Jag fick en idé häromdagen som innefattade gamla glasflaskor, snöre och blomster och eftersom mitt tålamod är ungefär lika långt som min nedbitna fingernagel, dvs knappt existerande, så satte jag tänderna i projektet på en gång.

Plockade fram några flaskor och burkar och valde ut ett par som jag gillade extra mycket. Syltburk, kombucha- och Snappleflarra blev det. På väg hem från gymmet hade jag vältrat runt i ett dike och plockat på mig de sista himlasträvande små blomster som dagisbarnen runt knuten inte fått tag på, så dessa åkte ned tillsammans med några påskliljor. 

Påskliljor är ingen direkt favorit men med tanke på att färgskalan utanför dörren är lika med forna Sovjet en grådassig dag så känns det som pyttesmå solar. 

Och sen knöt jag snören runt alla halsar och hängde upp dem kanske lite otippat i..

..ljuskronan ovanför vår säng. 

Men det fanns ett skriande behov om ett vårlöfte och detta kändes så nära jag kunde komma. Och då ville jag ha dom på lagom avstånd att både dofta och se på.

Så nu hänger dom där. Mina flygande blomster.

Tänker att det skulle vara fantastiskt med en hel mängd flaskor på samma sätt i en festlokal med högt i tak. Som en trädgård ovan huvudet.

Nu har jag både en himlavägg och en handfull av våren i sovrummet. 

Det är uppenbarligen i Norrland som guldet finns (associerar genast till Kalle Ankatidningarna där Joakim von Anka är i Klondike som ung och vaskar guld så det sprätter runt hans platta fötter) eftersom min snubbe kommer hem med den här läskigt fina lilla teakbyrån. Alldeles gratis från deras stuga. Blocket kan ta sig i brasan med sina snordyra varianter från Midsommarkransen som någon hipster hamstrat på sig sen 2003.

   Naturligtvis ska det stå en pelargon på den. Teak och pelargoner hör ihop.

Men eftersom det är mitt hem platsar även en elefantlampa och en urliten vas. 

En vas - tre möjligheter. Jag har placerat körsbärskvistar i den och ser nu hur de bristande knopparna kämpar för glatta livet med att lösgöra sig vinterns alla helvetes kval. Heja heja!

Den är i oförskämt gott skick om man bortser från lite trötta insidor på lådorna.

Så fort den har fått en plats kommer den få nytt papper i botten och därmed må som en prins. Eller prinsessa. Eller en hen-essa. 

Vanligtvis är jag ingen större förespråkare av djurslakt för det höga nöjets, eller troféjaktens, skull men en och annan fyrfota vän får då och då sätta livet till hemma hos oss. Det rör sig dock allt som oftast om plastvarianter och inte päls/fjäll/läderhudtäckta sådana. 

För ett par veckor sedan inhandlades en afrikansk elefant i pytteformat för att sedan förvandlas till något annat. Jag hade nämligen en briljant idé som så ofta förr. 

Såhär såg den ut först. 

Sen satte jag mattkniven i den, och i mitt eget finger så vår blodspillan var något utjämnad, och skapade ett trevligt hål. 

Och i det hålet planterade jag en liten skojfrisk växt.

Mitt i naturen och Planet Earth på en och samma gång, i mitt vardagsrum, liksom.

Nu ska jag köpa lite fler djur och skapa mig en armé av krukor som egentligen inte är krukor. 

Men, stackars lilla blogg. Ska du få lida för att jag har ett uppochnedliv som inte är direkt synkbart med..tja, någonting?

Jag behövde helt enkelt en paus. Jag har bloggat sen jag var 17-18 tror jag och i år fyller jag 25. Den här bloggen har blivit vuxen med mig, den har gett mig möjligheter bortom min vildaste fantasi och den har varit min alldeles egna sfär av saker jag tycker om. Men någonstans tog måsten över och ångesten av att inte hinna med ersatte lyckan av att ha en plats som var som ett pyttelitet eget magasin. Jag döpte bloggen till aenigma då på gymnasiet för att det var min lilla hemlighet. Bloggar var nytt och jag gjorde det enbart för mig själv. Sen blev det stort och fint och fantastiskt (och ibland jobbigt men ändå värt det på något sätt) och mycket vatten har runnit under broarna. Och idag jobbar jag för tillfället heltid på tidning samtidigt som jag gör massor av illustrationsjobb och är stylist. Det är saker jag är så otroligt lycklig över. Men jag måste ärligt talat säga att det också gör mig otroligt trött ibland.

Det behövdes en paus.

Och den här bloggen behöver en omstart. Den ska inte vara en modeblogg. Den ska inte vara någonting specifikt alls tror jag. Den ska vara någonting som den var från början. Saker jag gillar, tycker om och blir löjligt förtjust i. Och därmed antagligen både mode och inredning, saker jag ser när jag jobbar, konst och design, resor och pyssel.

Så jag presenterar mig: Hej, jag heter Kajsa och är snart 25 år gammal och det gör mig skräckslagen för jag var ju nyss 19 och livrädd för livet samtidigt som jag ville sluka det helt. Inte rädd för att jag känner att jag inte levt, tvärtom!, utan för attjag har en inneboende duktig flicka som  dejtar en snubbe som heter Jante och dessa gärna påminner mig om att jag minst borde vara miljonär, ha åstadkommit sju miljoner grejer till och uppfunnit ett cancervaccin OCKSÅ. Jag älskar mode men dör inte för det eftersom jag anser att man inte kan ta någonting ytligt på för stort allvar. Kläder är så fruktansvärt roligt eftersom det är en kreativ förlängning av ens personlighet. 

Jag är uppenbarligen ganska eklektisk eftersom min garderob ser ut som en bohem korsats med en vimsig konstnär och strösslats med lite zigenarfölje. 

När jag är ledig så går jag helst på loppis, tecknar/pysslar/kreerar, åker skidor eller helt enkelt reser jävligt långt bort. Jag är nog egentligen helt OK lycklig så länge jag får vara kreativ.

Jag har absolut inget tålamod, är vansinnigt förälskad i min fästman Mikael, är sjukligt morgontrött, tycker mat är ett nödvändigt ont oftast, är väldigt förtjust att träna men hinner inte så mycket som jag vill och drömmer om att ha ett hus i Skåne och dela min tid mellan det och Stockholm.