Februari 2011

Nu tänker jag lägga ned känslan av totalt illamående och klump i magen inför varje gång jag går in på bloggen för att någon ska ha spytt vidrigheter över mig. Det funkar inte.

Istället peppar jag inför en så jäkla kul plåtning jag ska styla imorgon och laddar batterierna efter att ha plockat kläder i dagarna två till en jätteplåtning till som infaller på fredag.

T A C K ni som försvarade mig i kommentarerna när jag själv inte orkade ens öppna datorn. Ni är värda så jävla mycket mer än att bara kallas bloggvänner. Ni är riktiga vänner.  


Tillåter migsjälv att vara lite stolt över det här!

Ett jobb jag stylade för Sthlm City i sammarbete med Noir et Blanc precis innan jul.

Det var så jävla kallt och blåsigt men en fruktansvärt fin dag. Modellen Margarita var en jäkla trooper och Jeans humör sinade aldrig. Vi sprang omkring på söder på massa olika locations med ganska ruffa och metalliska miljöer. Otroligt kul att se slutresultatet nu!

Såhär är det. Jag kan ta att folk inte tycker om mig. Alla älskar inte alla och så gör även inte jag. Jag har för tillfället helt slutat att titta på Stylisterna då det gör mig mest trött och inte alls glad. Att jag har fått rollen som den tjuriga, taskiga tjejen är ingenting jag gillar. Men det är väl inte problemet i sig. Problemet är att jag får så jävla mycket skit från folk i anonyma kommentarer. Jag har hittills inte besvarar dem mer än då och då eftersom det helt ärligt inte är någon mening att diskutera med människor som bara är ute efter att spy galla. (anonymt, så klart)


Ni som bemödar er med att komma hit och kräkas jävligt taskiga kommentarer; inser ni inte att det är ett realityprogram ni ser? Att det är skapat för att väcka känslor? Att vi som personer i programmet vinklas till karaktärer?

Ni kallar mig för en ond/dålig/ful/taskig/värdelös människa som uttrycker mina åsikter om Victoria. Det ni inte förstår är att ni får se några procent av allt material som spelas in. Att mina kommentarer om Victoria är de enda som syns är jäkligt trist för mig. Det får ju absolut mig att framstå som taskig. Vilket jag inte anser mig vara.

Jag var mig själv genom hela programmet och jag är en ärlig människa. Men det är skillnad på att vara ärlig och snacka skit. Jag och Victoria är två väldigt olika människor. Som natt och dag. Jag hymlade aldrig med att jag tyckte att Victoria ibland gav upp alldeles för lätt, kunde ha en lam attityd och var dryg. Tyvärr är det, det enda som kommer med när jag talar om henne i avsnitt efter avsnitt. Att jag i övrigt tycker att Vickan är en skön tjej som man kan prata om det mesta med. Att hon är en tjej med väldigt sunda och bra värderingar och bloggar för att peppa andra tjejer istället för att trycka ned. DET kommer aldrig med.

Ni känner ingen av oss. Ni vet inte vad Victoria sa och gjorde i programmet mer än vad de visar i avsnitten och så även om mig.

Jag och Victoria har ingenting otalt. Jag hatar inte henne. Jag tycker inte att hon är en dålig människa. Vi är bara otroligt olika och i känslofyllda stunder uttryckte jag precis vad jag kände där och då. För att jag är sådan som person.


Innan ni postar nästa kommentar som kallar mig alla elaka ord i världen; kom ihåg att det är ett realityprogram ni ser. Ni känner inte mig och ni känner inte Victoria. Och om ni kallar mig elak som uttrycker mina åsikter i programmet; vad fan är ni då som säger så jävla vidriga saker till mig grundade på någonting ni tolkat från ett par sekunder i ett program?

Tänk efter. För om jag och Victoria inte är osams. Varför ska ni då be mig dra åt helvete om hon inte gör det?


Och såhär skriver nu Victoria själv om det. Om det inte får er att inse hur ni borde bete er så vet jag inte vad som gör det.

Det är väl inte så konstigt att man vill ha det här håret när..

.. man ser sådana här tjejer?

2583-green-hair-by-hanneli-mustaparta-772x521

Färgen jag använder är dessutom väldigt skonsam och bara en toning som går ut efter 8 - 10 tvättar. Köper den för 69 kr/burken på Blue Fox (punkbutik) här i Stockholm och den är hur dryg som helst. Går att beställa färgen via nätet också på deras hemsida!

I väntan på sällskap för dagen kikar jag 1, 2, 3 gånger på olika modefilmer och små konstverk i filformat från modehusen. Tänkte att jag kan tipsa er om mina favoriter just nu.

Ni verkar inte riktigt uppskatta när jag bloggar high fashion på samma sätt som när jag bloggar om second handfynd och mina egna DIY men då jag har det både som jobb och intresse att känna av modevärlden i stort så delar jag med mig av utvalda bitar här.

Och vem kan egentligen säga nej till vacker filmkonst?


Rodartes film med Elle Fanning.

Miu Mius 'the powder room'. Jag gillar idén men utförandet är faktiskt ganska tråkigt. Känns som att man kunnat göra det hur vackert som helst men kom halvvägs.

Prada har alltid samma effekt på mig. Jag blir glad helt enkelt. Lekfullt och knasigt. 

Sen måste jag tipsa om den här filmen om 'the boy from broadmeadows'. Handlar om modellen Andrej Pejic som totalt tagit världen med storm. Jag brukar inte tycka att ett androgynt modellutseende är så himla spännande då det ofta blir nästan en klichée av "hej-mittimellan-tjej-och-kille" men det är något med Andrejs utseende som är totalt betagande. Han är utomjordisk på något vis. Och som hans mamma säger; han är den vackraste flickan jag sett. Men även den vackraste killen.  


Har känslan av att ikväll blir kvällen då jag ser både the Factory och min absoluta favorit; Cabaret med Liza Minelli. Bästa kostymfilmerna jag vet!