Just i detta exakta nu önskar jag att jag var lite tillbaka på vår en månader långa resa i Indonesien. Känner mig ganska trött och sliten efter för långa arbetsdagar samtidigt som jag är så himla lycklig i det jag gör. Älskar mitt jobb!

Jag antar att summa sumarum är att man helt enkelt inte ska falla för frestelsen att kolla på semesterbilder när man sitter trött, hungrig och känner sig lite ensam hemma.

På en lokal båt mellan Bali och lilla paradiset Nusa Lembongan.

Hamnen i Padang Bai.

Gilli Trawangan. Vi strand, turkost hav, ljusblå himmel, disneykorallrev.

I en taxi på väg tvärs över Lombok.

Fotbollsmatch på stranden i Geropuk.

Ute med fiskebåtarna vid 'insides'.

Gammal illustration av mig.

Den här veckan jobbar vi parallellt med två stycken kampanjplåtningar på en och densamma gång. Jag assar Marcus Söder som jag har gjort en hel del förut och det är lika roligt och lärorikt varje gång. Igår lyckades jag med att jobba i totalt 16 timmar i sträck med prep inför resterande veckans arbete och med egna spännande saker.

Fick frågan om varför jag assisterar när jag ju gör egna stylistjobb. Saken är den att man alltid bör, jag skulle vilja säga ska, assistera för att överhuvudtaget kunna lära sig branschen rätt. Man blir inte stylist bara för att man älskar kläder och kanske är bra på att sätta ihop outfits. Det är någonting man långsamt jobbar sig till av hårt jobb genom att just assistera, läsa, lära, studera och sätta sig in i branschen. Att assa är den absolut bästa inkörsporten till modevärlden och den egentligen enda om man verkligen ska kunna kalla sig stylist själv senare.

Faktum är att det enligt normen är så att man bör assistera minst ett år, helst ett och ett halvt/två, på heltid innan man sedan assisterar på frilans och börjar göra egna grejer. Det är oändligt mycket mer inom styling än bara att para ihop kläder med accessoarer på en person.

Därför assisterar jag samtidigt som jag bygger upp min egen portfolio, hittar mitt arbetssätt och får ett kontaktnät. För att lära mig så mycket som möjligt utav några av Sveriges bästa.

Har ni några frågor om att assistera eller dylikt så spill 'em så ska jag försöka svara.

Jobbar. Syr kuddfodral. Jobbar. Planeterar blommor. Jobbar. Dekorerar om. Jobbar.

Städar. Jobbar. Gör berg av kräftor.

Idag har jag hängt ute i det fina vädret med en av mina favoritbrudar, Nathalie.

Vi pratade om hennes utbildning på Konstfack (jag är stolt som en pinsam mamma), njöt av solen, tittade fascinerat på löparna som sprang Stockholms halvmara inne i city och så..

Hej hej i en lampa.

..hjälpte hon mig välja höstens, och lite vinterns, nya pjucks.

Mäkta nöjd är jag. Men mer om dem en annan dag.

Nu kom jag precis hem från bio som jag varit på med mannen min och under tiden han engagerat tittar på en film som innehåller för många bilar för att fånga mitt intresse så dricker jag cola ur vinglas och peppar inför veckan som kommer. Det kommer att bli superbt!

Trevlig lördagskväll!

Okej, jag vet att det var ungefär två dagar sedan jag sa att jag vägrade erkänna att det är höst. Fight till sista lunginflammationen ungefär. Men eftersom jag har en massa roligt jobb framöver kan jag inte knalla runt och vara en förkyld smittohärd hela tiden.

Jag kapitulerar därför en smula och erkänner att hösten kanske är lite, yttepytte lite, på väg.

För att inte känna det som att jordens undergång är på väg har jag gjort en lista på saker som är bra med säsongsbyte.

Världens bästa rutiga jacka/kavaj/kofta får återigen hänga i hallen och sen hänga med ut.

Ultimata höstpeppen att gå ut i den.

Jag sminkar mig väldigt lite och max ett par tre dagar i veckan. Av förklarliga skäl så är sommarsol inget som gör att jag sminkar mig mer. Nu ser jag fram emot att komplettera mascaran med bästa läppstiftsfärgen; mörklila.

Det är tungt och bökigt att traska omkring i dem men jisses så skönt med grova kängor. Varmt och omhuldande. Känns som att fötterna får åka pansarvagn.

Stickat ja. Borra ned haken i en stickad krage och gömma händerna i ärmarna.

Jag är förvisso färgglad året runt men kalla, tråkiga årstider ger en ännu godare skäl att smacka på varenda nagellack man kan gräva fram i skåpen.

Använda den här ullkjolen från 70-talet igen.

Appropå skor så ser jag fram emot att införskaffa några nya par varma pjucks för i vinter. De gamla är ganska slut och i år vill jag ha med klassisk skidpjäxssnörning.

(På bilden är bootsen i storlek 36 och för stora. Sneakern jag har på mig är i storlek 33 och sitter som en smäck. SÅ små är alltså mina fötter.)

Lager på lager på lager. Linne, t-shirt, Mikaels skjortor, collegejacka. Att klä sig är faktiskt oftast roligare när man har fler dimensioner att leka med.