Satt och letade efter en bild i min gamla blogg och fick skumma igenom arkiven runt årskiftet 07/08 men försvann totalt in i en nostalgisk liten personlig resa.

Inte nog med att min garderob både är en helt annan, och precis densamma, jag är också så himla förändrad som människa. Men just klädesmässigt är det ofantligt kul att se. Vad lekfull jag var och hur jag blandade hej vilt från dag till dag. Till viss mån gör jag det fortfarande men jag kan sakna den där blandningen av vuxen och barn, färg och form, stil och årtionden.

Ni som inte läst min blogg så länge (och ja, jag ska verkligen fixa så arkiven flyttas över hit till Whatsupsthlm.se) kan kika tillbaka på gamla bloggen om ni vill.

Tills dess bjuder jag på en liten bildkavalkad.

Jag och 70-talet vi har alltid gillat varandra. När denna bild togs var jag 18 år, tror jag, och jeansen hade jag haft sen jag gick i sjuan. Haha

En av mina coolaste second handklänningar. Bar den och jackan på VRs första bloggala/mingel/fest faktiskt.

Här började min fäblesse för knästrumpor.

Blusen är Bitte Kai Rand och något utav det första jag köpte på second hand. Hade haft den länge länge men inte riktigt vågat använde den.

Bodde fortfarande hemma så jag hade hela vårt hus och trädgården att plåta dagens i.

Åh! På natten efter att jag plåtat min första spelning i Åre på Bygget. Armaniskärpet är min mammas gamla och suveränt eftersom det är vändbart - på ena sidan rött och på andra svart!

Jag gjorde min egna tolkning av den första catwalkvisningen som totalt tog andan ur mig - Guccis AW 07. Mustiga färger med Busnel och Burberry användes.

70-talsflört igen. Poser schmoser.

Fast 60-tal är ju inte heller helt fel. Och lugg är banne mig inte så fel det heller.

Knäppt kort hängselkjol från Topshop i London och lika knäppt långt hår.

Jag klapprade omkring hemma i 10 - 12 cms klackar bara för att det kändes så fint till kläderna.

En annan sak som är annorlunda är hur mitt liv ändrats. Under den här perioden var jag stundtals som absolut sämst och mådde fruktansvärt dåligt vilket märks på kroppen. Ibland önskar jag tillbaka såsom jag såg ut då men när det kommer till kritan är hälsan viktigare än något annat. (Jag hade alltså inga ätstörningar utan det var andra problem.)

Jag har totalt glömt av att ge er mer bilder från vår en månads roadtrip nedåt Portugal. Såhär på söndagskvisten när jag sneglar med ena ögat på sista filmen i trilogin om Härskarringen slänger jag därför in ett inlägg från allra vackraste Frankrike.

Efter en dags surf ville vi ta vara på den magiskt fina kvällen genom att ha en picknick direkt vid strande i det sträva, ljusa gräset på dynerna. Färsk baguett, kryddig fetaost, grönsaker, avokado och lite iskall öl inhandlades och vi slog oss ned till en av de där kvällarna man aldrig kommer att glömma.

Brun och fin pojkvän.

Efter att ha jagat en stråhatt genom hela Spanien och Portugal gav jag tillslut upp. Men i extravagansens Biarritz väntade den på mig för 8 euro och nu är vi oskiljaktiga.

Hatt och en fläta över axeln tillsammans med en luftig sommarklänning och man är redo för precis allt vad livet bjuder på. Fest som en dag på stranden.

Med mil och åter mil av strand från spanska gränsen och långt upp i Frankrike är det bara att välja och vraka för att hitta sin egen favorit. Vi gillade Capbreton skarpt eftersom det var lite folk och alldeles stilla.

Hittade denna bilden på en amerikansk tjejs blogg och föll direkt för de ljusa grundfärgerna som ackompanjerades av extrema färgklickar i form av fjäderörhängena och den batikfärgade sjalen. Jag har i princip alltid, och då menar jag verkligen i princip alltid, med mig en sjal av något slag eftersom jag är rädd för att frysa. Men också för att det är ett utav mina bästa knep för att klä upp och ned en klädsel på några ögonblick.

Mindes plötsligt hur jag använde min jättesjal i cashmere som jag köpte på en marknad i Oman, som en sorts kofta för några år sedan. Perfekt att fästa med ett skärp i midjan.

I höst kommer jag dock svepa en stor sjal runt axlarna och fästa som en sorts poncho. Enkelt, varmt och framförallt väldigt skönt!

Även om jag inte går runt i killerklackar särskilt ofta (eller särskilt bra) finns det få saker som fångar mitt öga och min uppmärksamhet såsom ett par riktigt snygga och gärna annorlunda skor. Och helst ska de vara tillräckligt skyhöga för att man ska kunna bryta minst en handled om man trillar.

1. om jag inte missminner mig, ett sammarbete mellan Wivianne Westwood och det lekfulla märket Melissa. 2. hardcore DIY från en amerikansk bloggerska. Ett par riktiga porrpjucks omvandlade till en svart, smutsig rockhistoria. 3. mina drömmars skelettskor från Dsquared. 4. samma som nummer ett fast i svart plast. 5. också DIY. En chiffongdröm på genomskinlig sula.

Kan inte låta bli att bli en smula stolt över att ELLEs chefredaktör Hermine Coyet Ohlén inte bara blev överförtjust i mitt nya, handgjorda vintagehårband från Kellerman Vintage och min egengjorda löskrage utan dessutom tog en bild som hon twittrade från Pop up storen häromdagen! Otroligt trevlig kvinna. Får mig bara att vilja jobba för ELLE ännu mer än vad jag redan gör.

(Imorgon blir det jobb i butiken på Bondegatan, kom förbi och säg hej!, för att sen ut och leka med Bea på Grolsch Bloc Party här på söder och på Beyond Retro.)