Alltså. Jag jobbar som en gnu ungefär dygnet runt. Väldigt roligt, väldigt stressigt och framförallt väldigt mycket att göra. Den som säger att stylistjobb är glammigt är väldigt fel ute. Jag är svettig, osminkad, har en märklig tova till hårknut och skavsår i händerna efter att ha burit. Värt det? Jajamän!
Ska försöka hinna publicera era kommentarer imorgon och blogga i alla fall en gång per dag. Nu måste jag packa en väska inför morgondagens plåtning!
Just nu är inspirationen utifrån min egen garderob ungefär lika med noll. Hatar att säga det men; jag tror det beror på säsongen. Det här mittimellanvädret/årstiden gör mig smått knäpp och schizofren. Det ser ju ut att vara vår när jag kollar på de fluffiga sommarmolnen. Och de första stegen ute i solen tycks lovande. Sen kommer en bitande vind runt hörnet och jag sträcker ut ett par små knytnävar mot den där guden jag inte tror på och morrar om fimbulvintern som aldrig ger upp, tills bussen kommer. Trycker upp axlarna mot öronen och fryser.
När jag blickar bortom de kala trädgrenarna och den dystra grå asfalten som kikar fram mellan smutsiga snödrivor så är detta vad jag inspireras av. Snart så, snart så.
Lite absurt att influeras av Japan i tider som dessa men landet är en ständig källa till skönhet för mig och kommer alltid att vara.
Sidensjalar, några armband för mycket och lite fjädrar på det. Och ett helt färgspektrums alla nyanser av glädje.
Lekfullt mode.
Christofer Kanes makalösa mönster. (fortfarande) Var inne på Mrs. H här i Stockholm i helgen och klappade på den vackraste av dem och lekte med tanken att jag ju faktiskt skulle kunna köpa. 18 000 kr och den skulle vara min. Värt det? Nej. Kul att leka med tanken? Smärtsamt roligt.
Schiapparellirosa och orange ihop. Eller rött och densamma chockrosa.
Bara tanken på vår. En liten lovande mild vinpust och doften av jord.
Pic 1234, unknown. Pic 5, Fashionsquad. Pic 6, my own.
