Jag har inte så mycket tid att rita just nu annat än när det gäller jobb. Som i mycket annat i mitt liv går saker och ting i vågor. Ena månaden är det massor av skrivjobb, andra månaden är det mer illustrerande, ibland är det skolarbete som tar tiden, vissa veckor är jag i butiken mängder.

Just nu har jag inte så mycket tid över för att rita alltså men jag tänkte att jag kan visa det jag kraffsade ner sist jag hade penna och papper i handen i alla fall!

En förmiddag med 3 from 1 med Lady Gaga på MTV och det kanske inte är så svårt att gissa var inspirationen kom ifrån. Det jag diggar med damen i frågas videor är att de i mångt och mycket är små filmer istället för just videor och att det alltid är detaljer som går igen. De cirkelrunda solglasögonen med uppfällbara "vingar" exempelvis.

Jag brukar inte känna särskilt gigantiska begär efter plagg från de stora elefanterna till modehus men något som föll mig i smaken i våras var helt klart Hussein Chalayans skira klänningar med drapering och detaljer i form av händer. Därav halsringningen.

När jag ligger hemma och är sjuk, som idag, och dagens höjdpunkt är apelsiner i skivor (som jag förövrigt är allergisk emot så höjdpunkten toppas av en brännande känsla i hela munnen) är mitt behov av flärd som störst har jag märkt. Jag vet inte om det har att göra med att min kropp och mitt sinne förargar sig över att mottot everyday is dress up day för en gångs skull får stå tillbaka för metervis av mjukt grått collegetröjetyg eller för att litervis med te och en snytpapperssårig nästipp känns så fruktansvärt oglammigt. Men jag längtar efter överdådiga smycken som klirrar mot halsen, sidentyger som ligger svalt mot kroppen och festligheter med extra jävla allt.

Jag önskar mig Guccis aw-kollektion 07 och 08, Indiskas fantastiska sammetsjacka, broderad folklorism, ryska influenser och bohemisk lyxhippiekänsla.

Det närmsta jag kommer detta är att måla naglarna i Sephoras mandarinfärgade lack som är i ungefär samma färg som Iekelienes sidenblus. Wowkänslan är inte total.

Om jag nu ska vara gnällig så är det ju måttligt kul att mina föräldrar inte ens behagar ringa mig för att tala om hur fantastiskt de haft det i Qatar och Kuala Lumpur. De ringde mina bröder. Men inte mig. Jag är barnet på Frostmofjället helt enkelt. Ensam, borttappad, kall och hungrig.

Ni vet bilderna jag ritade och satte i egenmålade ramar? Jag har spikat upp dem på väggen i passagen bakom soffan in i stora rummet här i lägenheten. Så nu hänger en liten farbrors alla attribut till beskådning. Plommonstop, mustasch och fluga. Och en monokel, såklart.

Tror att alla hem kan behöva en farbror på väggen.

Eftersom jag enbart ägnar dagen åt att hosta i min ensamhet i lägenheten och dricka mängder med vatten bläddrar jag omkring bland kläderna på min klädstång och rotar lite i lådorna efter sånt jag inte använder. Allt som rensas ut tänker jag packa med mig till Basar Under när jag och Jessica är där lördagen den 29 maj. Massa fina saker blir det. Min filosofi lyder nämligen att saker ska användas. Gör de inte det så får de hitta ett nytt hem.  

Hängt om alla mina klänningar färgkoordinerat. Nerdy, ja. Fint, ja.

Nu är det en smula tommare i min garderob men i en gigantisk kasse ligger himlans massa fint som ska få en ny chans hos någon annan!

Blev lite dåligt bloggat såhär i början på nya bloggen. Inte för att jag inte ville blogga utan för att jag varit hos Mikaels föräldrar i Småland, mött ungefär varenda djurras som existerar (och klappat dem allihopa) och fått en förkylning som gör att revbenen skallrar när jag hostar.

Men tillbaka i Stockholm är jag, om än hostande, back on bloggtrack igen!

Vissa detaljer är ännu inte helt ordnade än här. Mitt arkiv från blogg.se ska flyttas hit och jag ska fixa lite med sidospaltens information men annars tror jag att det är redo att fortsättas här för fullt. Jag är tokglad över flytten av många anledningar. Både för att det passar mig så bra att blogga från plattformen med de grymma grabbarna som skapat sajten, för att jag är mer självständig här och inte behöver känna mig lika överkörd när det kommer till reklamintekter längre. Nu är bloggen på riktigt en del av mitt jobb och det känns super!

Jag förstår att många av er tycker att det är nytt och annorlunda här designmässigt. Flera har undrat om man kan få ha den blå bakgrunden som det var i förra och webmaster Fredrik har redan lotsat många av er vidare till det i föregående inlägg. Men kom ihåg att det ju inte är för den blå bakgrunden ni läser bloggen, utan för inläggen. Det är nytt för mig med men gosh vad lättad jag är att jag tagit steget hit! Hoppas ni kan vänja er som jag gjort och inser alla fördelar med att läsa aenigmabloggen härifrån.

Alla funktioner är så gott som densamma här, jag skriver och bloggar på precis densamma sätt och jag är exakt densamma Kajsa. Bäst är egentligen om ni själva kikar runt och lär er hur det fungerar men få saker är nya. Personligen tycker jag att killarna gjort ett toppenjobb! Kolla bara hur smidig kommentarsfunktionen är. Inga nya fönster som öppnas utan bara en förlängning av inlägget. Men som sagt, kika runt och hojta till om det är något ni inte gillar, som känns knas eller ni inte förstår så fixar vi det!

Hamsterhorder med kramar, eder Kajsa

Och det kommer naturligtvis att vara precis lika mycket, eller mer om jag får bestämma över min tid, illustrationer, pyssel, knåp, DIY och sånt här som på aenigma.blogg.se!