I sommar när jag bloggat mindre, varit ledigt mer och rest en himla massa hundra mil i Europa (och Sverige) så har jag passat på att samla på mig inspiration, kreativitet, ideér och energi för en lång höst och vinter. Jag ska resa i vinter också men tills dess ska jag pyssla och DIY:a järnet tänker jag!

Just nu samlar jag inspiration från världens bästa tidning, som jag fått låna en massa nummer utav av en vän eftersom den inte finns att få tag på i Sverige, Frankie.

Ända sedan jag broderade mustascher på Minidesign av Kajsa-kollektionens klänningar har jag velat göra någonting mer, lite större. Funderar på att sätta tänderna i en klänning och göra ett maffigt och ganska avikande broderi som kontrasterar.

Vore ruskigt kul att ta vanligt, enkelt porslin och göra det personligt och eget med porslinspennor. Tänker att man skulle skriva små favoritstycken och rita något?

Köpte lite lösa smyckesdelar på loppis i skåne och tänker göra lite nya varianter.

Min sommarfrisyr (okej, året-runt-frisyr) innebär en sidensjal insnurad i en knut eller som ett hårband/turban. Skulle dock vara fint att i höst fästa upp lösa hårslingor med egengjorda hårspännen.

Har en hel påse med slipade glas och porslinsbitar som jag hittat på stränder i Afrika, Väst Indien och Europa. Tanken är att jag ska göra ett fat där jag fäster dem som mosaik. Det som blir över vill jag göra ringar och kylskåpsmagneter av!

Pics. toggle.co.nz (sajten ligger dock just nu nere för uppdatering)

Jag har i princip slutat kolla runt på modehusens visningar på Style.com. För det första så intresserar det inte mig så mycket längre, jag inspireras hellre av gamka kollektioner och modereportage från ett par år gamla ELLE och Vogue, och sen har jag helt enkelt väldigt sällan tiden att hålla stenkoll på allt.

Dock föll jag som en fura för Stella McCartneys helt eminenta kollektion som jag fann fotograferad av Hanneli Mustaparta på hennes blogg. Jag tilltalas dessutom oftast mer av bilderna off stage och före/efter visningarna då modellerna är naturliga och kan tillåta sig att le.

Jag tilltalas oerhört mycket av de återkommande färgerna som fick återkomma i hela i modellernas hela klädsel i olika nyanser. Rosa, lax, nude, beige och puder kontra äggskal, kritvitt, off white och cremé kontra marin, turkost, midnatt, blekblått och nästan svartblå.

Som ett gigantiskt impressionistfan och fantast utav botaniska mönster är dessa klänningar och kappor smått magiska.

Min favorit är dock denna helt magnifika skapelse. Landskapet som sträcker sig från fållen upp till nacken (screepprintat?) på vad som ser ut som sidentyg och kombinationen av murrigt mörkt och mjukaste ljusblått är sagolik.

Pics. Hanneli

Tillbaka i Stockholmsstaden. Turbulensen fortsätter men, jag är tillbaka.

Det känns lite som att flytta hit igen. Saker är nya, det doftar annorlunda och mycket ska fixas. Jag har kanske varit borta för länge helt enkelt. Men jag tycker om tanken på att börja om lite på nytt. Så länge vissa saker är densamma.

Nu tänker jag mest på hur mycket jag vill hitta fina gamla fat och små snaps- och likörglas till ett pyssel som jag tror kan bli ungefär det bästa någonsin. Sen skulle jag inte tacka nej till en turkos ljuskrona. Eller en virkad hamburgerhamster.

Two of these, please.

Den norrländska sommarnatten är sagolik för de som uppskattar det magiska dagsljuset dygnet runt. Men likväl en mardröm för de som inte är vana, eller kan anpassa sig, till att titta ut genom fönstret 3 på morgonen och mötas av en blekt men ändå upplyst värld. Som om natt är dag och solen glömt sin ellipsformade bana runt jorden och stannat på sin plats på himlen ovanför vår del av planeten.

Mikael är bättre och vi tar några lugna dagar i Åre. Hemma från sjukhuset och med fjällvärlden som rogivande horisont. Ikväll tar vi bilen mot Jämtlands inland för att grilla med vänner precis jämte kohagarna med sina betande, bruna djur med stora, varma ögon och imorgon åker vi sakta mot Stockholm med stopp på ställen där det står handskrivna loppisskyltar.

Vi vet ännu inte vad som hände eller vad som är fel men uppföljning på kaoset häromdagen följer. Tills dess ska vi jobba lugnt, sova länge och njuta av sommaren.

Denna sommaren har, hittills, varit både den bästa och antagligen värsta i mitt liv. Fantastiska ögonblick har vävts ihop med de jobbigaste nyheter, magiska dagar har kantats av sorgliga stunder och bergochdalbanan vi kallar livet har sällan krängt så mycket. Det är ingenting jag kommer skriva om här överhuvudtaget för både min egen och andras skull.

  Men jag hade några superba dagar i Lund hos Linnéa och hennes Karl. Tills jag fick inse att de man trodde stod en närmast också är de som kan såra en djupast. Som tur var fick jag bygga en borg av kuddar och täcken i raringarnas soffa, dricka cola och kolla på Sound of music under tiden jag då och då utbrast i arga/ledsna/besvikna utfall.

   Hemkommen till mina föräldrars hus tog jag en bloggfri helg för att träffa människor som betyder mycket, och började den här dagen med att trycka känslorna på paus och stå i en blå och vitruig klänning bland farmor och farfars hallonbuskar i Båstad och stoppa varannat bär i munnen och vartannat i hinken. Sen kraschade livet ännu en gång och alldeles för många ångestfyllda timmar senare har jag packat ihop mina grejer och åker mardrömslikt tidigt med flyget från söder till norr, Östersund, sjukhuset och han jag älskar mest.

Det kommer att bli bra. Det blir det alltid. Nu är det viktigaste att få vara tätt intill bara. Och finnas där. Jag uppdaterar här då fort jag kan/hinner/orkar/vill men när stormen lugnat sig så gör vi en restart igen och fortsätter sommaren som varit den bästa någonsin. För även om det varit den värsta så HAR den också varit den bästa.

Pics. LeLove

Ta hand om de ni älskar.