Nu ska jag ta den här lilla högen med kläder med mig och dra iväg på ett jobb på Djurgården!
Så jäkla bra att solen skiner idag. Kan inte bli bättre för det vi ska göra.
Pälskragen är förresten nyinköpt på en antikloppis nere i Växjö. Kostade mig 10 kr (!) och är handsydd med siden på insidan i en ateljé här i Stockholm!
Ska få värma min hals såhär i vinter både ovanpå koftor och kappor/jackor. Håret innanför så blir det inte så frissigt i vinterkylan och värmer lite extra.
Appropå att vara stolt över sig själv så har jag tänkt på det där de senaste dagarna. Kanske inbillar jag mig men just de senaste dagarna, sedan jag skrev det där inlägget, så har jag fått chanser där jag verkligen fått visa vad jag kan. Mina prestationer har legat till kritisk beskådning av duktiga människor och jag har fått berätta varför jag är bra.
Och jag har kunnat det.
Det är viktigt att kunna vara stolt över sig själv. Väldigt viktigt. Både jobbmässigt och privat.
Här kommer fyra anledningar jag har att vara stolt över:
Jag har illustrerat modeillustrationer till en dagstidning som läses av flera, flera tiotusen människor varje dag.
Jag har samarbetat med klädföretaget Björn Borg och bl.a anordnat fest med dem och illustrerat hela inbjudan.
Jag har fotograferat spelningar åt några av våra största svenska artister och fått de bilderna publicerade i tidningar.
Jag har illustrerat åt privatkunder och företag.
Jag säger inte att det är lätt att klappa sig själv på axeln och säga "fan vad bra jag är". Det kan vara skitsvårt. Jag kände mig ganska löjlig när jag skrev ovanstående bildtexter. Men å andra sidan är det bra att öva på det. Att klappa sig på axeln. Vi unga tjejer, och killar, behöver det.
Så nu vill jag höra vad ni är stolta över. Det kan vara ett skolarbete, en jobbintervju som gått bra, att man vågade stå upp för sig själv eller kom ut för sina föräldrar. Det spelar ingen roll vad det är, det viktiga är att ni är stolta över er själva.
.. är helt klart mitt ganska nyinförskaffade halsband från Myrorna i Ropsten. 45 kr och alldeles perfekt klumpigt. Gillar dessutom att det är ljust och faktiskt ganska blekt då de flesta smycken jag har annars är etniska och väldigt färgglada. Bra med det här som alternativ. Har redan fått hänga med runt min hals ett antal gånger.
Passar dessutom bra tillsammans med de två Damernas Värld-tidningarna från 40-talet som jag fick i inflyttningspresent av Jessica. Och chiliväxten i miniatyrformat från min bästa Kristin!
Idag när jag letade runt i min gamla blogg (www.aenigma.blogg.se) efter bilder till en pärm jag skulle ha med mig på den viktiga grejen så hittade jag detta foto. Kommer ihåg hur jag då, för 3 år sedan, tyckte att den var helt fruktansvärd. Mocka, fransar, emblem på bröstet och alldeles galet 70-talig. I dags dato vill jag bara ta flyget hem till norr och hämta godbiten och använda den såsom min pappa, eller mamma, gjorde för en hel del handfull med år sedan.
Den är ju fullkomligt knäpp på ett sätt som får mitt hippiehjärta att studsa!
Och gick det bra idag? Ja, det tycker jag att det gjorde! Inget är klart än så det är bara att fortsätta hålla alla tummar. Och tår. Och allt därimellan.
Glad tjej.
Idag förbereder jag mig på en grej som jag så himla gärna vill ska gå vägen. Natten har spenderats med att stirra i taket och fundera och jag vaknade med tanken "Vad ska jag ha på mig?". På samma sätt som det är jobbigt att känna vittringen av någonting man vill ha så är det också väldigt stimulerande och en härlig känsla. Min prestation är allt som räknas nu.
Ska skriva ut en massa papper, skriva ned en del grejer jag kom på inatt och sen faktiskt fundera ut på riktigt vad jag ska ha på mig.
Håll en tumme för mig.
