnad trollas bort! 2. Mascara är egentligen mitt enda måste i neccessären. Denna minivariant från Clarins är toppen. 3. Det senaste året har jag blivit hooked på läppstift. Absolut enklaste sättet att liva upp sig snabbt. Jag är inget jättefan av läppglans men ska det vara så ska det vara ett mintsmakande från märket Elf.

Imorgon kan ni få se hur mitt badrumsskåp ser ut efter att det blivit L'Oreal-iserat. Jag har obscena mängder om man jämför med hur det såg ut när jag fotade detta ovan för ett par veckor sedan!

Att resa är för mig det ultimata sättet att uppleva katharsis. Det är när jag sitter på en flygplats med några extra hjärtslag i minuten som jag verkligen lever. Det är när jag får ta av mig sandalerna för att gå i den lite för heta sanden som jag njuter på riktigt. Det är när jag ser landskap jag längtat efter enda sedan jag såg dem på Discovery Channel som jag inser vad det verkligen är att uppleva.

Just nu drömmer jag enbart om att åka någonannanstans. Det är konstigt egentligen. För mitt livs äventyr pågår just nu. Inspelningen av Stylisterna och mina första månader tillsammans med han som jag älskar mest under samma tak. Men jag drömmer ändå om New York natt efter natt, vaknar och tror att jag hör det karibiska havet, flyger till Australien och blir besviken när jag inser att det bara var ett trick av min fantasi.

Just nu önskar jag mig road tripen jag och Mikael hade tänkt göra nästa sommar. USA från kust till kust. Stanna när magen knorrar, titta där nyfikenheten tar över och njuta av det som sinnet vill njuta utav.

Eftersom Mikael blev sjuk i höst har vi skjutit upp USA-resan ett år och siktar på en ö-resa till sommaren istället. Maträtter jag är lite rädd för, djungel och surfing på turkosa vågor på Bali längtar jag till.

De senaste åren har jag lockats av Afrika, mellanöstern och karibien. Jag har inte känt något sug efter att dela rangliga plaststolar med andra svenskar på en strand i Thailand. Läsa menyer på de nordiska språken. Det handlar inte om snobberi utan om att vilja uppleva kultur utan att VÅR kultur integrerar sönder. Min längtan till Kina och Japan är just därför. För att detta är länder med så stark intigritet och vårdande om det som är sitt. Visst är det påverkat av oss i väst, modifierat och slipat i kanterna. Men det är fortfarande länder som står sin kultur bi.

Jag vill vandra på risfält, se körsbärsblommorna slå ut, betrakta geishorna och äta på de små hålen i väggen där de själva äter.

Men som det är just nu kan jag inte resa någon annanstans än till mina hemtrakter i norr över jul och nyår. I januari börjar inspelningen igen och vem vet vad som händer härnäst? Så tills dess jag kan boka en resa för att stilla min inneboende nyfikenhet för ännu en plats önskar jag mig något som värnar om en del av vårt lands fantastiska kultur. De samiska lovikkavantarna i Conversetappning. Finare kan det inte bli.

Fann lite "bakom kulisserna"-bilder från plåtningen jag stylade häromveckan med Jean Malnöry och Margarita Maiseyenka.

Det var ungefär världens kallaste men också världens finaste vinterdag och vi i vårt lilla team hade så himla roligt. Jean är nog den mest jovialiska fotograf jag träffat och Margarita var så extremt duktig som pallade vårkläder i kylan och samtidigt höll humöret och proffsigheten på topp. Kläderna är från Noir et Blanc och bilderna kommer man hitta på Sthlm City inom en ganska snar framtid!

Vi hade hjälp utav Jeans vän Daniel som assistent och bakom kulissernafotograf så tack vare honom har vi dessa bilder. Jag börjar snart bli ganska vass på att hålla reflexskärmar dessutom!

Vi hade ett antal olika locations runt på söder men höll oss runt Slussen, Katarinahissen och vattnet. Turisterna fick sig en hel del skratt när vi studsade upp och ned för att hålla värmen, sjöng Gagas 'bad romance' för full hals och försökte hitta den perfekta vinkeln för rätt ljus samtidigt som vinden isade genom kroppen.

Jag ritar ofta för att slappna av och få ut stress som ligger och yr i kroppen. Häromdagen jobbade vi intensivt för en grej i Stylisterna och kreativiteten flödade i våra projekt men efteråt var jag fortfarande alldeles uppe i varv. Satte mig med penna och papper samtidigt som vi alla satt och pratade och detta blev resultatet. Bläddrade i en mängd modemagasin så jag inspirerades av bland annat Dolce & Gabbanas fantastiska och skira spets/volang/rosett/mesh-dröm. Romantik på crack ungefär!

Teresa hittade den dagen efter på vårt arbetsbord och idag fann jag min illustration på både hennes och Fridas blogg. Kul!

Bilden är tecknad med svarta tuschpennor av olika tjocklek efter att jag skissat fram dem med en vanlig blyertspenna. Skuggningarna gör jag med en mjuk, grå tusch.