Jag har helt snöat in på tanken på en spetsklänning. Men, inte vilken spetsklänning som helst. Det ska inte vara Gina Tricotspets. Sån där som får en att se ut som en kassler. Tunn och syntetig. Eller virkad för tjock med mer hål än spetsen i sig. Nej, det ska vara en spetsklänning som ser ut att komma direkt från en vindgömma där 70-talet legat i en låda sedan tja, 1979.

Studio 54, utsläppt hår, vida ärmar och lite fler klichéer på det. Perfekt.

(Det är kul när man inser hur otroligt förutsägbar man är när det kommer till mode.)

Jag försökte göra det första såhär-var-mitt-2010-inlägg hemma i norr men det gick sisådär så jag gör om det nu. Som vanligt koncentrerar jag mig mer på kreativitet och resor än rent tja, modebloggeri.

Januari till april - huller om buller och i en himla oordning.

En bekant till mig, Emil Klang, lanserade sitt modeprojekt i videoform; The weeks of Dasha och hade fest på Berns med ryskt tema.

Köpte världens finaste kjol på Stadsmissionen. 150 kr för en full circle, handmålad, mexikansk kjol från 50-talet.

Jag blekte och pyntade en väska för min DIY-serie i Länstidningen.

Gjorde en minikollektion i recykelanda.

Fick jordens sötaste cape och använde den flitigt.

Gjorde gammalt hederligt potatistryck med textilfärg och broderade sedan mustascher på klänningar. Inget konstigt.

Klippte sönder en tunika och gjorde en löskrage istället.

Bytte ut skribent/illustratörsjobb mot en veckas galet intensivt arbete med modeveckan.

Var hemma i Åre över jul och nyår och kom sedan hem och använde mest tunikor jag köpt i Oman. Pyntade även lägenheten på söder med en ljusslinga.

Jag och Mikael bestämde att man bäst firar ett årsdagen i Brasilien så vi åkte till det mest fantastiska hotellet/stranden/havet och ägnade två veckor åt att surfa, äta potatis och vara löjligt kära. (utsikten från vårt rum)

Började som Ida Pyks assistent.

Illustrerade massor. Däribland Ida Pyk!

Var kreativ med gamla kläder och en näve säkerhetsnålar.

Gjorde fler DIY till tidningen.

Där har vi ett litet urval från januari till april under 2010. Mitt utan tvekan jobbigaste år någonsin men också tveklöst det mest lärorika. Jag har lärt mig gråta och jag har lärt mig att livet alltid kommer bjuda på obehagliga upplevelser.

2011 ska bli ett år att minnas. Inga fler sjukhusbesök, inga fler avsked, inga fler klippta band, inga fler mardrömmar och framförallt; inget mer tvivel på mig själv.

Inspelningen av Stylisterna är ju som sagt ett äventyr utav sällan skådade mått och väldigt påfrestande psykiskt. Men likväl som det är en kavalkad av sömnlösa nätter är det ju också episkt roligt. Som Niklas skrev till mig "det bär med sig prestationsångest av börd!"

Men mest bär det med sig pepp och nujävlar-inställning utav bestialiska mått.

   Till saken hör dock att jag är himla rädd att jag ska råka avslöja något jag inte får. Så tills inspelningen är över kommer jag inte direkt nämna mer om Stylisterna. Frustrerande för er kanske och väldigt frustrerande för mig men i slutändan så himla mycket roligare då ni får se allt när det börjar visas! Den som väntar på något gott..

Hittade lite smygbilder från Teresas blogg. En av de snyggaste makes jag vet, sotning, fast i en blå toning istället för svart.

Oh!

Alltså. Tanken var att jag skulle ta igen en massa bloggning när jag var hemma i norr. Men. Så snöade det obscena mängder som skrek "åk skidor på oss!", mamma lagade alldeles för god mat, jag fick grymma julklappar, vännerna undrade om jag inte skulle med ut och dansa benen av mig på Bygget som back in the good ol´days och plötsligt var det liksom dags att åka hem till Stockholm igen.

I detta nu rullar vi ut med tåget från Gävle och om lite mer än en timma är jag tillbaka i staden. DÅ ska jag blogga igen. Blogga som satan. Jag lovar.

På hamsterheder.

(och snart är det tillbaka till inspelning av Stylisterna också. Jag längtar!)

Hittade denna bild som Linnéa taggade mig i på FB. Fantastisk bild. Hejdlöst knäpp.

Bästa nagellackskombinationen på länge!